Nog för att jag tycker att det är roligt att sitta ned och skriva här och det ger mig mycket att kunna gå tillbaka och kolla i arkivet, men bloggen är det första som ryker när det blir tajta dagar med mycket att göra. Någonstans är jag bara en människa och jag prioriterar då hellre lite sömn eller tid med C framför att blogga.

Förra helgen var det lön, stressigt som tusan på jobbet efter en kaosartad vecka och när ett par andra avdelningar tappade folk på grund av sjukdom blev även helgen stressad. För mycket att göra med för lite folk som kunde göra det. Quinnie fick nöja sig med lite uteritter och Elly fick tyvärr klara sig utan ridning, hon som står i givakt dagligen för att få göra något. Men hon har lägre prio än Q just nu. Sen åkte jag iväg på första steget av C-tränarutbildningen måndag-tisdag som jag ska gå i år (så kul!). Oerhört mycket nyttig och bra information, jag sov bra den kvällen ;-) Mamma tog hästarna så då fick Q vila. Jag kom sen hem sent tisdag kväll och skulle rida Q bara lite lätt på banan, trodde jag. Hon hade lite andra idéer. Jättefin först men fick sen för sig att hon inte ville alls. Hon la sig på i handen, blev tung och drog mest. Inte alls så rolig som hon kan vara med andra ord.

I onsdags hade jag bytt tid på jobbet (jag är på en annan avdelning denna vecka, väldig troligt men mycket nytt = trött skalle) så jag kunde rida på fm. Väldigt skönt att rida när det var ljust. Vi tog tillfället i akt att galoppera ordentligt på fältet. Fröken primadonna (Q) hade lite åsikter men insåg sen att det var rätt skönt att sträcka ut och ta i, så sen var hon väldigt nöjd på vägen hem.

Även i torsdags red jag på fm, då ställde jag upp 3 sockerbitar längs långsidan på banan och så varierade vi galoppsprången lite. Ungefärliga avstånd var 15 och 18 meter, här kör vi på en höft och tränar känslan. 3-5 respektive 4-6 galoppsprång mellan bommarna. Bra lydnadsövning och Quinnie kändes så himlans fin! Hon var verkligen jätterolig att rida eftersom hon lyssnade på små hjälper och glatt anpassade galoppen. Skönt med bra pass på hemmaplan, vi har varit dåliga på dem.

I fredags var jag så himla trött efter jobbet att jag fick sätta mig nån timme och bara vila. Orken va på minus och suget för ridning nära noll. Efter att ha gjort klart stallet kände jag att jag behövde terapin så vi skrittade en halvtimme på lång tygel. Om jag mådde bättre sen? Så klart. Tänk vilken tur vi ryttare har ändå, ridning är inte bara bra för kroppen och motion, utan även för knoppen. Terapi i sin bästa form. Fylld med energi (nåja, allt är relativt) var det sen lätt att gå upp före 6 igår för att hinna rida innan jobbet. Jag hade utsläppet så C var en ängel och följde med och mockade så jag kunde rida.

Idag kom snön igen så jag får se hur underlaget är, men antagligen tar jag och Q en sväng genom skogen och har Elly tur får även hon en liten sväng. Hon har så bra bjudning nu så hon är så rolig att rida, i botten lika livlig och glad som Q men inte alls så explosiv utan hon är mer charmig, hehe.