Mellanmjölk tror jag är en bra sammanfattning av dagens tävling. Varken bra eller dåligt. Alla discipliner hade bra delar och mindre bra delar. Men inget som riktigt vägde upp, skulle jag väl vilja säga. I dressyren blandade vi och gav från 4-8 idag igen. En 8a på skänkelvikningen undan höger bland annat, den kände jag att jag lyckades förbereda och stötta henne riktigt bra i. Sen la "vi" in ett par 4or i galoppen där fröken fräken "kan själv" tyckte att byten var en ypperlig idé. Synd bara att det momentet inte ingick i programmet... Men vi hade även ett par 7or på galoppen, blandat med andra ord. Det som var bra var bra och resten var inte lika bra. Ett stort framsteg var att hon även denna tävling skrittade, om än "lite överilat". Men bättre med en 6a för överilat än en 4a för att hon taktar som det var förra året.

Hoppningen var vi inte så överens i. Hon var inte alls nöjd med att jag hade satt dit hackamooret så jag hade lite mer broms. Hon var inte alls nöjd med att inte få springa iväg och köra sitt eget race. Vi petade nummer 2, mitt fel då jag inte bestämde mig i tid om jag skulle korta eller länga och blev för sen i förhållningen. Hon kom lite nära och fick inte riktigt upp benen. Resten av banan hoppade vi utan problem, framsteg från förra helgen med andra ord ;) Kanske inte bästa känslan och väl långa vägar ibland resulterade i även 4 tidsfel, snålt mätt tid i Mantorp som vanligt på hoppbanan, jag var inte ensam med tidsfel. Inga toppensprång men hon accepterade mina förhållningar med viss tvekan denna gång så jag tror att det utbildningsmässigt gav mer inför framtiden.

Terrängen var bra, kanske inte riktigt så bra som den borde (ja, jag är hård mot mig själv). Tyvärr missade vi M65 med några sekunder, det var ju annars målet för denna tävling. Vi får försöka igen om två helger och vara lite bättre helt enkelt ;) Annars hade vi bra flyt idag, 10 sekunder över tiden på en bana som är känd för att vara svår med tiden är klart godkänt tycker jag. Tyvärr lyckades jag inte riktigt stötta henne som jag borde så vissa språng var inte så bra som de borde, vi kom lite nära ibland men det blev inte några katastrofala språng. Det är bara jag som strävar efter att bara ha bra språng och att det ska se enkelt ut. Fick höra från flera håll att det sett jättebra ut vilket var kul :) Jag är faktiskt väldigt stolt över att Quinnie idag kunde springa framåt och blänga på funktionärerna samtidigt idag, förra året gick det i slalom i lååångsamt tempo i skogen eftersom allt var så läskigt, stort steg framåt på den punkten. Man kan inte göra allt på en gång, så att hon numera själv suger i och ökar efter hindren även på smala stigar är väldigt kul.

VI tar revansch om två helger när det är Mantorp igen, tills dess ska vi träna på att inte byta galopp hur som helst utan bara på min signal, hehe. Kanske lite skirtt med, skulle nog inte skada.

Finns en jätterolig bildserie från vattenhindret som kommer upp imorgon under eftermiddagen!

Här kommer äntligen filmen från förra helgen. Min snälla bror har stått för redigeringen i form av att klippa bort bitarna när mamma förflyttade sig, de var inte mycket att se ;) Som synes var Quinnie rätt långt ned där efter vattnet, men hon redde ut det väldigt snyggt måste jag säga. Jag hade själv mest fullt upp med att försöka att inte störa henne och sitta kvar mitt uppepå. Gick ju rätt bra, fick rätta till hjälmen lite innan nästa hinder bara. Enda hindret som inte var bra avsprångspunkt mot är 3e sista, oxern där jag blev plötsligt avståndsvill så Quinnie fick hoppa stort, tur att hon så gärna gör det eftersom hon löste det utan problem.

 

 

På tiden att jag sammanfattar helgens debut lite bättre tror jag.

