Eftersom det bara inte går att avsluta tävlingssäsongen i augusti fick det bli en tävling innan årets slut, hehe. Vi åkte alltså på hopptävling igår, vi har sen augusti gjort en riktig hoppträning och skuttat lite över småhinder på sandbanan vid stallet två gånger. Uppladdat för att jag inte ska vara helt i fas med andra ord. Lägg till att Quinnie dessutom blivit så väldigt mycket lydigare att jag inte riktigt har koll på hur jag ska rida henne så förstår ni att det blir ytterligare lite spännande, haha.

110: Quinnie backade av en del på framhoppningen så jag fick inte riktigt bra tempo där inne, men bra galopp och fina språng. Väl inne på banan satte jag ett bra tempo och försökte bara hålla rytmen. Hon tittar ju aldrig på hinder men saker runt om däremot, de är ofta noga att inspektera, så även denna gång. 1-4 hoppade hon jättefint, var med mig och hade bara ökat farten lite, efter 4an (kombination) fick vi inte riktigt ordning på galoppen. Man red längs långsidan ned mot läktaren så lite korsgalopp på det och sen en häst som tränger från läktaren gjorde att svängen mo t5an inte blev riktigt bra. Jag såg ett framåtläge men ville inte börja släppa iväg henne så tog en halvhalt och då kommer frambensfelet eftersom hon kommer för nära på ett inbromsande sätt. Resten av banan hade vi fint flyt och bra språng. Jag är nöjd, jag vet varför vi rev och jag vet vad jag kan göra åt det. Målet var en rytmisk runda i bra tempo och det hade vi, skulle vi inte ha ridit klassen efter hade hon fått gå stort och då hade hon troligtvis inte rivit men börjar jag släppa iväg henne där är risken att hon sen bara fortsätter öka och jag inte riktigt får syr på henne.jag är väldigt nöjd med hennes språngkurva som blivit klart bättre, även att hon väntar på hindren på ett annat sätt nu.

120: Fortfarande lika avvaktande häst på framhoppningen men bra språng. Hon blev lite hängande över oxern men det är ju inte så konstigt när hon galopperar mer uppåt än framåt på väg mot hindret. Hon gillar fälttävlan bättre, (oftast) inte lika trånga framhoppningar ;) bra rytm inne på banan, vi får med oss frambommen på 4an, jag vet inte riktigt varför men tror att jag hade lite för dålig galopp i början av svängen vid kortsidan och att jag sen red iväg henne lite när jag väl insåg det vilket gjorde att hon inte var tillräckligt snabb upp med frambenen. Vi fick även med oss 7an, där blev det lite samma läge som mot 5an i 110n, nte riktigt ordning på galoppen i svängen så hon blev lite platt. Resterande hinder hoppade hon väldigt väl och vi hade denna gång inga kråksprång eller dåliga avstånd, bara lite för lång/platt häst på 2 hinder. Stort framsteg från min sida, som gärna börjar lägga mig i och fippla när jag blir osäker, nu red jag istället. Tiden blev lite lång dels för att vi inte alltid hade styrningen så vägarna var halvlånga och sen dessutom stod ryttaren efter min ivägen (!) på ett ställe. Jag vet inte riktigt hur hon tänker när hon går och ställer sig mellan några hinder och en dekoration där ungefär hela startfältet har ridit för att spara tid. Nejminsann, där stod hon bra tyckte hon! "Tur" att jag inte var felfri fram dit, då hade jag blivit galen på henne ;-) Jag var på väg att ropa "akta" men insåg att då hade hon hamnat mitt framför mig ändå, fast mellan hinder och sargen så jag fick "glatt" rida runt henne istället.

Jag är nöjd med dagen, Quinnie var väldigt nöjd med sig själv och vi har en bra känsla med oss nu. Så nu ska bara ryttaren lära sig rida sin lydiga häst också, så blir det bra lagom till i vår ;-)

Here we go again...

Vi åkte till tävlingen med målsättningen att ta revansch för förra årets snörpliga stopp på banans näst sista hinder där ryttaren glömde benen i bilen. Vi gjorde en %-mässigt bra dressyr, runt 65% och bäst i år. Men, jag ville mer. Hon var mjuk och fin på framridningen och hade varit fin ett par veckor innan men jag fick inte till det på banan. Jag vet att vi kan bättre så det är bara hem och träna mer. Mellantraven var på väg mot 7-8 i betyg när hon i upptagningen tittar till på något utanför staketet och fryser ett steg, domarens kommentar var klockren "hittar spöken, börjar bra". Kanske var samma pokémon som sen skrämde NipTuck i OS? ha ha, skämt å sido. Bra flyt men Quinnie blev väl taggad i galoppen och jag redde inte ut det, där finns mer poäng att hämta. Framförallt när de slutar använda 2009-programmen och använder de från 2015 istället... Summa summarum, nöjd fast missnöjd. Nöjd med hästen och procenten men missnöjd med att jag inte lärt mig rida henne och visa henne på bättre sätt.

