Medan jag är på jobbet kommer här första dagens redogörelse från SM-veckan för 2 veckor sedan.

Torsdagen, ankomstdagen. Dagen började med lite sovmorgon då vi skulle fixa klart det sista innan vi åkte. Resan ned gick bra, det var skönt att inte ha en måste-tid att passa. Det rullade på bra och vi hann nedan till strax efter vad vi hade hoppats på.

Medan mamma fixade boxen gick jag en sväng med Quinnie. Sedan la vi på grejer så jag kunde rida. Tanken var ett lite lättare pass på kanske 40 minuter så hon skulle kunna se sig omkring. Så blev det inte riktigt.

Vi började på sandbanan, halva banan gick bra att va på. Andra halvan var inte okej, det var en bomhög i ena hörnet som tänkte äta upp Quinnie, i det andra var det duvor i trädet bakom. Ganska kass fokus på mig från henne med andra ord. Vi gick istället in i ridhuset (fina Crawfordhallen) som vi skulle rida i på fredagen. Tur var väl det... Det tog säkert närmare 40 minuter där inne innan jag kunde börja rida. Innan dess styrde jag runt och försökte få kontakt samtidigt som Quinnie var spänd som en fjäder beredd att lossa. För att ändå ge henne en bra erfarenhet väntade jag helt enkelt ut henne. Det fick ta den tid det tog. Så, efter många många varv där vi bara försökte rida rakt fram började hon lossa. Hon blev påverkbar och började lyssna mer på min än vad hon tittade på sakerna runt omkring. Jag passade då på att ändå rida igenom henne lite och försökte få till lite träning, vilket hon gjorde med bravur. Vi slutade på topp, helt enkelt.

 

 

Här kommer ett gäng dressyrbilder från Ljuslingsbacken. Insåg när jag tittade på bilderna att jag lägger ned handen = AJJABAJJA Cicci! Jag som , vad jag vet, aldrig haft det problemet började genast reflektera över varför jag lagt mig till med denna dåliga vana. Började med att bara fundera, testade sedan när jag red. Håller jag handen "som man ska" gör det ont i mitt fingret, lägger jag ned handen gör det inte ont. Så svårt var det... Så nu sitter jag och verkligen tänker på hur jag håller handen, även om det innebär att jag får ont i fingret. Ingen bra grej det där med att bryta ett finger, speciellt inte höger ringfinger som är det som har mest kontakt med tygeln. Annars är det väl bara riktningen på hjälmen som är fel, jag misslyckades lite med håruppsättningen, kan man säga ;) Den var jättefin och så, men hamnade för högt upp så den sköt fram hjälmen i pannan på mig, inte så snyggt kanske.

Bilden nedan är rätt charmig, Q fick en blinning på kinden som hon var riktigt irriterad över, den sabbade skritten och galoppfattningen för oss. Så jag tog helt enkelt bort den i hörnet ;)

 

I lördags var vi i Ljuslingsbacken på tävling. Dagen bjöd på varmt väder och en hel del bitande odjur, dock inte lika många som för 2 år sedan.

Dressyren var klart bättre än tidigare gånger, tyckte jag. Jag fick en helt annan känsla och kunde påverka henne mer. Tyvärr hade de det gamla programmet som inte är alls lika bra för oss som det nya. Domaren tyckte hon var spänd rakt igenom, vilket hon väl inte riktigt var. Men det faller fortfarande på övergångarna, så det är bara fortsätta träna, träna och träna.