Vi provade ett nytt upplägg för uppvärmning till dressyren, varför kommer i ett eget inlägg senare i veckan. Så jag red fram vid uppstallningen. Sen åkte vi bort till tävlingsplatsen, besiktade hästen på vägen och sedan fick jag en liten stund innan det var vår tur. Hon kändes tyvärr väldigt spänd och bitig, vilket jag inte är van vid då hon varit väldigt fin i form och mun senaste tiden. Lyckades ganska bra med traven om jag får säga det själv, lite missförstånd i första slutan där jag inte riktigt fick med henne och i den andra hamnade bakdelen före några meter för att jag var för långsam. Annars var traven ändå bra, med tanke på att hon inte var helt loss i nacken. Bakdelsvändningarna börjar bra 2-3 steg men sen lyfter hon tyvärr inte bakbenen de sista två stegen utan mer snurrar runt med hovarna i marken. Blir inte höga poäng då inte... Men det där tror jag KG kan hjälpa oss med så jag hoppas verkligen vi får ihop ett gäng så han kan komma ned igen om en månad. Sen, sen kom skritten. Där vet jag knappt vad som hände. 7 på fria skritten och 8 på ökade skritten. På hästen som taktat i över ett år! Visserligen tycker jag att jag red bra nu, jag var beredd, hade en plan och släppte inte iväg henne ens ett steg. Så plötsligt föll allt på plats och hon skrittade så fint som bara hon kan! När hon väl slappnar av trampar hon ju över ca 2-3 hovar och en avslappand hals på det så var domaren nöjd. Galoppen sen drabbades lite av "bitigheten" och att hon var lite tittig. Inte alls lika mycket som förra helgen men fortfarande tillräckligt för att hon ska stå emot lite och inte riktigt gå igenom kroppen.

Förra året taktade vi bort skritten och reparerade det i galoppen, i år har vi kunnat skritta men inte fått till galoppen... Ha ha. Snart så. Några gånger innanför dressyrstaket till så blir det nog bra. Slutresultatet blev 62,92% vilket var ett par % mer än vad jag hade räknat med. Med tanke på att vi bara hade bättre % än så 3 gånger (varav två H100) förra året är det mer än godkänt tycker jag. Även om jag ju hellre vill upp mot 70% som jag tror finns där bara vi får till allt samtidigt på banan. Övning ger färdighet säger de så vi fortsätter öva.

Hoppningen tar vi en annan dag, hahaha. Den har jag gjort ett stort sträck över och låtsas som den inte har hänt. Okej, inte riktigt, men jag skulle gärna göra så. 4 pinnar ned, 2an, 3an och de 2 sista. Jag red noga mot hinder 1-3, sen vet jag inte riktigt vad vi gjorde mot 4-9, sen kom 3-kombinationen som hinder 10 där vi fick med oss sista bommen på c-hindret. Sen var det "hej-kom-och-hjälp-mig" på sista hindret som också föll. Men, med 16 fel får man gå ut i terrängen! Mission accomplished. 0a på hinder i terrängen var målet, även om jag hade hoppats att vi skulle fixa även hoppningen felfritt. Min analys är att hon blev stark, tog inte mina förhållningar och körde sitt eget race. De hinder jag försökte rida ihop henne mot blev hon bara kort och låg men de hinder där hon körde flat-out hade hon järnkoll och klarade. Typ så. Ingen film jag stolt visar upp kanske, men jag insåg att det nog blir bettbyte till nästa tävling för att försöka skola henne lite och lära henne att man måste bromsa. Ska prata med Mariette så får vi se vad hon säger.

