Igår hade Quinnie och jag vår första uteritt på typ 3 veckor där vi inte tjafsade om vägen, framsteg! Jag har varit så trött på henne så ni anar inte. Inte dum, inte rädd men bara inte lust att gå dit jag vill. Hoppar jag av och leder är det ett ickeproblem men sitter jag på bara ska hon inte. Så, i söndags var vi på terrängbanan. något som jag i vanliga fall kommer hem lyrisk från. Nu var jag mest uppgiven. För inte ens där kan hon gå rakt fram. Nej, vi sprang i sidled och som en banan när hon kände för det. Skillnaden är att där finns det utrymme så där kan hon få gå 50 meter rakt åt vänster om hon vill, vi ska ändå framåt till slut. Hon hoppade bra och tyckte det var skönt att galoppera, bjöd på riktigt fin känsla för att sedan inte kunna gå rakt. Aaa, ni förstår nog min känsla av uppgivenhet ;-)

Så igår jobbade jag 10-19, det vill säga börjar för tidigt för att hinna rida innan i ljuset och slutar för sent för att hinna efter. Så vi tog en tur med pannlampa och hon frågade (!) bara ett par gånger om hon skulle vända men när jag sa att vi skulle fortsätta tog hon det. Stor skillnad mot tidigare. Mest skritt eftersom det frös på under dagen (oddsen att jag hinner ut och hoppa terräng dagen innan det fryser 2 gånger inom 1 månad?) men lite trav och galopp där hon kändes väldigt elastisk.

Idag var jag ledig så mamma var snäll och följde med ut så tog vi en dag till på terrängbanan. Denna gång var tanken att försöka trimma lite, det har blivit lite ont om sådan ridning senaste tiden då fröken mest gjort tvärtemot vad jag vill. Hon hade tendenser till att gå i sidled idag med men idag tog hon att jag sa åt henne att gå framåt. Mamma påminde mig så fint häromdagen att hon var såhär när vi köpte henne och nu har hon gått på halvfart sen augusti så det kanske bara är understimulans av huvudet som tar form i attitydproblem. Lika jobbigt för mig men om det stämmer blir hon ju bättre ju mer hon rids. hade vi inte varit nere och kollat igenom hela hästen under hösten hade jag misstänkt att det kanske kunde varit något som tog emot. Men ingenting i kroppen, munnen eller ryggen (eller sadeln) som hon kan skylla på. Dessutom är hon finare är någonsin när hon väl slappnar av, hade hon haft ont tror jag inte hon hade blandat och gett så pass. Hon går inte heller ifrån mig i hagen när jag ska ta in henne, det är annars ett säkert tecken på att hon inte har lust. Ibland är det för att springa av sig dock ;-) Men oftast behöver hon ett par dagar vila och sen är det bara köra på igen.

Så, idag har vi ridit runt lite och reglerat galoppen. Tränat på att ha koll på högerbogen och ha ett jämnt stöd i båda tyglarna. Nog så svårt på en häst som Q som ena dagen är den mest liksidiga jag någonsin suttit på och nästa dag är hon den mest oliksidiga. Det vore ju tråkigt med en foglig valack där du stoppade i pengen och satt upp och red. Det ska till ston för lite variation i arbetet... Men idag var hon duktig och hon tyckte det var skönt att slappna av lite, terrängbaneterapi är nyttigt för understimulerade hästar, kom ihåg det!

 

Quinnie och jag trampade gasen i botten och började det nya året med stil, på terrängbanan så klart! Vi vill samtidigt passa på att önska er alla en god fortsättning och hoppas att 2017 blir ett bra år :-)

Vi siktar målmedvetet vidare och hoppas att vi kan göra oss själva rättvisa under 2017.

Jag passade även på att inviga mina nya terrängridbyxor som jag fick i julklapp, passade klockrent med övriga outfiten (även om det är fel schabrak och tröja på bilden, lite för kallt för en tunn långärmad, hehe).

