Lördagen i Malmö bjöd på fint väder, inte lika mycket blåst som under fredagen men lite fläktande som höll odjuren borta. Quinnie hade sovit gott, vi fick rapport från de som hade hästen mitt emot att hon "nästan låg och snarkade" medan de andra hästarna fick frukost och började promeneras. När vi kom hade hon spånpelletsrester över ungefär hela kroppen, så nog hade hon sovit gott. Vi gick en sväng hon och jag medan mamma mockade. Sedan fixade jag till min egen frisyr och hennes frisyr och tiden började närma sig start. Quinnie kändes fin men något ofokuserad och ibland för stark under uppvärmningen. Hon bjöd på riktigt bra trav, galoppen var bra förutom när hon tog för mycket egna beslut och skritten existerade faktiskt där en stund.

Quinnie tog allt med ro och var väldigt obekymrad om miljön, som är väldigt annorlunda mot vad vi är vana vid. När vi fick gå in på banan spanade hon lite på läktaren men sen var det bra. Högtalaren vid staketet precis där man red in var lite konstigt tyckte hon, människorna som satt på stolar likaså. Men hon brydde sig inte alls om läktaren, ljudet, applåder, dubbla domare eller något annat! Stor stor guldstjärna för uppförande. Att hon sedan inte kan skritta visste jag ju redan ;-)

Travlängningen är jag inte nöjd med om jag jämför med vad vi kan, men jag är nöjd med min ridning i den. Jag kände att jag inte hade hennes fulla uppmärksamhet och jag vet att om jag i det läget trycker på henne, om en väldigt lite, slår hon över i galopp. För att inte råka lära henne att få taktfel fick det därför bli en lite sämre längning. Första skänkelvikningen är jag inte helt nöjd med min ridning, jag fick inte riktigt med henne i rörelsen men den andra var klart bättre! Vi fick till och med in ett par, visserligen spända, skrittsteg vid A för första gången. Halten innan ryggningen kan jag inte göra bättre, men i ryggningen blev hon lite snabb och sköt även ut vänster bak ca 1 dm vilket domaren på långsidan såg. Sen var hela skritten ett stort skämt. Hon skrittade fram och såg lugn och fin ut i mun, nacke, hals, rygg. Sen såg man bakbenen, de joggade ;-) Hon var lite väl ivrig och bakbenen fortsätter ju bara mata så där fick vi inga höga poäng (3-3 respektive 4-4). I galoppprogrammet hade jag den bästa känslan någonsin! Hon var lugn, nöjd och rätt avslappnad. Tyvärr fick jag inte riktigt med henne ur hörnet på ett bra sätt så längningarna kunde varit klart bättre. Totalt hade ena domaren oss på 55,652% och den andra hade oss på 61,087% vilket av 58,370% totalt.

Jag är väldigt nöjd nu i efterhand även om resultaten kunde varit bättre på pappret. Men jag gick in med en häst som för 2 år sedan såg dressyrstaket för första gången och nu går in på Malmös stora arena med en lika oerfaren ryttare på ryggen. Vi hade samma "fel och problem" som vanligt, det var inget som var relaterat till miljön vilket jag är så oerhört glad över! Hon tyckte snarare att det var kul att vara där och visa upp sig, vilket underlättar vår framtid ihop på de större arenorna. Det andra ska vi slipa på i vinter, bara vi får vara hela båda två...

Bort till stallet och in med en ny spolad Quinnie i boxen, äta lite och sedan var det dags att gå terrängbanan ett varv. Det såg stort ut (ska det väl vara på denna nivå?) men inget som jag kände var "för svårt" för oss. Det fanns ett antal alternativa hinder som gick att välja på där det var extra klurigt.

Tillbaka till arenan för att gå hoppbanan. Vi tittade även på de första ekipagen som fick blandade resultat. Även hoppbanan kändes maxad men bra.

Tog ut Quinnie och hade visst fått med en bulldozer från stallet istället för den mjuka hästen jag ställde in på förmiddagen. Hon var laddad. Och stark. Hon tyckte att hon kunde själv så hon ville inte riktigt lyssna på mina förhållningar. Det i kombination med att hon är mötesskygg när det blir så många hästar gjorde att jag fick svårt att jobba igenom henne, tyvärr. Jag hade ändå en bra känsla på hinder när jag gick in på banan. Quinnie hade väl egentligen 2 tillfällen där hon "gjorde fel"/jag inte red tillräckligt bra, nämligen mot hinder nummer 2 och hinder nummer 6 där hon helt sonika drog iväg och kom fel så hon rev. Jag känner inte att jag hade kunnat göra så annorlunda på banan, det är hem och träna som gäller. När Q bestämmer sig har jag lite lite att säga till om, men de andra hindren hoppade hon bra på. Det var en bana som fick många nedslag så jag är ändå inte besviken över 8 fel, även om jag vet att vi kan bättre. Så nu ska jag hem och träna på att rida bättre så jag kan reda ut en sådan situation nästa gång det händer.

Quinnie var väldigt nöjd med sig själv vilket jag skrattade lite åt men tyckte att hon kunde få vara. Plats 55 efter dressyr och 50 efter dressyr och hoppning (av ca 70) i vår internationella debut är klart godkänt.

Jag hade sedan tur att få hänga på Pernilla Bjuhr och Isa Hedell när de skulle gå terrängen ett varv. Alltid bra att gå med någon som är mer rutinerad för att få tips om vad som är svårare än det ser ut att vara och hur jag ska rida mot vissa hinder. Jag bestämde mig efter att ha gått detta varv att rida två alternativ. Målet med helgen var 0a på hinder i terrängen, så då ville jag inte chansa på att styra på ett hinder där jag inte är redo och kan stötta Quinnie på rätt sätt. Jag tvekar inte en sekund på att Quinnie hade klarat att gå raka vägen bara jag hade varit tillräckligt snabb med att bli klar, vilket jag tvekade på. Jag kände att jag gärna hade tränat på den typen av hinder i backe innan jag ska styra mot dem på tävling, så då valde jag det lite mer säkra alternativet.