Terrängen sen då, den kan vi prata länge om! Hon gick som en tiger. Klok, förståndig och modig. 0a på hinder och bara bra, fina språng hela vägen runt! Oerhört stolt över oss båda, för typ 2 år och 8 månader sedan köpte vi henne och startade vår första fälttävlan. Hindren känns aldrig stora med henne eftersom jag VET att hon aldrig skulle hoppa om hon inte är säker på vad jag menar. I år har jag dessutom lärt mig styra lite bättre så nu är jag klar med mer god tid så hon får chansen att bli klar i god tid. Tummen upp på det! 2 minuter över optimaltiden låter kanske inte så himla lajbans, men det finna anledning till det. Anledningen stavas orutin. Hade vi ridit raka spåret hade vi varit ca 1 minut över tiden, fullt godkänt tycker jag (speciellt med tanke på att potentiella OS-ekipage inte var inom tiden (även om de kanske inte heller satsade på det)). Nu hade vi 3 volter som jag tror tillsammans tog runt/drygt 1 minut, därav att klockan rann iväg så mycket. Quinnie tyckte nämligen att hon 1: inte skulle gå ned för den branta backen efter stockarna mot coffin utan gå rakt fram längs vägen som fanns. Hon funderade över mitt vägval i en sekund men bestämde sig för att det var dåligt... Stanna, vända och fortsätta. 2: hon ville inte svänga höger på hoppbanan. Man hoppade in på ena hörnet och skulle sedan vända tillbaka ut mot den kortsidan man hoppade in över. Var tanken. Det var bara det att vi var över hälften av banan innan jag gav upp att svänga höger och gjorde en volt till vänster istället. Det gick visst bra för damen! Sen blev det en volt till innan vattnet för att JAG kände att JAG inte var tillräckligt snabb i landningen. Det hade troligtvis gått bra ändå men jag ville inte sätta henne i skiten på hindret ur vattnet för att jag inte var klar i tid innan hindret innan vattnet, så där gav jag MIG själv lite extra tid. Vi hade dessutom väldigt dåligt tempo i början av banan (hinder 1-4, mot 5:an satte hon äntligen fart) eftersom funktionärerna även denna helg var hästätande.

Avstånden satt, hindren satt och jag gick i mål med en häst som sa "nu är jag igång, vad kommer sen?" vilket är så oerhört skönt. Att veta att hon orkar mer än jag frågar om. För det innebär inte bara att hon kommer orka springa inom tiden utan det innebär också att hon kommer orka vara skärpt och rapp i benen hela vägen in i mål, vilket är en trygghet för mig att veta.

En rolig helg som avslutades på topp. Nu ser vi fram emot nästa gång vi får rida 2* som förhoppningsvis är i Eketorp. Men innan dess ska vi träna på att se funktionärer i skogen i Mantorp, kan vara nog spännande det. ;-)

Hopptävling stod på schemat idag. Quinnie kändes fin under framridningen, hoppade riktigt bra även om mötesskyggheten kom fram då några hästar som hoppade och sparkade en hel del var där samtidigt. Hon var inte helt nöjd med det.

110: Vi började bra, gick fint första 5 hindren. Sen ökade hon på och fortsatte bara öka. Kombinationen som var hinder 6 blev väldigt trångt ut, sen fick jag tillbaka henne till 7an. Hon höll sig någorlunda lugn även över 8an men efter första hindret i omhoppningen (9) som var en kombination var det kört. Tack och hej, sa hon och drog i väg i full fart. Efter att ha rundat precis alla hinder på banan kom vi till hinder 10 i gott tempo, lyckades pricka in 11an men höll på att missa 12an för att det fick FÖR fort. Bromsen fungerade som sagt inte alls. "Kan själv" var väl ungefär vad hon tänkte. 12an fick vi med oss då vi hoppade den på snedden och på fart och spänt, men 13 som var sista fick vi ändå ett bra språng över.

Min känsla: Bättre språng än förra året, hon hoppar fint även om hon var väl duktig på egna beslut i hur fort det skulle gå. Med tanke på hur lite hon varit ute senaste månaderna är det fullt godkänt.

120: Betydligt bättre. Vi fick tyvärr med oss 2an då hon sneglade på läktaren och genade, istället för att bra låta henne svänga där och rida hennes väg mot hindret försökte jag få ut henne i hörnet och fick därför inte klar henne i tid då vi inte riktigt blev överens innan hindret dök upp. Lärdom: låt hästen gena om den vill och styr utifrån det och driv bara så löser det sig. Resten av banan kändes riktigt bra. Jag red bra, hon lyssnade bra och vi hade bra språng. Lite nära ibland och lite långt ifrån ibland men vi var överens hela vägen och hade en bra rytm.

Min känsla: Kan vi fortsätta härifrån sitter snart 0an i 120. Den har aldrig känts så nära som nu, med lite mera träning på att tävla blir det nog bra. Sen är inte ett trångt ridhus optimalt för Quinnie, hon gör sig bättre över större yta.

Bra dag, lagom länge på tävlingsplatsen så jag han skutta över en sockerbitscavaletti med Elly när vi kom tillbaka. Båda hästarna nöjda och glada och en nöjd ryttare, bättre blir det inte!

Underkategorier