Hoppningen var bra. Perfektionisten i mig säger att hon blev båda lång och flack på flera ställen. Men vad gör det när hon hoppar felfritt? Ingenting! Jag följde flow:et, la mig inte i, sabbade inte och gjorde det jag skulle. Sen kan man alltid rida bättre, men det var ändå bra. Jättenöjd med Quinnie som ställer upp med fin hoppning och som glatt plockar bort galoppsprång utan att jag ens fattar det.

Sen kom terrängen. Det där med "ser spöken" hängde visst i. Så jag trodde att vi skulle få utgå på banans första hinder. Alltså. Förstår ni? Hon bara skulle inte. Inte för hindret utan något annat, som jag inte kan förstå. Men, typ 2 minuter och en massa volter och skritt senare hoppade hon första och sen gick tåget in på rälsen och bara körde. Tills vi kom till en nedförsbacke mellan hinder 5 och 6. För där skulle hon minsann inte springa ned så hon vek av. Bara stanna och gå tillbaka... Aja. Sen hoppade hon jättefint hela varvet, ett missförstånd pga dålig kommunikation och en ryttare som inte litade fullt ut på hästen gjorde att vi missade hindret som är högst upp i backen en gång. Sånt som händer. Sen gör hon banans svårighet galant, vi var två stycken i startfältet som klarade den utan fel. Hoppar resten riktigt bra och in i mål. Om inte om inte fanns hade vi nog vunnit, hade vi bara 0at på hinder och haft en skaplig tid hade vi varit överst på pallen. Nu kom vi sist istället. För att hon inte ens fattade att hon skulle hoppa första hindret utan blev rädd för något och bara inte skulle gå fram hela vägen. Mmmm, känns ju bra när man någon gång kan få lite utdelning på sitt slit, eller inte.

Jag har nu i 1 månad intalat mig att det är bättre att ha problem med att ta sig till hindren än att ha problem med att ta sig över dem. För den dagen jag hittar det system jag behöver rida med för att vi ska ta oss över alla hinder utan att spooka för dem innan kommer hon bli en grymt bra terränghäst. Går på allt, prickar smalhinder eller böjda spår med långa tyglar och alltid öronen spetsade framåt letandes efter nästa hinder.

Vi har nu lagt massor tankeverksamhet på att försöka förstå vad jag gör för fel, så nästa tävling är det trav eller galopp sista 5 minutrarna innan start som gäller, allt för att hålla henne igång och inte ge henne utrymme för att börja tänka på annat, om det är det som händer när hon hittar läskiga saker ingen annan ser. Jag hade som mål i år att rida på Hovdala denna helg, men hade inte alls lust att åka dit med stukat självförtroende. För något gör jag uppenbarligen helfel som inte får henne att förstå. Därför blir det Åkerbo istället, egentligen hade jag velat rida i Boxholm förra helgen men typiskt nog jobbade jag då och kunde inte byta bort passet. Även om magkänslan säger att det inte hade sagt så mycket att gå runt en H100 så hade det varit skönt att känna att jag kan rida. För jag skulle ljuga om jag sa något annat än att jag funderar på mig egen prestation, när Quinnie är så fantastisk att hoppa terränghinder med, bara vi kommer över 4an smärtfritt (förtydligande= om vi kan hoppa fram till och med hinder 4 utan att hon börjar skygga för något så kickar tåget in sen och då bara matar hon på och ser inte varken publik eller spöken). Det kommer nya tävlingar, så jag har brutit ihop och vi kommer igen. Quinnie känner sig som stallets drottning och den stjärna hon är, helt obrydd om mattes tvivel ;-)

Banans svårighet, klurig sväng till uthoppet, ned på häcken och vidare på 3 galoppsprång till stocken.

