Igår gick årets upplaga av Mästarnas Mästare i fälttävlan av stapeln. En oerhört rolig tävling att se på där de ryttare som tävlat för Sverige förr i tiden gör upp om titeln. Alla hade minst ridit EM och det fanns även en OS-medaljör på plats, stjärnfyllt startfält med andra ord. Kommentatorn gjorde ett bra jobb men jag hade önskat lite mer info om alla hästar, det blir lättare att jämföra prestationer när man vet vad hästarna gjort innan, till exempel red Magnus en väldigt fin 5-åring som troligtvis kommer att gå långt medan två andra ryttare satt på hästar som gått 2*. Ganska stor skillnad i vad man kan förvänta sig då ;-) Jag tycker att alla gjorde fina ritter, Piia bjöd på årets garv när hon hoppade in på dressyrbanan och hoppade ut för att ta närmaste vägen mellan sista banhoppningshindret och första terränghindret. Fördelen med en hopphäst kanske, inte lika noga om den lär sig sånt...

Tävlingen gick ut på att först rida ett dressyrprogram på ungefär 3 minuter. Något jag tycker vi borde överföra till riktigt dressyr! Så mycket roligare det var att titta när det hände något hela tiden och det inte tog evighetslång tid att ta sig igenom. Sen hoppade de en bana med hopphinder där det gick ut på att vara 0a på hinder och klara tiden. Sen var det terrängen som gällde. 5 fel för utbrytning och så klart fel för överskridande av optimaltiden. Vid lika poäng efter alla grenar var det närmast optimaltiden som skulle bli bäst placerad. Alla ritter ivrigt påhejade av en kommentator, publik och lämpligt musikval.

Här kommer ett gäng bilder på alla ryttare. Det finns fler bilder på samtliga ekipage, vid intresse av köp kontakta mig på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Först ut var Magnus Gällerdal. Han red en 5-åring tillhörande Erika Sjöström (tror jag det var) som han ridit en gång innan. Han visade att takterna sitter i, stod imponerande still (som han alltid gjort) under terrängen och lotsade fint denna häst även över sista svårigheten som var upphopp-nedhopp-3 galoppsprång- smalhinder.

Sen var det Piia Pantsu som red en 7-årig hopphäst som hon inte hade varit ute och tjuvtränat terräng med enligt egen utsago. Hästen hade aldrig gått dressyr innan utan hållit sig till 1,20 hoppning. Den gick som tåget hela vägen fram till smalhindret, där undrade den vad matte menade. Som tur var fanns det alerta rävar i publiken (Johan Lundin och Viktoria Carlerbäck) som snabbt ställde upp som infångare.

Sen kom förra årets 2a, Tobias Grönberg på Laztrelli. En fin valack som tidigare gått 2*. Tobbe red denna häst även förra året och gick i år för segern. Snyggt, prydligt och inom optimaltiden i terrängen vilket nog bara var han och Lars som klarade av. Tobbe kom 2a även i år, när han gick i mål hade han slutat på sina dressyrstraff, han tog sedan ett litet "ärevarv" där han tog av hjälmen för att fira en prydlig runda, vilket gav honom 2 poängs avdrag vilket snuvade honom på segern med 1 (?) poäng. 3e gången gillt nästa år nu då kanske?

Sen var det startfältets äldste ryttare, Jan Jönsson. Sveriges egen professor inom ridkonst. Även han visade att en gammal räv behåller sina kunskaper. Imponerande ridet för att vara 72 och inte vara aktiv tävlingsryttare som många andra med den åldern är om de fortfarande tävlar. Han var med på hästen Picard även förra året och red då för långsamt i terrängen, något han även gjorde i år. Picard har tidigare gått 1* med sin ordinarie ryttare som utbildat honom dit själv, om jag förstod saken rätt. Janne slutade 3a tack vare dagens bästa dressyr som gjorde att tidsstraffen inte puttade ned honom allt för långt.

Efter Janne kom den ryttare som till slut stod som vinnare. Lars Christensson. Han red detta år på Little Jacob som tävlats upp till 2* av William Nilsson Fryer. Han satsade allt på ett kort och red snabbt, vilket lönade sig då han slutade på sina dressyrstraff. Lasse hade byggt terrängbanan som han försökt placera ut så att den skulle passa hans häst men göra att de andra drog på sig fel (enligt vad kommentatorn sa att han själv sagt). Jacob visade över sista hindret att det inte alls är något problem att kallas för ponny bara man flyger tillräckligt högt.

Näst sist var Sivert Johansson, känd fotograf som tagit många läckra bilder från fälttävlanstävlingar. Han bjöd på dagens show i dressyren där den taggade hästen inte riktigt ville gå så lugnt som den behövde (oj vad jag  kände igen mig från när Quinnie börjar) så de bjöd på lite annat istället. En 8a på det artistiska efter bland annat några byten i varje och sådär. Tyvärr fick de materialfel när ett sidostycke gick av mitt under hoppningen så de kunde inte fullfölja tävlingen.

