Jaa, hur ska jag börja? Quinnie hoppade fint på framhoppningen, blev skrämd som bara den av en karl som tyckte det var en bra idé att vråla så högt lungorna bara tillät och lite till samtidigt som han hoppade och sträckte armarna i vädret, lagom när vi gick förbi (han hejjade på den som red). Svårt för honom att veta att hon skulle bli så rädd och givetvis ska man få hejja fram sina favoriter, men kan man ju nöjda sig med att skrika (när vi är i närheten), hade han inte hoppat hade nog inte Quinnie blivit lika rädd ;-) Vi spenderade sedan tiden med att försöka galoppera fram lite slalom mellan alla andra, kasta oss undan för andra ekipage och hoppa bra. Hon blev skrämd så pass att det satt i resten av framhoppningen, mindre bra...

Så. Iväg över första hindret fint, Quinnie fick syn på nästa hinder, det var bara det att det var till den 2* klassen (som om hon bryr sig?) så hon var lätt missnöjd med mig när jag bromsade och styrde ifrån. Hon rundar hindret och får "panik". Hon blev (tror jag) rädd för hunden som låg bredvid funktionärerna. Den ska så klart få ligga där och var dessutom exemplarisk på att ligga still, men den låg i gräset och var äcklig enligt Q. Hade hon inte blivit så uppskrämd på framhoppningen tror jag inte hon hade brytt sig. Men nu var det här bara droppen som fick bomben att brisera. Det kunde lika väl kommit på framridningen, det var nära några gånger. Så sen satt jag där och trodde att jag skulle få utgå, på hinder nummer 2. Ridå. En väldig massa "gör en volt" senare lyckas jag få henne att stå still strax bakom det 2* hindret, med funktionärerna till höger (som inte hade sagt ett endast litet knyst, hade hon bara sagt "ett stopp" när hon dömde det hade Q nog fattat att det var en människa och då brukar hon lugna sig klart snabbare, men hon lät inte undslippa ett ljud. Vi stod bredvid dem och gick runt dem så det är inte så att hon inte hade möjlighet att tydligt säga något så vi hörde) och då plötsligt känner jag hur hon tar ett djupt andetag. Coolar ned sig, blir mottaglig och sen var det bara full fart. Galopp mot 2an med kort ansats, spetsade öron och en häst som sa "tjoho vad kul", landar och drar iväg. 3an gick av bara farten, hon hade inte ens tid att fundera på att spooka på den som hon brukar eftersom den ligger lite lurigt i en dunge. Ännu mer full fart över 4an och sen höll vi på att hoppa (det 3*-niga?) bordet som stod precis där jag hade velat svänga men som vi nu skulle runda enligt min plan. Även här blev hon lite upprörd på mig att jag inte lät henne hoppa (söt är hon ju som bjuder upp så det kan jag ta) så svängen till 5an blev väl inte perfekt. Men vad spelar det för roll? Hindret ska bara hoppas, det behöver inte va snygg anridning så länge man har tillräckligt bra galopp kvar. Fint på 3 galoppsprång till 6an, sen fick jag hejda henne lite igen eftersom hon ville öka men vi skulle svänga. Inte lätt när man stått still och snurrat över 1 och en halv minut och äntligen får springa ;-)

