Q fick vila fredag och lördag. Isigt ute och mörkt är ingen vidare kombination kände jag (när jag dessutom är trött i skallen efter långa dagar på jobbet). I söndags hann vi ut medan solens sista strålar kämpade sig kvar över horisonten. De har det tufft just nu men börjar sakta vinna tillbaka mark från mörkret ;-)

Som tur är för min del har Quinnie lugnat sig lite med stopp-snurra-vänd manövrarna hon pysslar med ibland. Bättre framåtbjudning även om det ibland går långsamt tas tacksamt emot från mitt håll. Igår vet jag dock inte riktigt vad hon pysslade med. Jag skulle bara låta henne galoppera lite på fältet tänkte jag, hon fixade en annan plan. Först galopp - tvärnit - snabbt fram i skritt för att det stod rådjur längre fram. Sen skrittade hon raskt framåt och var lugn när jag fattade ny galopp. Vi vände och hon tar typ kanske 5 lugna språng innan hon bockar (!) (ungefär här tackade jag mig själv för valet att alltid ha halsrem och att alltid hålla i den) typ 3-4 språng och sen satte hon av i full fart. Efter att ha rushat 150 meter kom hon tillbaka, frustade och sa ungefär "jag behövde den matte, tack" och så var det som att inget hade hänt. Hon är allt lite speciell ändå <3 hahaha. Vad jag kan minnas så har hon aldrig bockat med mig förut, men det här var riktigt typiska glädjebockningar som hon pysslar med i hagen ibland så vem är jag att bli sur? Glad och sprallig måste hon få vara! Så länge det är för att energin kokar över och inte för att hon vill ha av mig, det senare är aldrig ett alternativ som kan anses okej. Men, glädjesprång måste jag någonstans tillåta, de ingår i dealen vi har liksom. Och hon hade ju vilat två dagar dessutom.

Idag tog vi samma runda men utan den där twisten av Quinnie-style. Lugn och fin och avslappnad galopp på fältet var dagens mood. En sak är säker och det är att jag inte alls förstår mig på henne ibland, vissa påstår ju att de tydligt märker skillnad på hur hästen är att rida beroende på vad den gjorde dagen innan. Den typen av logik existerar inte i Qs värld, där är varje dag ett oskrivet blad med en viss mängd energi som behöver komma ut. Det finns ett tillfälle jag kan märka av det, dagen efter en fälttävlan. Hon brukar vara fin att rida dressyr på då, för då är överskottsenergin borta och hon har bara den dagliga dosen och inte ett uppdämt behov. Imorgon tar vi en sväng i dagsljus så får vi se vad det blir av det.