Hoppningen var också bättre än tidigare. Hon hade mer lugn och väntade ut sprången samt sänkte huvudet mycket bättre. Klar förbättring tack vare hoppträningen förra veckan! Tyvärr åkte b-bommen i kombinationen... Just nu är det lite som så för oss att antingen går det för fort så hon tar med sig a-hindret men klarar b-hindret, eller så kommer vi bra på a-hindret, hon kastar sig iväg mellan, kommer för nära och kommer inte in under sig med bakbenen så hon kommer inte upp i tid med frambenen och tar med bommen. Träning som krävs där med, även om jag inte vet riktigt hur jag ska träna det just nu. Annars hade jag väldigt bra känsla på alla hinder utom 1, där det blev fel. Så i språnget efter det rättar jag till hjälmen, mitt över hindret, kanske inte att rekommendera med det gick ju bra ändå ;)

Terrängen sen då. 2 stora, långa, branta backar som sög musten ur hästarna. Vi fixade alla svårigheter och fick till och med applåder på banans tuffaste kombination, som en TD och en banbyggare jag känner snarare klassade som 2* på grund av vägen. Hindret stod 90 grader till höger om stigen man kom på, så man fick ca 3 galoppsprång på sig att vända, komma rakt och hoppa. A-hindret var en stock med dropp, b-hindret var en pallisad med häck på böjt spår med lite läger landning och c-hindret var en smal stock som var hög och djup på böjt spår. Spåret totalt blev ungefär som ett S. Det fixade vi galant :) Tyvärr fick jag en miss på ett av banans enklaste hinder, ett nedhopp i vatten (a-hindret). Banans näst sista hinder och jag kände att mjölksyran började ta ut sin rätt hos Q, jag satte för dålig galopp så hon stannade. Hade jag tryckt till hade hon hoppat men då jag vill ge henne bra språng och en bra erfarenhet då vi fortfarande är under utbildning gjorde jag en volt, klappade lite mitt i volten och styrde på igen. Denna gång med bättre galopp och mer stöttning, inga problem alls då. Inte heller b-hindret blev ett problem.

Summa summarum är jag nöjd med hästen, men irriterad på mig själv. Quinnie gjorde vad jag kan begära av henne, stora steg framåt i dressyren och hoppningen och så länge jag gör som jag ska gör hon som hon ska i terrängen. Men när jag inte klarar av att visa henne vad jag vill att hon ska göra är hon smart nog att stanna och fråga, istället för att chansa och riskera att det blir dumt. Pappa var med och fotade och mamma var med som hästskötare och filmare, så förhoppningsvis kan jag få till en film från tävlingen.

Nedan kommer lite bilder från dressyren, bilder från hoppning och terräng kommer under veckan.

Inte ofta häst och ryttare har samma min... Det syns dessutom att jag misslyckades med håruppsättningen, hjälmen hamnade väldigt långt ned i pannan.

Ibland tas det bilder i precis rätt ögonblick

Nu så, fick jag till filmen. Så här kommer en längre genomgång av helgen.

Vi åkte ned i fredags, kom fram så vi hann leta reda på stallet och installera Q innan det blev mörkt. Hon klev ur transporten och hade nog gärna gått ett pass redan då. Hon gick med friska steg och ville trava lite, så jag fick glatt springa med. Det är skönt att hon åker så himla bra, resan tog precis under 8 h så det blev länge för henne att stå, men hon kliver ut lika pigg och fin i benen som om hon hade stått i transporten i 10 minuter. In i boxen när den var fixad, det tog väl kanske 5 minuter innan hon hade rullat sig, skönt, inga problem med att anpassa sig till situationer här inte.

In till byn/staden för att hitta vandrarhemmet, sen var det bara att sova. Tidig morgon med start kvart över 8.

Lördag morgon, frukost hann vi inte äta på vandrarhemmet då den öppnade 7. Istället blev det yoghurt och bananer som jag tagit med. Ut med en pigg och glad häst som hade lite svårt att stå still hon var nog glad att det var hennes tur. Lite ofokuserad under framridningen till dressyren, många hästar på trång yta så hon hade fullt upp med att spana på alla andra. med tanke på att hon fick gå med ett 3-delat med lösa ringar kändes hon fin. Jag får inte riktigt till känslan i övergångarna och hon blir lite stretande på alla bett utom Gold Wing, som inte är tillåtet i Danmark. In på banan och Quinnie gör det bästa travprogrammet vi gjort i år, enligt mig. Förutom skritten vid A, den var ingen skritt där inte. Men det blir lätt så när hon är överladdad och jag inte riktigt får igenom halvhalterna (åter igen en bettfråga). Skritten tycker jag hon gjorde bra, hon höll sig lugn och skrittade hela vägen, fick tyvärr inte poäng därefter. Galoppen kändes bra, hon var lite missnöjd med bettet bara, men gör allt som hon ska.