Imorgon är det sista dagen denna vecka som jag jobbar. För ovanlighetens skull! Jag som "alltid" jobbar antingen nyårsafton eller nyårsdagen, eller båda två, ska i år vara ledig hela helgen. Hoppsan sa, kommer kunna både rida i dagsljus och fira nyår utan att komma först lagom till efterrätten. Den ni! ;-) Haha, tur att de jag firar med är vana och snälla. Nackdelen med häst för omgivningen är ju att man anpassar tiderna efter hästarna, inte festerna.

Så, idag fick Q vila (jag har faktiskt inte varit i stallet ikväll, var där innan jobbet i morse och åkte inte ut nu på kvällen...) och imorgon får hon vila eller så tömkör jag lite på banan beroende på hur hård den är. Idag hade bananfrusit lite så den var bra knögglig, då får det vara. Men är den mjuk imorgon kan jag rasta henne lite.

Sen har jag ett par veckor till på jobbet där jag jobbar dagtid flera av dagarna innan schemat (för min del) återgår till att ha ett par lediga vardagar. Lika mycket som jag gillar att vara ledig för att jag hinner rida medan det är ljust, lika mycket gillar jag att jobba eftersom det innebär högre siffra i lönespecen sen ;-). Man kan inte få allt, så därför är det skönt att jobba mer nu när det ändå passar bra att vila Q lite, det är tråkigare (rid- och tävlingsmässigt) att ha fulla veckor under tävlingssäsongen. Samtidigt är det lite lättare då eftersom det är ljust längre så man kan rida när det är ljust även om man jobbat.

Det ständiga dilemmat i hästvärlden, hur man ska kunna rida i dagsljus. Tur att vi går mot ljusare tider nu, förhoppningsvis får vi snart hjälp av lite snö med så blir allt ljusare igen :-)

Just nu pratar Quinnie och jag totalt olika språk... Igår skulle vi rida en sväng som tar typ 45-50 minuter, den tog 2 h. Idag skulle vi jogga lite på banan, vi skrittade väl typ 45 minuter och galopperade 10. Ungefär så överens är vi. Inte så att hon är dum (eller jo, fast hästar kan nog inte vara dumma med människoögon) utan bara trotsig. Hon går jättefint en stund och sen bara bestämmer hon sig för att gå åt ett annat håll. Mmmmmm, så kul. Hon är billig nu, om någon undrar ;-) (hästen är billig = ryttaren är inte nöjd med den, om någon inte förstår hästspråket). Eftersom jag jobbar över dagarna denna vecka får hon helt enkelt vila som straff, så tömkör jag någon dag och sen får vi rida ut i helgen när det är ljust igen, eller om vi åker till Åkerbo. Hon behöver springa av sig, vilket jag tänkte fixa igår men då hade hon andra planer. Som tur är är hon snäll i allt annat, vissa gånger när hon får sånt här ryck blir hon även lite studsig att hantera, men inget sådant än. 

Eftersom inspirationen till att skriva här kommer från ridpassen blir det svårare att skriva när det inte går som jag tänkt mig. Visst, hon är rätt fin, mjuk och lydig men jag vill ha in högerbogen och när hon plötsligt inte vill det utan går vänster istället så blir det inte så spännande pass att skriva om. Lite knäpp och rätt söt, tur att ingen filmar oss. Hade varit fint annars, med en häst som mitt i volten får för sig att byta varv. Jag önskar verkligen att vi kunde få det på film så jag kunde visa, för hon går lugnt, avslappnat och väl format åt höger och sen plötsligt är vi på väg till vänster. Som tur är hänger jag oftast med, för det går undan när hon byter håll. 

Nu blir det "samla tålamod för matte och straffvila för hästen" resten av veckan så bara därför kan jag slå vad om att hon är som en ängel i helgen när jag rider ut. Logik, inte riktigt något Quinnie pysslar med.