Nuså, börjar det arta sig. Huvudet och bakbenen klippta idag så nu ser hon inte lika fluffig (och busig) ut längre! Hon som för 3 år sedan knappt lät mig ta på en grimma för att hon var så rädd om öronen stod nu lös i gången (grimman satt runt halsen visserligen) medan jag klippte och grejade runt och på öronen. Duktig häst och skönt med en så tyst klippmaskin att hon står helt obekymrad medan jag klipper. Tack och lov för batteridrivna klippmaskiner ;-) Nu är det bara frambenen kvar så är vi redo för tävling på söndag, dem tänkte jag ta på lördag. Samt kanske snygga till eventuella linjer som inte är helt perfekta och sådär, men i det stora hela är hon klar. 

Vad har jag annars gjort idag då? Jo, jag har till exempel konstaterat att min kompis nyligen inridna 3-åring är betydligt enklare att rida ut på än Quinnie... Må vara att den var vinglig och inte riktigt gick fram till bettet hela tiden (men det kan man väl kanske inte kräva heller typ en månad efter att någon satt på den första gången) men den gick hela tiden framåt och höll sig i skinnet. Mer än man kan säga om 11-åriga Quinnie som hann vända 4 gånger på rundan idag och sticka iväg en gång, haha. 2 vändningar i galopp och 2 i skritt, den ena mer oprovocerad än den andra, en gång var det faktiskt en plastbit som hon vände för så den kan jag köpa. De andra är bara typiska resultat av att hon överreagerar. Men men, hon fick springa av sig idag, ca 6 km galopp på runt 15 minuter, så gissa vem som har träningsvärk imorgon! Jag alltså, hon lär knappt märka av det. Hon hade gärna sprungit mer om hon fick men jag talade om att hon behövde skritta av sig, onödigt tjafs i hennes värld. Värmer man upp i hagen kan man väl varva ned i hagen // busig och tossig Quinnie. Idag tog det väl bara 20 min att få in henne, hon ska bara leka av sig först. Bollen tycker det är jätteballt och hänger gärna på i bockserier och viftande med framben och Elly tittar på mig med en blick som säger "rädda mig, få dem att sluta jag vill inte springa". Mysig liten flock ändå. Quinnie som vallar runt de andra så de också ska leka lite, bara för att plötsligt ställa sig och säga tydligt med blicken att hon är klar, då kan jag lugnt gå fram och ta henne. Innan dess är det kört, finns inte en chans att få in henne om hon är på det humöret. Då ska det brallas i hagen, för det bestämmer hon (ston, skulle någon säga, man älskar att hata dem och hatar att man älskar dem men likväl är de de roligaste för de ger så mycket tillbaka).

En annan rolig upptäckt från idag är att det går att rida Quinnie på ett tränsbett trots att hon har en extrem busdag (det blåste mycket ute och var vår i luften så jag kände det på mig redan hemma) och bara vill springa. Även om hon stack iväg för mig vid ett tillfälle när hon blev skrämd av flygande ensilageplast går hon snabbt att få kontakt med igen och resterande tid har jag full koll även om det går i full fart. Det tog 3 år att nå det målet men långsiktigt slit och träning lönar sig, förr eller senare!

Eftersom mamma undrade kan jag förtydliga även för er andra: jag har inte klippt hela huvudet. Skarven går vid kindbenet och sen har jag tagit runt öronen och öronen men hon har så kort päls på resten av huvudet att man knappt ser skillnad, framförallt inte på en bild tagen med mobilen när det började skymma ;-)