Vilka framsteg hon gjort, Quinnie. Vi kanske inte hade så imponerande procent (60,7) men hon visade på stor mognad psykiskt. Hon var fantastiskt fin på framridningen, men där vinner man ju inga tävlingar haha. Hon var lugn, avslappnad och lyssnade på mig. Visade framförallt mognad vid möte av andra hästar. Förra året blev hon spänd, ville fly och var sedan fortsatt spänd i flera minuter vissa gånger. Idag kunde vi möte ett annat ekipage i galopp, hon sa till mig att hon inte var tillfreds med situationen men hon fortsatte galoppera, spände sig lite precis vid mötesögonblicket men så fort vi passerat varandra var hon avslappnad och tillbaka hos mig direkt. Sån enorm skillnad! Hela framridningen var en fröjd och jag satt mest och log och klappade och berömde henne.

Tyvärr var det lite väl mycket äckliga, hästätande saker inne på banan för att kunna visa upp henne. Vi blandade riktigt bra stunder med mer spända stunder. Allt från 4 till 7, kul med domare som använder siffrorna och sprider på det, tycker jag. Är det bra ska de poängsättas därefter och är det dåligt är det poäng därefter. Travlängningarna var riktigt bra, tyvärr missade vi upptagningen på den andra, då hon fick syn på blommorna bredvid och mer eller mindre stannade upp, spände sig, slängde upp huvudet och fortsatte. Inte så snyggt kanske ;) Men den första fick vi en 7a för, den andra var lite bättre 2/3 och sedan tappade vi det. Galoppen blandade vi också lite i, tyvärr hade vi små, spända stunder i varannan bedömningspunkt. Det hade ju kanske varit bättre att ha ett par stora missar och sedan resten bra. Nu tappar vi poäng på nästan allt, men det är typiska "första-gången-innanför-dressyrstaket-för-året"-misstag. Blänga på läktaren, staketet, blommorna och spegel kan vara bra att ha gjort en gång innan det är fälttävlan så det spelar någon roll. Idag var miljöträning.

Jag är nöjd med dagen, hon visar stundtals upp hur fantastiskt fin hon är och sedan är det bara jag som måste lära mig rida så hon litar mer på mig och att jag reder ut även när hon blir spänd. Jag har en hel del att fila på, med andra ord. Men först ska vi ladda för hopptävling imorgon!

Det syns nog inte jättebra, men sminket var fantastiskt på att fixa min hy. Jag har haft problem med acne som gjort att min hy är rödrosig över hela kinderna och det gör att jag ser ansträngd ut bara det blåser lite. Eftersom jag inte är ansträngd vill jag ju inte se ut som det ;) Stor tumme upp än så länge! Lätt att applicera, tog 10 min totalt för allt och gav ett väldigt naturligt resultat.

Tänkte att det är på tiden att presentera mina mål med Quinnie för tävlingssäsongen 2016. Dessa förutsätter att vi båda håller oss skade- och sjukdomsfria och gynnas extra om någon snäll sponsor vill gå in och hjälpa oss :) Ett mål är inte ett mål förrän man skriver ned det och uttalar det, så här kör vi:

Först ska vi börja säsongen med ett par CNC* där jag förhoppningsvis rider så bra att vi kvalar till 2*. Sedan är tanken att debutera 2* i slutet av våren/början sommaren. Det beror lite på när vi kvalat klart. Sen är tanken att rida några 2* starter och sikta mot NM som brukar gå under hösten. Drömmålet är att jag rider så bra att vi hinner kvala till SM som går i mitten av augusti. SM reglerna är lite omgjorda i år så dressyr och hoppning går i 3* klass medan terrängen går i 2*, något som passar oss väldigt bra just i år. Om jag då är tillräckligt duktig hela vägen kan jag kanske få göra mitt första SM utan att behöva debutera 2 nivåer i terrängen på en säsong. Men som sagt, det är ett drömmål. Mycket ska klicka för att vi ska komma dit. För Quinnies del är jag inte orolig, hon hoppar tillräckligt högt och går numera oftast tillräckligt fin i dressyren. Så fort bytena sitter klockrent kan hon alla rörelser som krävs. Så det hänger på att jag rider tillräckligt bra, jag kommer inte få så många chanser på mig då jag bara har en häst så det gäller att göra starterna med kvalité från början!

Denna satsning skulle vara lättare att genomföra om jag hade sponsorer, så om just Du är intresserad, hör gärna av dig! Jag är öppen för förslag i upplägg och kan gärna marknadsföra dig/ditt företag via bloggen, transporten, kläder och så vidare. Mejla till cecilia(at)dackemyr.se om du är intresserad, eller bara nyfiken och vill veta mer.

Vad skönt det är med hopptävling ändå, mindre packning och tar mindre tid. Sen är det inte riktigt lika kul som fälttävlan, men ibland är det skönt att kunna göra annat samma dag som man tävlar också.