Sedan var det ryttarmöte och ryttarfest med en fantastisk buffé! Efter att vi ätit klart var det Quinnies tur att röra på sig och få påfyllning på mat innan jag och mamma åkte till hotellet för att sova.

Nedan lite bilder från framridningen till dressyren, första gången jag red med frack! Denna fyndade jag på rean redan i vintras med tanke på att jag skulle ha den när jag red i Malmö, det gäller att ha mål med sin ridning :-) Som tur var fick jag även chansen att använda den.

 

Medan hon kunde skritt, riktigt fint dessutom...

 

Nu sitter jag i sängen på hotellet i Malmö och har precis ätit upp mackan som blev dagens kvällsmat. Den fick betyget helt okej tills jag fick en tugga med mycket senap på, som gick upp i näsan... Där blev den underkänd! Jag som inte ens gillar senap. Men brödet var gott, alltid något.

Hästen är inkvarterad i stallet sen ett par timmar. Hon gick ur transporten och talade om att hon var redo att tävla, bara det att hon endast skulle joggas lite för att sedan ställas in i boxen och sova var tanken. Det blåste rätt mycket så det var livat värre att motionera om man frågar Q. Efter en stund i skritt började hon slappna av och efter att ha galopperat en 7 minuter började hon slappna av och lyssna ordentligt på mig. Just nu håller jag tummarna för lite mindre blåst imorgon, det är mycket lättare att hålla henne lugn då.

Återkommer imorgon kväll med resultat från dressyr och hoppning om det gått bra, annars kanske det dröjer lite ;-)

Edit, då vi kom tillbaka till hotellet allt för sent lördag kväll dröjde uppdateringen visst ändå, trots att jag var nöjd med resultatet.

Så kom då terrängdagen! Tidig start runt 8 på morgonen. Quinnie kändes väldigt fin på framridningen så vi var laddade.

Denna gång klarade hon allt felfritt, tyvärr gjorde inte jag det... Lite för dålig ridning mot spetsen (nedan) gjorde att hon var smart och gick bredvid. Det gick lite för fort och troligtvis var vi lite väl långt åt sidan på den första gången med. När vi gjorde om och jag red bättre var det inga problem :-) I övrigt klarade hon alla svårigheter utan problem och gav en väldigt fin känsla på hinder. Vi kunde ha ett bättre flyt över de hinder man ska hoppa i fart och hon svarade sedan tillbaka väldigt fint på förhållningarna när jag rätade på mig. I mål med 1.6 straff för tiden (4 sekunder över) på en bana där det inte var jättemånga som klarade tiden. Det hörs från sändningarna att speakern avvaktar min tid, eftersom vi trots allt hade ett stopp men så pass bra tid ;-) men springa fort kan hon, både långgalopperad och snabb över hinder och mellan hinder. Det är bara jag som måste bli snabbare på att ta rätt beslut med...

Men med tanke på att hon gjorde sin allra första fälttävlan för mindre än 2 år sedan har hon haft en väldigt bra utvecklingskurva tycker jag. Hon gör ju rätt så länge jag gör rätt, gör jag lite fel men hon förstår så fixar hon, men om jag gör för mycket fel är hon smart och går bredvid istället för att slänga sig. Behöver jag säga att jag älskar denna häst?

Bild från spetsen på andra försöket, som gick galant. Det var inte bara jag som hade problem här, även många i den internationella fick problem.

Denna bild är från MIM-oxern. Vår alltid lika positiva häst :-)

Här kommer nästa del från SM-veckan.

Fredag och dressyr och hoppning på schemat. Jag startade först efter lunch, men för att Quinnie skulle få acklimatisera sig lite mer red jag en liten sväng på henne inne i ridhuset innan första start. Hon var inte alls lika spänd och tittig utan var betydligt mer fokuserad på mig.

Lite lunch för alla inblandade senare var det dags för dressyren. Hon kändes bättre än tidigare gånger. Spände i lite på framridningen och var inte riktigt så loss som jag hade önskat. Det var ändå ett bättre program än tidigare, i min känsla. Även om resultat var ungefär som tidigare tävlingar, 62,17% och 56,7 straff. Fortfarande problem med att skritta och lite spänd i övergångarna. Men bitvis var hon riktigt fin, synd bara att det sällan håller en hel bedömningspunkt ;-)

Bort till hoppbanan, Quinnie var rätt stark men kändes fin på framhoppningen. Gick in på banan och hon hoppade väldigt fint första 2, petar 3an av någon dum anledning (jag tror hon kom lite nära och blev lite slarvig, jag kunde inte ridit annorlunda för hon låg på bra avstånd), hoppade sen 4an bra, 5an var också bra. 5 - 6 var relaterat avstånd och mitt emellan känner jag hur hon fryser till lite, troligtvis fick hon syn på publiken. Jag la då om benen för att få henne med mig, vilket hon tog som framåtdrivande... Så den fick hon också med sig. Resten av banan hoppade hon sen jättefint. 3-kombinationen gick utan problem (in med 3-kombination på alla CNC* tack!), hon blir inte lika ivrig i dem som i en vanlig kombination utan väntar och hoppar upp sig mycket bättre :-) Så förutom de 2 hinder vi fick med oss hade vi bara fina, runda språng med bra avstånd. Nöjd häst och ryttare.

Nedan en bild från innan dressyren. Kan man inte få snyggast resultat kan man ju försöka vara snyggast ;)

Underkategorier