Quinnie, Quinnie, Quinnie. Hur fantastisk hon är att rida just nu? MAGISK! Förre veckan fick hon ju i princip vila hela veckan, en skritt-tur och en lugn helg. I söndags tömkörde jag ju henne henne med fokus att hon skulle vara lugn och jogga av sig lite. I måndags tog vi en kort runda ute, mest för att hon skulle få komma ut och se sig om här i världen.

I tisdags red jag lite dressyr (rida dressyr = på med dressyrsadel och trimma på banan) med fram- och avskrittning på grusvägen. Hon var heeeeeelt magisk. Jag vet inte om ni sett det filmklipp med Uta Gräf som ibland cirkulerar på Facebook som exempel på en exemplarisk längning av tygeln men här kommer en film från ett träningspass med dem (hittad på Youtube, allas vår källa till inspiration).

Som ni ser redan efter cirka 15 sekunder så länger hästen formen framåt/nedåt när hon släpper ut tygeln. Hästen har bibehållen takt, tar lite längre steg men håller rytmen och elasticiteten i steget och har kvar sin balans (faller inte fram på bogen). Precis DEN känslan fick jag av Quinnie. Hon var på plats mellan mina hjälper, tog ett ärligt stöd i handen utan att lägga sig på och vara bara så härlig att rida, så jag kunde inte låta bli att släppa ut tygeln. Det brukar vara vår stora akilleshäl, hon som inte riktigt har balansen på plats och jag som inte kan stötta henne till den brukar sluta i att hon trillar lite framåt och då ökar farten för att hinna ifatt balansen. Är ni med på hur jag menar? Eftersom hon inte har kvar tyngdcentrum mitt i sig själv utan det åker fram lite springer hon fortare för att balansen faller fram. Jämför med om ni står rakt upp, då står ni väldigt stadigt. om ni istället lutar fram överkroppen lite kommer den spontana reaktionen att vara att vilja ta ett steg fram. Om ni då tar ett steg och sedan rätar upp överkroppen är ni i balans igen, men om ni tar ett steg och fortsätter ha överkroppen framme kommer ni vilja ta ett till, och ett till. Ju fler steg ni tar desto snabbare kommer ni ta dem. Så brukar det kännas när jag ger ut tygeln ;-) Inte i skritt kanske men arbetstrav och arbetsgalopp. Resultatet brukar bli att hon vill gå lång och låg för hon vill göra rätt, men eftersom kroppen inte är på plats spänner hon halsen och försöker springa ifatt tyngdpunkten. Inte så vackert kanske... Så överstrykningar och sånt där har inte varit vår starka sida i dressyrprogrammen, hehe. Men, inte i tisdags. För då hade jag henne på plats, hon var nöjd och hon kände att hon hade koll på balansen. Plötsligt kunde jag länga tygeln och hon sög framåt/nedåt med halsen för att bibehålla kontakten UTAN att hon trillade fram på bogen. Hon längde ut steget lite och blev mer markvinnande utan att för den delens skull tappa mjukheten och bärigheten. Där kunde jag sen sitta still och njuta för att efter ett varv korta upp tygeln igen, med bibehållen takt och balans där hon bara höjde och kortade formen. Så häftigt. Just att känna att hon bär sig själv och lyssnar på mig och litar på mig är det som gör att jag trots allt skulle kunna tänka mig att bara rida dressyr (på tävling, måste busa i skogen ibland med!). Att från det här sedan få jobba vidare med övergångar, detaljer på en nivå jag förr inte kunnat rida på och så vidare ska bli så kul. tygeln ska egentligen inte reglera farten, den ska stötta och förbereda och fråga om en minskning, men inte hela tiden behöva påminna om det. Ber jag Quinnie om att gå i ett tempo vill jag ha kvar henne där tills jag ber om något annat, först då kan man dansa med hästen. För det är först då  man kan renodla sina hjälper och börja finjustera. Om man hela tiden sitter och driver kommer hästen svara därefter, genom att långsamt bli segare och tappa bjudning (fråga bara hur Elly blev...) medan om hästen själv går på tills du ber om annat kan du fokusera på det du ber om, men sedan är hästen kvar där du bad den om. Sen måste hästen självklart få höja huvudet om den får syn på något osv, men det är en helt annan sak.