Dagen slutade med 4 fel i varje klass. I 1,10 var det att vi inte var helt överens om ett avstånd som gjorde att hon fick med sig bommen med fram när hon då gick av stort. Ganska grov rivning eftersom jag inte riktigt var med på att hon skulle hoppa. Rundan för övrigt var väl inte den mest rytmiska vi haft, men hon hoppade bra. Hon tog visserligen bort galoppsprång på alla möjliga ställen men det är sådant som händer. "Matte jag kan själv1" hälsar hon.

I 1,20-klassen petade vi samma hinder. Denna gång kom vi mera rätt på hindret och hon gick inte av för tidigt så jag ska titta på filmen och se om jag kan se varför vi river. Troligtvis tappade jag iväg henne lite så hon blev lite för lång och då inte riktigt orkade/kom upp med frambenen. Det är den gissning jag har. Även här ville hon ta bort galoppsprång men hon lyssnade tillbaka bättre i landningarna. Fick till några riktigt bra språng och egentligen bara ett dåligt där hon var på väg att ta ett till men gick av istället.

Framsteg sen senaste hopptävlingen förra hösten är att hon nu kan gå stort över ett hinder och sedan komma tillbaka efter. Hon har en bättre grundrytm och jag lyckas lägga mig i mindre. Lägger jag mig i för mycket förstör jag bara, så det har jag tränat på. Sen tror jag det andra blir bra med lite mera träning. Jag valde att ha Micklem-tränset och Gold Wing-bettet idag. En kombination jag tränat hoppning på en gång innan. Hon tycker om den kombon men jag behöver träna in min snabbhet lite. När jag haft skarpare bett har jag kunnat vara lite senare men ändå hinna få tillbaka henne. Nu när hon är lydigare för sitsen och jag har ett mindre skarpt bett måste jag bli snabbare att räta på mig och således få tillbaka henne för sätet och bara göra en halvhalt innan hinder.

Lite mera träning så ska det nog bli bra till i vår. Jag är mest nöjd med att jag lät henne ta egna beslut och att vi fick en bättre runda andra varvet. Att hon sedan är mjuk och fin att rida och ger väldigt trevlig känsla i handen gör mig ännu gladare. Det rent hopp-tekniska har vi ca 6 månader på att träna innan det blir skarpt läge där det spelar roll igen, när fälttävlanssäsongen börjar. Innan dess vore det roligt att kvala till 1,30 om allt flyter på och jag lyckas rida bra. Men det tar vi nästa år så ska vi slipa detaljer och ryttarens inverkan fram tills dess :-)

Detta inlägg skrevs samma dag som jag fick beskedet om att Jack skulle få somna in. Det har därför hamnat i utkorgen då jag var halvvägs igenom. Jag har inte tagit upp det förrän nu då det påmint mig om honom, vilket inte längre får mig riktigt lika ledsen. Det gör fortfarande ont att tänka på att han är borta men nu är det på tiden att skriva klart så jag får detta arkiverat...

 

Söndag och terrängdag, det roligaste man kan göra!

Efter frukost på hotellet åkte vi bort och gav Q frukost, hon hade sovit precis lika bra denna natt (stor tummen upp på det). Jag gick en sväng med henne medan mamma mockade (tur att jag har henne med mig på tävling!). Sen fick Q lite frukost, müsli, jag fixade broddhålen och så gick vi bort till banan för att se ett par ekipage och för att jag skulle stega ett avstånd till.

Tillbaka vid boxen var det så dags att fixa i ordning för att rida!

Quinnie kändes laddad och var väldigt med mig under framridningen, tittade lite på folket runtomkring med hoppade väldigt fint ändå. Bort till startboxen där vi fick vänta lite så jag hann ta några djupa andetag och fundera igenom banan. Sen hoppade vi räcket som stod vid startfållan innan vi var redo. Ett djupt andetag och när startern räknade ned från 15 började vi skritta runt startboxen långsamt. För att Quinnie inte ska lära sig att studsa i startfållan brukar jag se till att gå in i den med ca 5 sekunder kvar, då kan man skritta långsamt framåt hela tiden för att sedan starta.