Bra över 7an och sen ut på galoppsträckan där hon ÄNTLIGEN fick sträcka ut. Upp mot 8an och där står en funktionär och viftar och skriker "ni måste släppa om sen" och jag konstaterade att då var vi visst så pass sena att den bakom är för nära, jag misstänkte det efter en koll på klockan mellan 2an och 3an och tänkte att det väl är en tidsfråga innan de är ifatt. Det var bara det att när jag vände mig om förväntade jag mig henne hack i häl, men jag såg henne inte ens... Så jag tänkte att vi tar nästkommande hinder också så är det lättare att komma undan sen. Över 9an där funktionären såg ut som det var på väg fram för att säga något, över 10an där hon bara flög så fint där funktionären återigen skrek på mig att flytta på mig. Så vi galopperade glatt ut mitt i det höga gräset istället för att vända mot 11, spetsen innan vattnet. Sen hann jag både sakta av till skritt och vända innan hon kom, så hon låg nog i alla fall 20 sekunder bakom = jag har inte alls behövt släppa om. Vi läste TR på vägen hem så det misstaget gör jag inte om igen, för sen fick vi bromsa för att inte komma ifatt henne resten av banan, vill ju inte riskera att de tror att jag nyttjar "snålskjuts" + att jag ville ge oss gott om utrymme och bra sikt utan en störande häst framför. Men de trodde väl att vi skulle få mer problem och ville då inte ha oss så vi störde nästkommande ekipage. Aja, hon hoppade igenom vattnet och försvann så jag fattade galopp igen. Quinnie som inte riktigt var nöjd med skrittpausen var desto mer nöjd när jag nu styrde på hinder igen. Fram med öronen så kör vi! Fint även över 12a och sen hoppar hon alltid lika roligt över stocken ned i vattnet, vrider man sig och hoppar snett kan man nämligen landa på land ;-) Alltid hennes förstaval även om hon glatt hoppar ned i vattnet om inget annat val finns. Fint upp p åsamlhindret som var c, en trippelbrusch som stod i uppförsbacken. Sen satta hon spettet i botten och gasade, så pass att jag tyckte vi tog in på den vi nyss släppte om... Såja, lugn nu, inte komma ifatt försökte jag övertyga henne om. Fint över 13, mindre fint över 14 som vi kom för nära. Vi kom nog egentligen bra men jag vågade inte lägga om benen och stötta henne i att hoppa stort utan satt bara kvar och väntade så där fick hon lägga in 4 istället för 3 och kom lite nära. Stocken som var nummer 15 gick av bara farten, 16a hoppade hon väldigt bra på snedden, fint sen på böjt spår till b-hindret. Sen satte vi fart mot skogen, tills jag upptäckte att det var ju ett bord (17) på vägen med! Snabbt styra om, säga förlåt till Q och flyga över det på vägen. In i skogen där hon som vanligt skyggade lite för skuggorna men gick bättre än tidigare. Bort till 18 som var ett fint hinder med landning och ett galoppsprång innan vattnet. Inga problem trots publik och så, över stocken bortanför vattnet och bort till coffin som var 20abc, fint på 1-2 även om det kanske egentligen är 2-3 där men sånt har inte vi tid med när damen hoppar stort, haha.Sen var det bara upploppet kvar till mål. Kom precis som på 14 på ett bra avstånd för att flyga stort över 21 men ryttaren vågade inte lägga sig i så vi kom lite nära även där. Sen la sig ryttaren i och stöttade henne i att hoppa stort över sista och då blev det ett riktigt bra språng. In i mål efter en, på hinder, grym runda. Facit i resultatlistan är 2 stopp (som hon måste tagit när vi försökte göra volter för att ens få igång en galopp, eftersom jag visste att jag gjorde volt sa jag säkert inte det och hon tyckte troligtvis att jag gjorde en anridning då, synd bara att hon inte sa något så jag kunde veta vilka lägen det var, alltid bra inför framtiden) och långt över tiden, men facit över vad vi gjorde är felfritt och troligtvis inom tiden, lite koll hade jag på klockan ändå ;-) Tänk så det kan bli... Jag tröstar mig med att vi kom vidare, att vi fullföljde banan på ett så bra sätt ändå, att allt kändes väldigt enkelt, att jag galopperar i mål på en häst som undrar om hon inte får gå ett varv till, att det ändå inte hade räckt till placering (hade varit så surt om vi kunnat bli placerade om vi hade 0at, men vi hade varit precis utanför), att jag kommer hem med en pigg, grym häst som jag vet går bättre innanför rep och därmed kommer göra sig bättre på större tävlingar där det är mycket inrepat och framförallt att jag har en så fantastiskt terräng-glad häst att jag inte vet hur jag ska beskriva det. Vi har haft stolpe-ut i allt vi gjort i år resultatmässigt men vi har lärt oss mycket om utvecklats mycket som ekipage. Så den dagen allt faller på plats och vi kan använda det vi lärt oss blir vi riktigt bra. Tills dess samlar vi lärdomar och hoppar fint, även om resultatlistan säger annorlunda. (Med reservation för att jag blandat ihop hindren nu, minnet säger 21 hinder men när jag räknar får jag det till 22, antingen har jag missat en kombination eller så blandar jag inhop det...)

Ps. Jag är självklart inte arg på funktionären vill jag bara förtydliga, om jag uppfattas så. Jag vet hur svårt det är att döma och jag förstår hur svårt det måste ha varit att ha en häst som var så istadig, att försöka se vad den gör. Det enda jag önskar är att hon hade sagt "ett stopp" när hon dömde det för då kan jag dels lära mig att vara ännu tydligare med när jag gör volt eller inte och jag tror dessutom det hade hjälpt för att få Quinnie att bryta läget hon hamnade i, så hade vi kunnat komma vidare tidigare. Men det är svårt det där, beroende på hur erfaren man är och så vidare. Det var ju egentligen ett lätt hinder så det är inte säkert att det var en erfaren hinderdomare, det var nog bara vi som hade trubbel där ;-) Det är tjusningen med hästar, man vet aldrig vad de ser som man själv inte uppfattar, på gott och på ont. Ds.

Fin häst på framhoppningen! Bettet fungerade klockrent, det är helt klart att det andra blir för skarpt så nu kan jag äntligen ha ett mildare bett, tjoho!