Under fredagen stod dressyr och hoppning på schemat. Vi hade tur och hann smita in en snabbis på banan på torsdagkvällen så Quinnie hade fått lukta lite på staketet och kollat runt på tälten bredvid så hon hade sett banan en gång. Hon kändes fin men något spänd för de andra hästarna på framridningen. Det märks att hon inte är helt trygg i att ha flera andra runt sig som hon inte kan ha 100 koll på. Så vi bjöd på lite sidohopp osv, men det livar upp lite tänker jag.

Väl inne på banan är jag så nöjd med henne! Hon gjorde vad jag bad om, varken mer eller mindre. Inga egna övningar/rörelser som inte stod i programmet (!) och hon flyttade runt bakbenen i bakdelsvändningarna istället för att vrida runt. Bara det är stort för att vara oss. Sen kunde % varit högre, men hon blev skrämd av dels en människa långt bort som klättrade vid staketet och dels en gubbe som mitt under vår ritt gick in bland träden bredvid banan så när vi kommer i mellangaloppen får hon syn på honom och kastar sig i sidled. Förstår väl jag med när det plötsligt sitter något i skuggan, under träden och rör på sig. Helt normalt flyktdjursbeteénde. Av någon anledning flyttade han sig till ryttaren efter som var den han skulle kolla på, undra varför ;) Så hela galopp-programmet var hon väldigt spänd och vi tappade tyvärr rytmen och rundheten. Men, hon höll sig på backen och glimrade till stundtals, vilket är framsteg mot tidigare.

In med henne i transporten och bort och gå banan till terrängen. Den såg fin, men teknisk, ut. Tillbaka och gå hoppbanan. Stor bana med lite kluriga vägar. Kändes som den kunde passa oss bra. Lite rörig framhoppning där jag inte riktigt fick till avstånden, kan bero på att hon hade koll på de andra ekipagen. Men, på banan hoppade hon magiskt. Vi rev första hindret för att jag glömde rida och red iväg henne, hon blev flack och fick inte höjd. Men sen skärpte jag mig, tänkte på vad KG sa med att våga galoppera framåt och inte sitta fint i sadeln. Gasa i alla landningar och gasa genom svängarna för att räta upp mot hindren och väga av för att få in bakbenen. Vilket skillnad det blev! Hon hoppade upp sig som bara den och hade stora marginaler (för att vara henne, hon brukar stryka över med max 5 cm mellan hovar och bommar så för henne är 10-15 cm högt över ;)). Oerhört rolig runda som mamma filmade :) Filmen finns att se ett par inlägg ner. Det var även kul att vi hade så pass bra marginal till maxtiden då vi hörde ett par med tidsfel och den innan mig red in mindre än en sekund under och då hade ridit klart snävare än vad jag gjorde.Tur att Q är marktäckande och snabb.

Sen fick hon åka tillbaka till uppstallningen och gå i hagen och äta gräs medan vi gick terrängbanan. Mycket uppskattat från Quinnies håll kan jag tala om.

En väldig fin runda, tyvärr glömde jag hur man rider mot 1an så den fick vi med oss. Sen skärpte jag mig och red bättre så Quinnie bjöd på väldigt fina språng :)

Det är nog den bästa hopprunda som vi gjort tror jag. Nästa gång ska piloten komma ihåg att rida rätt från början. Lite roligt att vi hade över 3 sekunder i marginal till maxtiden när vi red utanför ett hinder och hade rätt långa vägar över lag då jag satsade på att ha en bra galopp och att ge oss gott om tid rakt mot hindren. Vi såg en annan ryttare som red en fin runda med klart snävare vägar som hade knappt en sekund i marginal. Men Quinnie är storgalopperad och täcker väldigt mycket mark bara jag vågar rida ordentligt. KG sa att vi svenskar överlag rider för långsamt så nu är det bara att göra som han säger ;) Även här gör kandaret hela skillnaden, det syns att hon verkligen tar mina halvhalter och kommer tillbaka när jag ber henne. Det är lättare att rida på framåt och gasa lite när jag vet att bromsen fungerar ;)

Nu har jag haft tid att sammanfatta, så här kommer inlägget om helgens tävling. Snälla Emil "Dressyrkillen" Andersson var på plats och frågade om jag ville bli fotad (självklart :D) så han var snälla och tog kort på mig och Quinnie i både hoppningen och terrängen. Så de fina bilderna kommer alla från honom.