 

Jaa, hur ska jag börja? Quinnie hoppade fint på framhoppningen, blev skrämd som bara den av en karl som tyckte det var en bra idé att vråla så högt lungorna bara tillät och lite till samtidigt som han hoppade och sträckte armarna i vädret, lagom när vi gick förbi (han hejjade på den som red). Svårt för honom att veta att hon skulle bli så rädd och givetvis ska man få hejja fram sina favoriter, men kan man ju nöjda sig med att skrika (när vi är i närheten), hade han inte hoppat hade nog inte Quinnie blivit lika rädd ;-) Vi spenderade sedan tiden med att försöka galoppera fram lite slalom mellan alla andra, kasta oss undan för andra ekipage och hoppa bra. Hon blev skrämd så pass att det satt i resten av framhoppningen, mindre bra...

Så. Iväg över första hindret fint, Quinnie fick syn på nästa hinder, det var bara det att det var till den 2* klassen (som om hon bryr sig?) så hon var lätt missnöjd med mig när jag bromsade och styrde ifrån. Hon rundar hindret och får "panik". Hon blev (tror jag) rädd för hunden som låg bredvid funktionärerna. Den ska så klart få ligga där och var dessutom exemplarisk på att ligga still, men den låg i gräset och var äcklig enligt Q. Hade hon inte blivit så uppskrämd på framhoppningen tror jag inte hon hade brytt sig. Men nu var det här bara droppen som fick bomben att brisera. Det kunde lika väl kommit på framridningen, det var nära några gånger. Så sen satt jag där och trodde att jag skulle få utgå, på hinder nummer 2. Ridå. En väldig massa "gör en volt" senare lyckas jag få henne att stå still strax bakom det 2* hindret, med funktionärerna till höger (som inte hade sagt ett endast litet knyst, hade hon bara sagt "ett stopp" när hon dömde det hade Q nog fattat att det var en människa och då brukar hon lugna sig klart snabbare, men hon lät inte undslippa ett ljud. Vi stod bredvid dem och gick runt dem så det är inte så att hon inte hade möjlighet att tydligt säga något så vi hörde) och då plötsligt känner jag hur hon tar ett djupt andetag. Coolar ned sig, blir mottaglig och sen var det bara full fart. Galopp mot 2an med kort ansats, spetsade öron och en häst som sa "tjoho vad kul", landar och drar iväg. 3an gick av bara farten, hon hade inte ens tid att fundera på att spooka på den som hon brukar eftersom den ligger lite lurigt i en dunge. Ännu mer full fart över 4an och sen höll vi på att hoppa (det 3*-niga?) bordet som stod precis där jag hade velat svänga men som vi nu skulle runda enligt min plan. Även här blev hon lite upprörd på mig att jag inte lät henne hoppa (söt är hon ju som bjuder upp så det kan jag ta) så svängen till 5an blev väl inte perfekt. Men vad spelar det för roll? Hindret ska bara hoppas, det behöver inte va snygg anridning så länge man har tillräckligt bra galopp kvar. Fint på 3 galoppsprång till 6an, sen fick jag hejda henne lite igen eftersom hon ville öka men vi skulle svänga. Inte lätt när man stått still och snurrat över 1 och en halv minut och äntligen får springa ;-)