Denna gång var inte jag och domaren överens, fick som kommentar att jag inte skulle hålla så hårt i henne och rida mer med sätet, så jag vet inte om vi såg olika ritter kanske. För hårt höll jag inte i henne, men hon stretade lite i övergångarna, det gjorde hon. Mer spännande med den kommentaren är att jag såg ett annat ekipage där ryttaren höll så hårt i hästen (som visserligen sprattlade fint på benen, med sänkt rygg) att ryttaren stod i stigbygeln, den satt inte i sadeln. Det ekipaget var mer än 5 straff bättre än oss trots ett par rena fel och att ryttaren väldigt tydligt höll ihop hästen. Jag hade gärna läst det dressyrprotokollet för att få en uppfattning av vad den ryttaren gjorde som jag inte gjorde, med tanke på vad vi fick olika poäng. Men visst, den hästen sprattlade betydligt mer med benen än Q, om det är vad som gjorde skillnad ;-) hem och träna och försöka hitta ett bett godkänt av FEI som även Q godkänner, vilket är way much harder än det låter...

Hoppningen 0ade vi, väldigt lätt hoppbana jämfört med dem vi är vana vid, långa vägar så Q tyckte hon kunde få springa fortare, vilket jag inte tyckte. Men så länge hon hoppar över utan att peta ska jag inte klaga.

In med henne i boxen och muta med lite havre och betfor med förhoppningen att hon även skulle dricka lite.

Äta lunch och gå terrängbanan innan det var dags att ta ut henne igen. Väldigt fin terrängbana som skulle bli rolig att rida.

Hon var väldigt, väldigt på under framridningen. Hon hade inte riktigt tid att skritta utan ville helst springa mer, hela tiden. Men kändes fin i galoppen.

Rundan kändes jättebra och jag är väldigt nöjd. Med tanke på hur de tidigare 3 tävlingarna på bortaplan slutat (med att jag klantar mig så vi blir uteslutna) ser jag det som en klar förbättring att vi åkte hem med 1 missat hinder och 25 sekunder över tiden. Hade jag varit lite mer rutinerad hade jag skrikit "gör volt" efter upphoppet när jag kände att hon inte var med mig istället för att styra på. Jag kom på i mål att det inte var en kombination utan 2 hinder, så en volt där var tillåten. Jag fick ju ändå lägga en volt som det blev och då var det inget problem alls. I övrigt kändes hon jättefin, även om hon glömde bromsa mot coffin ;-) Hon såg bara stocken på kullen och ökade, för att sen inse att det kom fler hinder bakom. Men det löste hon ju bra ändå.

Summa summarum en bra tävling, väldigt fin tävlingsplats med fantastiska hinder. En nyttig erfarenhet för både mig och Quinnie och vi åkte hem med mersmak. Quinnie hade dessutom fått kommentarer av publiken för hennes fantastiska galopp upp för backarna, det fanns mycket krut kvar även i mål vilket var skönt :-)

Något som jag och mamma tyckte var väldigt bra var att veterinären stod i målområdet och kollade alla hästar som gick i mål. Trav några varv runt henne, sen skritta 5 minuter och lyssna på hjärtat. Det kändes väldigt bra för mig att veta att pulsen återhämtade sig bra, med tanke på att det var väldigt varmt och kvavt ute vilket vi inte är vana vid.

Igår tog jag ut henne och joggade en sväng innan vi skulle åka hem. Det fanns krut då med, hon tyckte att hon kunde göra ponnyerna sällskap och hoppa lite, tyckte hon var lagom sådär dagen efter. Att bara cantra runt i arbetsgalopp var inte lika roligt ;-)

 Filmen finns att se här.

Underkategorier