Idag fick jag med mig Chrille till ridhuset så till Quinnies stora lycka kunde vi passa på att hoppa lite (hur lyxigt att det står hinder framme?!?). Inte bara var hon mjuk, elastisk, i ramen och med bra tryck utan hon hoppade dessutom bra. Den damen slutar aldrig förvåna mig. Häftig känsla att hon idag kunde hålla ihop kroppen och hålla överlinjen rundad även över hindren och i landningen, vilket innebar att vi kunde ha en bättre rytm och att hon hela tiden var med mig. Sist vi hoppade (i december på tävling) hade jag henne i ramen innan hindren men sen tappade jag iväg henne i landningen eftersom hon inte var stark nog att vara kvar där och komma tillbaka när jag rätade upp mig. Spännande att hon kan ha utvecklats så pass mycket med tanke på vad vi gjort sista tiden ;-) Bara att tacka och ta emot och konstatera att man inte ska underskatta uteritter. Det går att jobba hästen bra även där!