Bra över 7an och sen ut på galoppsträckan där hon ÄNTLIGEN fick sträcka ut. Upp mot 8an och där står en funktionär och viftar och skriker "ni måste släppa om sen" och jag konstaterade att då var vi visst så pass sena att den bakom är för nära, jag misstänkte det efter en koll på klockan mellan 2an och 3an och tänkte att det väl är en tidsfråga innan de är ifatt. Det var bara det att när jag vände mig om förväntade jag mig henne hack i häl, men jag såg henne inte ens... Så jag tänkte att vi tar nästkommande hinder också så är det lättare att komma undan sen. Över 9an där funktionären såg ut som det var på väg fram för att säga något, över 10an där hon bara flög så fint där funktionären återigen skrek på mig att flytta på mig. Så vi galopperade glatt ut mitt i det höga gräset istället för att vända mot 11, spetsen innan vattnet. Sen hann jag både sakta av till skritt och vända innan hon kom, så hon låg nog i alla fall 20 sekunder bakom = jag har inte alls behövt släppa om. Vi läste TR på vägen hem så det misstaget gör jag inte om igen, för sen fick vi bromsa för att inte komma ifatt henne resten av banan, vill ju inte riskera att de tror att jag nyttjar "snålskjuts" + att jag ville ge oss gott om utrymme och bra sikt utan en störande häst framför. Men de trodde väl att vi skulle få mer problem och ville då inte ha oss så vi störde nästkommande ekipage. Aja, hon hoppade igenom vattnet och försvann så jag fattade galopp igen. Quinnie som inte riktigt var nöjd med skrittpausen var desto mer nöjd när jag nu styrde på hinder igen. Fram med öronen så kör vi! Fint även över 12a och sen hoppar hon alltid lika roligt över stocken ned i vattnet, vrider man sig och hoppar snett kan man nämligen landa på land ;-) Alltid hennes förstaval även om hon glatt hoppar ned i vattnet om inget annat val finns. Fint upp p åsamlhindret som var c, en trippelbrusch som stod i uppförsbacken. Sen satta hon spettet i botten och gasade, så pass att jag tyckte vi tog in på den vi nyss släppte om... Såja, lugn nu, inte komma ifatt försökte jag övertyga henne om. Fint över 13, mindre fint över 14 som vi kom för nära. Vi kom nog egentligen bra men jag vågade inte lägga om benen och stötta henne i att hoppa stort utan satt bara kvar och väntade så där fick hon lägga in 4 istället för 3 och kom lite nära. Stocken som var nummer 15 gick av bara farten, 16a hoppade hon väldigt bra på snedden, fint sen på böjt spår till b-hindret. Sen satte vi fart mot skogen, tills jag upptäckte att det var ju ett bord (17) på vägen med! Snabbt styra om, säga förlåt till Q och flyga över det på vägen. In i skogen där hon som vanligt skyggade lite för skuggorna men gick bättre än tidigare. Bort till 18 som var ett fint hinder med landning och ett galoppsprång innan vattnet. Inga problem trots publik och så, över stocken bortanför vattnet och bort till coffin som var 20abc, fint på 1-2 även om det kanske egentligen är 2-3 där men sånt har inte vi tid med när damen hoppar stort, haha.Sen var det bara upploppet kvar till mål. Kom precis som på 14 på ett bra avstånd för att flyga stort över 21 men ryttaren vågade inte lägga sig i så vi kom lite nära även där. Sen la sig ryttaren i och stöttade henne i att hoppa stort över sista och då blev det ett riktigt bra språng. In i mål efter en, på hinder, grym runda. Facit i resultatlistan är 2 stopp (som hon måste tagit när vi försökte göra volter för att ens få igång en galopp, eftersom jag visste att jag gjorde volt sa jag säkert inte det och hon tyckte troligtvis att jag gjorde en anridning då, synd bara att hon inte sa något så jag kunde veta vilka lägen det var, alltid bra inför framtiden) och långt över tiden, men facit över vad vi gjorde är felfritt och troligtvis inom tiden, lite koll hade jag på klockan ändå ;-) Tänk så det kan bli... Jag tröstar mig med att vi kom vidare, att vi fullföljde banan på ett så bra sätt ändå, att allt kändes väldigt enkelt, att jag galopperar i mål på en häst som undrar om hon inte får gå ett varv till, att det ändå inte hade räckt till placering (hade varit så surt om vi kunnat bli placerade om vi hade 0at, men vi hade varit precis utanför), att jag kommer hem med en pigg, grym häst som jag vet går bättre innanför rep och därmed kommer göra sig bättre på större tävlingar där det är mycket inrepat och framförallt att jag har en så fantastiskt terräng-glad häst att jag inte vet hur jag ska beskriva det. Vi har haft stolpe-ut i allt vi gjort i år resultatmässigt men vi har lärt oss mycket om utvecklats mycket som ekipage. Så den dagen allt faller på plats och vi kan använda det vi lärt oss blir vi riktigt bra. Tills dess samlar vi lärdomar och hoppar fint, även om resultatlistan säger annorlunda. (Med reservation för att jag blandat ihop hindren nu, minnet säger 21 hinder men när jag räknar får jag det till 22, antingen har jag missat en kombination eller så blandar jag inhop det...)

Ps. Jag är självklart inte arg på funktionären vill jag bara förtydliga, om jag uppfattas så. Jag vet hur svårt det är att döma och jag förstår hur svårt det måste ha varit att ha en häst som var så istadig, att försöka se vad den gör. Det enda jag önskar är att hon hade sagt "ett stopp" när hon dömde det för då kan jag dels lära mig att vara ännu tydligare med när jag gör volt eller inte och jag tror dessutom det hade hjälpt för att få Quinnie att bryta läget hon hamnade i, så hade vi kunnat komma vidare tidigare. Men det är svårt det där, beroende på hur erfaren man är och så vidare. Det var ju egentligen ett lätt hinder så det är inte säkert att det var en erfaren hinderdomare, det var nog bara vi som hade trubbel där ;-) Det är tjusningen med hästar, man vet aldrig vad de ser som man själv inte uppfattar, på gott och på ont. Ds.

