Det är knappt att jag vågar skriva något, men igår när vi red ut tog Quinnie inte ett enda steg i sidled eller bakåt. Det var länge sen, typ i höstas eller något. Hela tiden framåtbjudning även om hon gick lite långsammare för att titta på något men inte en tendens till att vilja backa eller vända. Så skönt!

Eftersom vädret är kass just nu ridaut-mässigt fick vi skritta typ 30-minuter innan vi kunde galoppera lite. Hårt och stumt på grusvägarna men för mjukt för att kunna vara på fältet. Det är inte ofta jag saknar ridhus men när vintern är såhär hade det underlättat rätt mycket att kunna gå till ridhuset för att jogga igenom hästen. Normala vintrar med lite snö brukar det lösa sig, men nu när vi har nollgradigt och ingen snö är det svårt, tyvärr.

Ska se om jag kan lura med mamma till stallet någon dag nu i helgen så kanske vi kan åka bort, nackdelen med att ha tillgång till en bil utan dragkrok är att det är svårt att spontanåka till ridhus. det finns värre problem om vi säger så ;-)