Just nu pratar Quinnie och jag totalt olika språk... Igår skulle vi rida en sväng som tar typ 45-50 minuter, den tog 2 h. Idag skulle vi jogga lite på banan, vi skrittade väl typ 45 minuter och galopperade 10. Ungefär så överens är vi. Inte så att hon är dum (eller jo, fast hästar kan nog inte vara dumma med människoögon) utan bara trotsig. Hon går jättefint en stund och sen bara bestämmer hon sig för att gå åt ett annat håll. Mmmmmm, så kul. Hon är billig nu, om någon undrar ;-) (hästen är billig = ryttaren är inte nöjd med den, om någon inte förstår hästspråket). Eftersom jag jobbar över dagarna denna vecka får hon helt enkelt vila som straff, så tömkör jag någon dag och sen får vi rida ut i helgen när det är ljust igen, eller om vi åker till Åkerbo. Hon behöver springa av sig, vilket jag tänkte fixa igår men då hade hon andra planer. Som tur är är hon snäll i allt annat, vissa gånger när hon får sånt här ryck blir hon även lite studsig att hantera, men inget sådant än. 

Eftersom inspirationen till att skriva här kommer från ridpassen blir det svårare att skriva när det inte går som jag tänkt mig. Visst, hon är rätt fin, mjuk och lydig men jag vill ha in högerbogen och när hon plötsligt inte vill det utan går vänster istället så blir det inte så spännande pass att skriva om. Lite knäpp och rätt söt, tur att ingen filmar oss. Hade varit fint annars, med en häst som mitt i volten får för sig att byta varv. Jag önskar verkligen att vi kunde få det på film så jag kunde visa, för hon går lugnt, avslappnat och väl format åt höger och sen plötsligt är vi på väg till vänster. Som tur är hänger jag oftast med, för det går undan när hon byter håll. 

Nu blir det "samla tålamod för matte och straffvila för hästen" resten av veckan så bara därför kan jag slå vad om att hon är som en ängel i helgen när jag rider ut. Logik, inte riktigt något Quinnie pysslar med.