Fin häst på framhoppningen! Bettet fungerade klockrent, det är helt klart att det andra blir för skarpt så nu kan jag äntligen ha ett mildare bett, tjoho!

Torsdagen började tidigt, de hade lagt dressyren för vår (CNC1*) klass torsdag fm så vi åkte från stallet typ 04:30. Mmm, var inte så katig då ;-) Kom ned, såg att hon hade skvätt lite i transporten så misstänkte att hon kanske hade börjat brunsta. Märktes direkt i ridningen, mjuk och fin i lång och låg form men så fort jag bad henne komma upp lite försvann högerbogen. Det är ungefär så hon gör när hon går i brunst, hon blir inte dum eller jobbig utan får svårt att skritta och har inte riktigt tid att hålla koll på den där bogen. Hon blir lite disträ på något sätt, går inte riktigt att beskriva men märks även tydligt vid lastning när hon plötsligt kan vända och gå rakt av rampen ut åt sidan för att sen se ut som "Jahaaaa. Skulle jag bara gå in?" när jag vänder runt henne och ber henne gå på. Så går hon rakt in. Lite samma känsla i ridningen, fast med bogen då. "Ja just det, den skulle jag hålla in ja" och sen är hon mjuk och rund 10 meter innan den trillar ut igen. Inget stort och nog inget som syns utåt så bra, men det känns stor skillnad. Med tanke på förutsättningarna kände jag att jag är nöjd om vi kommer ut utan byten och över 60%, för bättre var vi inte. Även om jag innan hade 65% som mål. Hon kunde inte skritta, som befarat så där fick vi ett par 5or med "diffusa steg" när hon skrittade med fram och travade med bak... Sen fattade hon fel galopp (ja, det var faktiskt hon, för hon lyssnade inte på mig utan tittade på publiken, precis i fattningen kör hon ut höger bog och då blev det vänster galopp, jag hade inte kunnat rida annorlunda) men gick att rätta snabbt. Inga byten och rund galopp. Så hade vi haft 6or där istället för 5-5 (skritt) och 4 (fattningen) hade vi varit uppe runt de 65, nu blev det strax över 62.

Efter dressyren åkte vi med Quinnie till hennes tillhöll för helgen, en bekant där hon skulle få gå ute. Så mycket skönare för hennes del att gå i en "stor box" i form av en gräshage än att vara i en 3x3 box. Hon var väldigt nöjd med det beslutet!

 Rund och fin galopp.

Försöker få in högerbogen, upp med höger hand, in med höger bak och jobba med tagen bakdel. Brukar gå! Men här syns det att hon inte riktigt vill ge efter i ganaschen utan snarare är rak mellan 1a och 2a nackkotan. Får jag bara loss den spänningen så blir hon makalöst fin, men inte denna gång...

Fin trav!

Hoppningen gick sedan lördag em. Sovmorgon för oss med andra ord då Quinnie hade mat och vatten och ju redan gick runt i hagen. Fin på framhoppningen om än lite spänd mot alla andra då det var väldigt rörigt och ostrukturerat. Precis det som hon inte gillar, med andra ord. Väl inne på banan hoppade hon bra, jag fick inte riktigt med henne i svängen till 2an så där fick jag rida fram lite. Sen satt jag upp och tog en halvhalt för att få in 7 till 3an, så där blev det snarare 7,5 så hon la in 8 och då blev det för trång. Helt och hållet jag som får ta på mig, hon gick ju och blev lydig över natten för ett par veckor sedan och jag har inte riktigt lärt mig hur lite jag behöver räta på mig för att hon ska komma tillbaka. Förhållande hjälper går igenom ca 10 ggr så fort så jag har inte riktigt hängt med. Resten av banan tog jag inte i henne alls utan red på mer och tog halvhalterna genom att räta upp mig, mycket bättre och hon visade på fina språng.

In med henne i transporten och sen gick vi banan. Ungefär samma sträckning som förra året med en del hinder utbytta och vissa flyttade till ny placering. Fin, välbyggd bana som var utbildande.

Tillbaka med henne till hagen och sen skulle vi hitta mat till oss. Inlägget om terrängen blir rätt långt så det kommer imorgon, det gick ju inte riktigt som planen där ett tag...

Underkategorier