jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde följa upp gårdagens roliga inlägg med ett lika glatt till. Men nej. Quinnie var hemsk idag, två steg fram och 5 tillbaka fick verkligen ett uttryck idag. Ren trots och test tills jag var så arg att jag hoppade av och gick, då går hon som om ingenting har hänt och fattar inte alls varför jag muttrar. Suck. Hästar. Nu är måttet rågat, jag har provat allt jag kan komma på och lite till, förutom att sätta på graman. Det var den som löste problemet för mig när vi precis hade köpt henne och hon började ifrågasätta åt vilket håll vi skulle gå så jag får trotsa mig själv och börja använda den. Hon är farlig för både sig själv och mig som hon håller på så nu är det nog. Något måste göras för att bryta mönstret och jag har gjort allt jag kan för att undvika gramanen eftersom jag tycker att den egentligen symptombehandlar och inte problembehandlar. Tyvärr har vi nu kommit till den punkten att jag antingen låter Q gå precis som hon vill, dit hon vill, när hon vill eller så får jag prova något annat. Så gramanen är avdammad och redo för användning efter flera år i en garderob. Jag måste bryta mönstret på något sätt och får hon inte upp huvudet lika lätt kommer hon inte upp lika lätt på bakbenen och hon kan inte skjuta iväg lika lätt.

Annars då? Bollen ser till att alltid förgylla mina dagar  genom att vara enormt social och pussglad De två damerna har inte så mycket till övers för att socialisera men Bollen älskar att mysa <3 Tur att det är någon som visar uppskattning när det är en som har som mål att sänka mig totalt... (okej, jag vet att hästar inte tänker så (vad man vet) men det känns som att det är vad hon är ute efter) Elly visar bocksprång värda en rodeokung i hagen så hon får nöja sig med tömkörning ett tag till innan jag rider igång henne. Skippar gärna sitta i sadeln när hon har bakknäna klart över manken, är nog svårt att sitta kvar då!

De senaste dagarna har varit rätt tråkiga underlagsmässigt ute, det är hårt och halt. Som tur är får vi vara på ett fält så länge det är fruset så vi har varit där nu i tre dagar. I söndags kunde vi göra några volter och sen nöjde jag mig. Dumt att utmana ödet med Quinnie som hon varit senaste tiden. Hon var ändå lugn och frustade lite så det är stora framsteg. Sen att jag hellre hade tränat på något som tillför något inför säsongen är en annan sak, är det inte läge så är det inte.

Igår tog vi en lugnare runda, skrittade ett varv och mellanlandade lite på fältet för att galoppera lite. Får inte sätta för mycket press två dagar i rad, då är det risk att det börjar bubbla i henne. Även om hon har börjat komma tillbaka lite har hon lite kvar innan hon är helt med mentalt.

Idag gjorde vi första passet där jag kunde jobba henne på över en månad. Den ni! Lite tendenser till att vilja gå hem ibland men ingenting som inte gick att rida ur. Vi är långt ifrån där jag skulle vilja att vi var, men man kan inte få allt man vill här i världen. Just nu jobbar ju Quinnie på att sänka mitt självförtroende till botten så jag tänker vara nöjd med att vi trots allt kunde ha lite krav på passet idag. Det är lätt att känna sig som en värdelös ryttare när hästen bara gör tvärtemot vad man tänker, men Q fungerar så ibland. Her way or no way. Idag kom vi så pass långt att jag kunde börja be henne korta galoppen och minska volten, gå ur och sen gå in igen. Vi kunde även rida förvänd galopp utan att hon kastade sig iväg eller bytte galopp som hon ville, även det ett stort steg i rätt riktning. Dumt att begära så mycket mer sen. Det roligaste (eller?) med henne är att hon kan freaka ur totalt på saker som inte finns, medan hon knappt bryr sig när det kommer två hundar modell större springande mot henne i skymningen. Nejdå, de tittade hon på bara och sen var det inte mer med det trots att de skällde och sprang bakom henne. Det där med logik och rimlighet är inget som Quinnie någonsin kommer syssla med.

Vädret har gått och blivit sinnesförvirrat och bjuder på strålande sol, 6 grader varmt och blå himmel, i mitten av januari... Jag tackade för det och tog en längre sväng med Q idag, det gäller att passa på när man är ledig :-) Förutom att hon har väldigt svårt att acceptera att hon inte får gå ställd åt vänster hela tiden men så kan det ju vara ibland. Efter ungefär halva turen brukar hon inse att högertygeln är min så då brukar hon släppa igenom även höger ganasch. Innan det går hon mest som en giraff, så dressyrläraren på Strömsholm som sa att hen alltid red ut med graman för att det var viktigt att hästen gick i form hade fått dåndimpen av att se oss, hahaha. Huvudet rakt upp och en sprättig trav, mmmm så fint! Som hästägare och ryttare gäller det att välja sina strider, med en häst som Quinnie är det desto viktigare att ta rätt strider och undvika resterande. Det här är en typisk sådan som man nonchalerar, klapp och beröm för att hon går framåt och när hon är mottaglig för det kan man be henne sänka huvudet och då är det inget problem. Om hästen får bestående men av att gå 10 minuter med huvudet uppåt tror jag man har andra problem i vardagsridningen än just de 10 minutrarna. När Quinnie väl kommer igång slappnar hon av, släpper loss i ryggen, spänner magen och länger överlinjen och vips går hon i en självbärig form utan att vi behöver ta en diskussion. Det tror jag är mer hållbart i längden. Plus att Q hade blivit arg på mig om jag gjort annorlunda, så hon ger mig inte riktigt något val. Her way or no way är det som gäller.

Elly och Bollen fick nöja sig med lite mysstund, något Bollen skulle kunna göra hela dagen tror jag. Han är så social och vill så mycket men kommer hela tiden på sig själv att han inte får smaka på matte, inte klia tillbaka och inte börja leka. Inte lätt då inte när man är 6 månader gammal. Han har koll på gränserna (tack Q!) men kan inte låta bli att fråga om de fortfarande gäller ibland, som vilket föl som helst. Hans favorit är just nu när man kliar längs med tänderna på utsidan av kinden, det kliar väl ruskigt mycket där när de växer kan jag gissa. Jag vet ju hur det var själv när senaste visdomstanden var på väg ut, jag kan bara ana hur det är för honom med många tänder samtidigt. Inget jag vill byta mot direkt.

För ovanlighetens skull är jag helt klar i stallet och har inte planerat att åka tillbaka dit mer idag, så nu har jag hela eftermiddagen och kvällen att göra vad jag vill (ingenting?) på och det ska bli så skönt!

Hur skönt det är att det enda jag har på listan i helgen är ett utsläpp och ett insläpp? SÅ skönt! Precis vad jag behöver efter ett par veckors full fart. Tanken är att Quinnie ska få jogga en sväng i skogen imorgon, precis som vi gjorde igår. I idag och i onsdags fick hon vila och i tisdags kunde vi jobba lite på fältet (!). Jag är själv lite förvånad men hon var tillräckligt lugn och avslappnad för att vara mottaglig för uppgifter. Det går framåt, skulle vi kunna konstatera.

Ett par veckor till i samma stil (och med en mer förutsägbar häst) så vågar vi oss nog iväg på träning sen ;-)