Igår gick årets upplaga av Mästarnas Mästare i fälttävlan av stapeln. En oerhört rolig tävling att se på där de ryttare som tävlat för Sverige förr i tiden gör upp om titeln. Alla hade minst ridit EM och det fanns även en OS-medaljör på plats, stjärnfyllt startfält med andra ord. Kommentatorn gjorde ett bra jobb men jag hade önskat lite mer info om alla hästar, det blir lättare att jämföra prestationer när man vet vad hästarna gjort innan, till exempel red Magnus en väldigt fin 5-åring som troligtvis kommer att gå långt medan två andra ryttare satt på hästar som gått 2*. Ganska stor skillnad i vad man kan förvänta sig då ;-) Jag tycker att alla gjorde fina ritter, Piia bjöd på årets garv när hon hoppade in på dressyrbanan och hoppade ut för att ta närmaste vägen mellan sista banhoppningshindret och första terränghindret. Fördelen med en hopphäst kanske, inte lika noga om den lär sig sånt...

Tävlingen gick ut på att först rida ett dressyrprogram på ungefär 3 minuter. Något jag tycker vi borde överföra till riktigt dressyr! Så mycket roligare det var att titta när det hände något hela tiden och det inte tog evighetslång tid att ta sig igenom. Sen hoppade de en bana med hopphinder där det gick ut på att vara 0a på hinder och klara tiden. Sen var det terrängen som gällde. 5 fel för utbrytning och så klart fel för överskridande av optimaltiden. Vid lika poäng efter alla grenar var det närmast optimaltiden som skulle bli bäst placerad. Alla ritter ivrigt påhejade av en kommentator, publik och lämpligt musikval.

Här kommer ett gäng bilder på alla ryttare. Det finns fler bilder på samtliga ekipage, vid intresse av köp kontakta mig på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Först ut var Magnus Gällerdal. Han red en 5-åring tillhörande Erika Sjöström (tror jag det var) som han ridit en gång innan. Han visade att takterna sitter i, stod imponerande still (som han alltid gjort) under terrängen och lotsade fint denna häst även över sista svårigheten som var upphopp-nedhopp-3 galoppsprång- smalhinder.

Sen var det Piia Pantsu som red en 7-årig hopphäst som hon inte hade varit ute och tjuvtränat terräng med enligt egen utsago. Hästen hade aldrig gått dressyr innan utan hållit sig till 1,20 hoppning. Den gick som tåget hela vägen fram till smalhindret, där undrade den vad matte menade. Som tur var fanns det alerta rävar i publiken (Johan Lundin och Viktoria Carlerbäck) som snabbt ställde upp som infångare.

Sen kom förra årets 2a, Tobias Grönberg på Laztrelli. En fin valack som tidigare gått 2*. Tobbe red denna häst även förra året och gick i år för segern. Snyggt, prydligt och inom optimaltiden i terrängen vilket nog bara var han och Lars som klarade av. Tobbe kom 2a även i år, när han gick i mål hade han slutat på sina dressyrstraff, han tog sedan ett litet "ärevarv" där han tog av hjälmen för att fira en prydlig runda, vilket gav honom 2 poängs avdrag vilket snuvade honom på segern med 1 (?) poäng. 3e gången gillt nästa år nu då kanske?

Sen var det startfältets äldste ryttare, Jan Jönsson. Sveriges egen professor inom ridkonst. Även han visade att en gammal räv behåller sina kunskaper. Imponerande ridet för att vara 72 och inte vara aktiv tävlingsryttare som många andra med den åldern är om de fortfarande tävlar. Han var med på hästen Picard även förra året och red då för långsamt i terrängen, något han även gjorde i år. Picard har tidigare gått 1* med sin ordinarie ryttare som utbildat honom dit själv, om jag förstod saken rätt. Janne slutade 3a tack vare dagens bästa dressyr som gjorde att tidsstraffen inte puttade ned honom allt för långt.

Efter Janne kom den ryttare som till slut stod som vinnare. Lars Christensson. Han red detta år på Little Jacob som tävlats upp till 2* av William Nilsson Fryer. Han satsade allt på ett kort och red snabbt, vilket lönade sig då han slutade på sina dressyrstraff. Lasse hade byggt terrängbanan som han försökt placera ut så att den skulle passa hans häst men göra att de andra drog på sig fel (enligt vad kommentatorn sa att han själv sagt). Jacob visade över sista hindret att det inte alls är något problem att kallas för ponny bara man flyger tillräckligt högt.

Näst sist var Sivert Johansson, känd fotograf som tagit många läckra bilder från fälttävlanstävlingar. Han bjöd på dagens show i dressyren där den taggade hästen inte riktigt ville gå så lugnt som den behövde (oj vad jag  kände igen mig från när Quinnie börjar) så de bjöd på lite annat istället. En 8a på det artistiska efter bland annat några byten i varje och sådär. Tyvärr fick de materialfel när ett sidostycke gick av mitt under hoppningen så de kunde inte fullfölja tävlingen.

 

Sist ut var Ted Velander. Mannen som fått halva Sverige att rida stilrent i terrängen genom Sugar Cup. Prydligt och kontrollerat skulle jag vilja beskriva ritten på en välriden häst (som jag tyvärr inte uppfattade något om). Han låg på delad 2a plats inför terrängen men drog på sig lite tidsstraff och slutade på 4e plats.