I dressyren var en del bättre än sist och en del sämre. Hon var lugnare, men jag saknade istället trycket i bakbenen på henne. Hon kändes lite loj på något sätt samtidigt som det var skönt att hon inte var fullt så stissig. Jag fick henne inte riktigt igenom i kroppen (såhär i efterhand var hon inte helt igenom i ganaschen) och var väl inte helt nöjd med känslan innan start. Lite bättre på banan sen. Fick kommentaren "matt" i skritten då hon skrittade (!!) och jag inte vågade be henne skritta på mer för att inte riskera att hon gick över i trav. Bättre att hon lär sig skritta tycker jag :) Enda riktiga missen blev i andra galoppen, när man ska tillbaka ut på spåret i förvänd kom den från banan bredvid (som jag tror inte hade startat) och mötte oss och då blev hon lite mötesskygg, spände sig och så fick vi omslag och lite trassel där. Sen höll det på att bli spännande vid sista halten. Ett dressyrstaket välte bakom oss typ 2 m inan vi skulle göra halt, så Quinnie flög i sidled. MEN, hon gjorde inget mer! Jag trodde en kort stund att hon skulle explodera, hon var på väg. Men hon stannade istället. Som tur var verkar domaren ha bortsett från smällen som flyttade oss i sidled, för där fick vi en 7a :)

Hoppningen höll på att sluta tidigt... Ett missförstånd i kombination kunde lika väl slutat i att jag stod på marken bredvid henne, men jag lyckades klamra mig kvar och Q, cool som hon är, fortsatte rakt fram mot nästa hinder helt obekymrad om att jag låg på halsen. 7 galoppsprång senare hoppade vi hindret efter, med mig nästan i sadeln ;) haha. Vi tappade lite flyt och rytm efter det, men kom undan med de 4a felen för rivningen ut ur kombinationen.

2-3-4a fint, sen kom det roliga språnget...

 

Strax efter att detta kort tog landade vi ihop och jag slängde armarna runt halsen på henne, strax bakom huvudet. Ivrigt påhejad av publiken lyckades jag räta upp mig, kravla tillbaka och fortsätta mot nästa hinder nästan i balans ;)

I terrängen sedan kände jag igen min häst! Hon som varit lite loj och seg i bakbenen hade plötsligt fått raketfart och denna gång hittade hon vägen själv i skogen (alltså, på riktigt! hon var som en målinriktad missil!) så jag satt mest och njöt och berömde henne. Riktigt fin runda runt 10 sekunder under tiden så nu satte vi vårt M65! Tjoho! Det var målet med tävlingen och att hon skulle våga gå på mer i terrängen i skogen. Vilket vi lyckats med.

Hennes blick på denna bild <3 Precis så ska en häst som går i mål se ut, pigg, glad och nöjd!

Hon är fantastisk Quinnie. Öronen framåt hela vägen runt terrängbanan ser så glad ut (vilket även känns). Här hoppade hon jättefint över a-hindret, tog lite väl långt galoppsprång mellan a och b och kom väl nära b, lyckas verkligen runda sig över hindret för att inte vara i och hoppar sedan c-hindret mer normalt. Hela tiden med öronen framåt och en vilja att lösa uppgiften på ett så bra sätt som möjligt. Den bilden med alla hovar i luften är ju en klar favorit, sen ser ju bara för rolig ut! Just i det läget är frambenen på väg över hindret och bakbenen på väg ned i marken för att trycka av. Även om hon ser ut som en flygande köttbulle just där, hahaha.

 

Underkategorier