Igår och idag har vi haft steg 2 på C-tränarutbildningen. Precis lika intressant, spännande och lärorikt som förra gången! Roligast denna gång var enligt mig dagens mini-clinic där Jens Fredricsson och Daniel Svensson undervisade oss i den unga hästens grundutbildning på hinder. Så många smarta och kloka och såhär i efterhand självklara saker som de sa. Det märks att det är ödmjuka proffs, om jag säger så. 

Direkt när jag kom hem stoppade jag i mig en macka, bytte om och åkte till stallet. Det dåliga samvetet gentemot Quinnie tog över, här skulle ridas. Hon kändes lite kort och platt till en början men jag vet ju samtidigt att det går över om jag låter henne vara och värmer upp henne. Hon var förvånansvärt lugn och avspänd med tanke på att hon inte är riden sedan i fredags (feber är ingen hit tillsammans med ridning), det är jag fortfarande lite förvånad över. När hon började komma mera genom kroppen och ta ut steget och runda ryggen plockade jag successivt upp henne en aning i formen. Sedan tränade vi lite piruetter och lite byten, det gäller att passa på när vi båda har en bra dag. Hon är ju bara för härlig, har sådan arbetsmoral och glädje i att jobba att jag nästan blir avundsjuk. Att hon sedan är häftig när hon smattrar till med bakbenen och sätter sig är coolt, tänk ändå hur mycket tryck det finns i de där bakbenen. 

Nu ska jag äta och stupa i säng, sådär som vi fick lära oss idag att man helst inte ska göra... Men man kan inte göra allt rätt, idag var ridpasset på topp och det är ändå det som är viktigast!