Mot första hindret fick vi bra galopp direkt, så jag satt mest still och stöttade. Q tog i och hoppade ca 1,40 för att även komma över riset med god marginal, tja, hoppa kan hon i alla fall! Mot 2an samlade jag upp henne i god tid så hon skulle hinna titta på miljön omkring, det var barn på en lekplats på andra sidan snöret och så vidare. Även detta gick utan tvekan. Hinder nummer 3 kom vi lite nära intill, jag ville inte att hon skulle börja gå av för stort och hon ville skjuta iväg, så där fick hon två lite kortare sista språng, samma sak på hinder nummer 4 där jag inte heller ville att hon skulle gå iväg, eftersom det var rätt mycket att titta på (Quinnie hälsar att hon inte alls förstod vad hon skulle titta på, hon såg ett hinder och hoppade ett hinder...).  Hinder nummer 5 a och b var svängen emellan lite sisådär, Q hälsar att piloten måste bli snabbare på att svänga så vi tar ett galoppsprång mindre istället för att flyta ut. Hinder 6 fick vi bra flyt till och även över, perfekt i avstånd och tempo enligt mig. Sen gav vi oss ut på första riktiga galoppsträckan, för att sedan nästan hoppa ett hinder som inte var inflaggat, det stod nämligen rakt fram så Q bjöd villigt, men vi skulle till vänster runt det för att hoppa hinder 7. Inga problem varken där eller på hinder nummer 8 och nu närmade vi oss publiken. Hinder nummer 9 var en fint målad mur som låg bredvid vattnet, så här stod mycket publik. Med kanske 10-15 galoppsprång kvar känner jag hur hela hästen svajar medan hon tittar på publiken, höger, vänster, höger, vänster. Med ca 5-7 språng kvar till hindret la jag om benen, hon fokuserade på hindret och inte publiken och vi hoppade fint över. Hinder 10 var ett nedhopp i vattnet, inga problem där heller trots rätt skarp sväng. Sånt kan jag matte! hälsar Quinnie. Sen valde jag att ta ett alternativ, istället för att rida på S-båge mot ett smalhinder i uppförsbacken gjorde vi en liten volt och hoppade en cigarr, eftersom jag ville vara säker på att bli klar i tid. Stocken som var nummer 11 kom sen, den sämsta anridningen på banan. Hindret stod dels i skarp vänstersväng och dessutom hängde en stor buske över mer än halva hindret. Q förstod inte riktigt vad jag ville så med 3 galoppsprång kvar bytte jag spöhand, la spöt på högerbogen en gång för att få in bogen och riktningen mot hindret och Q sa "oj matte, jag såg inte hindret, förlåt!" och hoppade fint när hon väl sett vad jag styrde mot egentligen. Sedan kom ytterligare en galoppsträcka innan hinder nummer 12a och b (tror det var en kombination), ett smalhinder och sedan ubåten som syns väl på bilder från Malmö. Inga problem där heller, siktar jag rätt och styr rätt så hoppar hon rätt. nästa hinder var en oxer på böjt spår som hon hoppade fint över. Nummer 14a var en stock som låg på en brant uppförsbacke medan 14b-stocken var på lite böjt spår ett antal galoppsprång efter backen. Sedan kom hundbenet som var innan vattnet. Ned i vattnet och hoppa den fina stocken med ett vattenfall (det såg jag inte när jag red men dagen innan när vi gick banan). Sedan kom nästa klurighet för oss, två stockar på lite böjt spår med den första stocken vinklad i förhållande till den andra och en blomkruka där jag hade velat rida. Jag valde att rida runt krukan för att jag var osäker på att hinna med, men vi hade nog kunnat hoppa a-hindret på snedden och gått raka vägen på b. På väg mot hinder 18, sängen, tyckte Q att vi skulle ta det CIC** hindret som stod på vägen, hon bjöd fint men accepterade att hon skulle springa bredvid, inte hoppa över... Sängen säkrade jag upp mycket mot då det dels var lite osäker marklinje och det dels kom en klurighet nästan direkt efter som jag behövde bromsa inför. Hinder 19a gick bra, en häck på en kulle. Vägen mellan a och b var inte så vacker men tillräckligt bra för att ta oss fram till b i ett tillräckligt tempo för att hon skulle kunna hoppa. Sedan var det två hinder kvar, som hon hoppade väldigt fint över. Sista hindret var jag noga med att räta upp mig och hålla om emot, jag fick en del tips från proffsen om att hästarna mycket väl kan titta till både en och två gånger när de ska hoppa genom ett hinder på det sättet.

Väl i mål insåg jag att snörena kom rätt fort framför oss, Q ville inte riktigt bromsa (som vanligt) men insåg att det nog var bäst att göra det. Ned till veterinären efter en stund då jag trodde veterinären stod vid målfållan så jag snurrade där och väntade. När vi gick ned ett par minuter efter målgång hann vi lagom ta av sadel och alla skydd innan han sa att hon såg ut att ha återhämtat sig så vi kunde gå tillbaka. Alltid lika skönt att få höra!

Sen sviker minnet lite eftersom det har gått ett par månader, men hon stod lika snällt som vanligt hela vägen hem och var väldigt nöjd med att komma hem medan det fanns ljus ute så hon kunde få gå ut i hagen och äta gräs. Det hade hon nämligen saknat under helgen!

Nöjd ryttare, hästskötare och häst som kan räkna första internationella starten som ett kval på en häst som älskade varje sekund längs banan. Årets mål avklarat med bravur, om man frågar mig!

fortsättning kommer

Underkategorier