Magi att rida en dag som då, förstå då glädjen när hon gav precis samma känsla när jag red ut i mörkret igår! Kort, kompakt, avslappnad, på plats med mjuk kontakt. Det där med mjuk kontakt har ju inte riktigt varit vår grej när vi rider ut, det finns ju så mycket kul att titta på och så mycket kul ställen att springa fort på ;-) Men inte igår, även om hon hela tiden sa att hon ville öka så väntade hon, utan att lägga sig på och springa iväg. Tänk vad en träning för bästa KG Svensson kan fixa <3 Han gav mig den sista pusselbiten för att avsluta pusslet jag lagt sedan jag tränade för honom tidigt i våras, biten som placerade ut balansen och fick både mig och Quinnie att inse hur vi bäst dansar tillsammans. Tänk vilken fantastisk häst hon är, vad hon lär mig samtidigt som vi utbildar oss tillsammans. Bara det att hon byter klockrent, stort och fint när jag samlar för avbrott (jag vet, hon "får inte" men jag lotsas som ingenting och gör bara avbrottet från den nya galoppen, aldrig att jag bestraffar när hon byter rent!) trots att hon knappt har blivit lärd hur man byter galopp. Lyckas jag bara koordinera mig själv byter hon precis lika bra på min hjälp, det är bara jag som måste göra rätt... En sån sak tycker jag är häftig, Camilla red 2 (tror jag, kan ha varit 1 med) gånger för att få henne att förstå vad vi ville av henne, sen har Camilla hjälpt mig från marken. Så, att Q byter rent om jag gör rätt är häftigt, just eftersom hon inte har en stadig utbildning i hur hon ska göra utan vi har gjort det ihop.

Aja, nu ska jag sluta drömma om min fina häst och åka ut och låta henne springa av sig lite, det har hon verkligen förtjänat!

Hästarna fick vila fredag-lördag då jag jobbade och det regnade, hehe. Inte ofta jag skriver så men att rida i regn i mörker är väl inte det allra roligaste, plus att Quinnie ändå skulle ta det lugnt hela helgen. Igår fick hon istället gå lite på töm, hon är så (!) svår att tömköra eftersom hon är som hon är med kontakten, vågar inte riktigt lita på tömmarna och gå fram till dem. men när hon väl gör det blir hon fin, hon spårade mycket bättre igår än vad hon brukar, vilket är kul att se. Försökte applicera KGs tänk även på henne (har ni sett att han kommer hit igen förresten? mer info här) trots att jag inte har riktigt samma koll på henne som på Elly.

Idag är tanken att rida en sväng ute i regnet, sen är det jobbet som gäller.  Skulle börjat först i em men pga sjuka barn ska jag in efter lunch = snabba puckar helt plötsligt. Så nu är det bäst jag sätter fart!

Fick lite feeling när jag väl kom till stallet, så Quinnie fick skritta en sväng och träna halter. Inte hennes favorit kanske men viktig grundträning. Hon var väl inte helt nöjd med tempot men hon var nöjd med att få röra på sig.

Blev sen sugen på att rida lite mer så Elly fick offra sig, hehe. Fördelen med två hästar, om båda håller sig hela och friska. Inte henne emot, hon var riktigt pigg och klart mer på hugget än tidigare, kul! Försökte göra samma övning som för KG sist, fast anpassat utifrån hennes fysiska förutsättningar och styrka för tillfället (även inspirerat av tömkörningen). Med andra ord, rid fram ett stöd på yttertygel, när hon tar det och mjuknar där ställer jag om och formar henne lite i insidan för att få henne att släppa i ganaschen. Resultatet av det blev en mjuk, fin häst i bra balans och rund form. Försökte samla lite utan att tappa kvalité för att sedan rida på fram igen, det jobbet tog hon riktigt bra. Kul när hästen är nöjd med mig som ryttare. Galoppen har förbättrats avsevärt mot förra året vilket är väldigt kul att känna. Hon orkar inte riktigt samla och jag vill inte pressa för mycket så där tog vi bara ett par språng och sedan fram igen. Viktigast av allt är 3-takten så så fort hon börjar fundera på att tappa den rider jag fram igen, vilket innebar att det blev allt ifrån 2 till 10 lite mer samlade språng. Vi avslutade med en halt där hon satte under sig båda bakbenen riktigt bra, något som inte riktigt är hennes grej, hon lämnar dem gärna lite bakom sig...

Bollen då? Kanske någon tänker nu. Tja, han var mest sugen på att gå på äventyr och äta, så han klippte gräset utanför banan och spanade in i stallet. Han kom ned vid ett tillfälle och busade loss men sen lockade gräset mer. Han gör lite som han vill, som vanligt. Skönt ändå att han är så oerhört cool att han bara är och kan gå både på samma sida och på andra sidan av staketet (han väljer själv) medan jag rider. Det underlättar mitt jobb med att få tillbaka Elly i gammal god form igen, förutom när han springer i vägen för oss kanske, inte lätt när man vill leka.

Nöjda hästar och nöjd ryttare, det blir inte så mycket bättre än så!

 

Eftersom jag jobbade igår fick hästarna ledig dag. Det är rätt skönt att komma hem lite tidigare på kvällen sådär någon gång ibland. Det är inte direkt så att de är missnöjda heller, bara de får sin mat.

Idag har jag tänkt att tömköra Elly och promenera en sväng med Quinnie. Hoppas vädret håller i sig bara! Först ska jag bort till simhallen en sväng, på tiden att ta tag i min egen träning nu. Eftersom knäna inte håller (definitionsfråga, snarare så att det inte är värt smärtan om dem ger upp) för att springa eller cykla tänkte jag se om simning kunde fungera som konditionsträning, jag gillar att simma så det skulle vara ganska praktiskt. Det är lättare att konditionsträna hästarna, tuta och kör så springer de som de vill ;-) hehe