 

Sist ut var Ted Velander. Mannen som fått halva Sverige att rida stilrent i terrängen genom Sugar Cup. Prydligt och kontrollerat skulle jag vilja beskriva ritten på en välriden häst (som jag tyvärr inte uppfattade något om). Han låg på delad 2a plats inför terrängen men drog på sig lite tidsstraff och slutade på 4e plats.

Nu är vi, sen typ 1 1/2 timme på rull ned mot Skåne. Fälttävlansveckan väntar. Eftersom jag jobbade kväll igår har bilen varit packad sen i tisdags, men det sista som fick följa med hemifrån la jag ut igår. Som tur är har mamma roddat och fixat hemma så vi har mat med oss, godaste pastasalladen. Standard på tävling för vår del. Alltid skönt att ha egen mat så man vet att man får något gott :) 

Quinnie har massor mat med sig men behöver förhoppningsvis inte äta så mycket av det då hon ska få gå i gräshage. Skönt för hennes del när det går att ordna, hon är ju van vid att gå ute så mattehjärtat hos mig får lite dåligt samvete av att stänga in henne i box ;) 

Idag väntar dressyr, hoppning imorgon och terräng på lördag. Håll tummarna att vi visar oss från vår fina sida idag!

Quinnie har varit makalöst fin att rida idag! Mjuk, lugn, harmonisk och avslappnad men ändå med tryck i när jag bad om det. Då är dressyr ljuvligt :) I LA:3 fick vi ihop 68,286% och kom 5a :D Hade bara ryttaren inte varit så upptagen med att njuta av att kunna rida på banan så hon glömde vägen en gång hade vi kommit 4:a. Aja, oerhört nöjd över den ritten är jag oavsett. 7,5 på skritten bla!

I MSV:C1 fick vi ihop strax över 62%. Därmed satte vi även ett kval till MSV:B, tjoho! Dagens mål var att kunna skritta och sätta kvalet, så det var kul att vi grejade. Även här var hon fin, blev lite matt och jag redde inte riktigt ut hur jag skulle rida då, ovan vid situationen som jag är. Hon gjorde det hon skulle men tappade lite aktion i bakkärran, men det sitter i att jag inte vet riktigt hur jag ska visa henne än. Jag har ju än så länge mest suttit och hållit i och hoppats ha rätt sak någorlunda på rätt plats så det var väldigt annorlunda att för en gångs skull kunna rida. Hinna med halvhalter, förbereda, påverka och göra rörelserna. Genomgående 7 på galopp-programmet var kul, vi har ju haft lite svårt där i år av någon anledning så det är kul att vi hittat flytet igen.

Nöjd och stolt över min fina häst som idag visade att jag har haft rätt när jag sagt att vi kan så mycket bättre än vi visat när vi legat runt 60% (plus minus 2%). Skönt även för min egen del att kunna känna att vi fixade det.

Mina tävlingsresultat den senaste tiden har inte direkt varit något att skryta om. Utesluten 2 gånger på rad i CIC2*, struken innan terrängen i CNC1* i Runsten och sen utesluten i CIC1* i Össjö. Tja, det är helt okej att undra vad vi håller på med. Det gör jag med ibland när jag tvivlar på mig själv ;) MEN, det är inte så dåligt som det ser ut.

Som det ser ut i Sverige just nu har jag o Quinnie varit på många av de CNC1* banor som finns. Nästa steg är då CIC1* dit det är ett stooort steg för mig som inte har rutin sen innan och som rider en häst som inte heller har rutin sen tidigare. Enda sättet att skaffa sig rutin är att träna, och då banorna bara är uppställda i samband med tävlingar får vi helt enkelt träna genom att tävla. Kanske inte det mest ekonomiska upplägget men i dagsläget är det vårt enda alternativ. Att vi sen haft lite stolpe ut i både Strömsholm och Össjö har ju inte direkt bättrat på resultatraden. Runsten är inte mycket att säga om, eftersom Elly fölade på söndagsmorgonen blev vi kvar hemma med fölet istället för att åka och rida terrängen. Jag anmälde dit på vinst och förlust eftersom vi inte visste när hon skulle föla, bara att hon skulle föla runt den 24:e rent datummässigt.

Efter att ha, nästan, gett upp tron på mig själv där ett tag i lördags har jag nu ändrat om, planerat om, lagt nya mål och tar med mig att dressyren var bättre än någonsin och att hoppningen snart är åtgärdad. Det går inte att fixa allt på en gång, förra året gick terrängen stadigt framåt medan de övriga grenarna stod tillbaka lite. I år har de andra två grenarna blivit bättre och bättre och terrängen legat kvar typ på is. Det enda som behöver fixas i terrängen nu är egentligen att Quinnie behöver lära sig hoppa hinder i nya miljöer och kombinationer. Brant nedförsbacke till exempel, hade hon aldrig hoppat i innan Össjö nu i helgen och behövde därför stanna och titta lite på först. Fördelen med henne är att jag vet att nästa gång har hon koll och då behöver hon inte titta lika mycket. En sak i taget. Lite kul ändå att dressyrstraffen hade räckt till en fin placering, det tar vi med oss! Under 50 straff internationellt är inte fy skam för en häst som knappt kommit under 60 straff tidigare i år. Värmen gjorde dock sitt så hon var riktigt avslappnad o fin att rida.

Att jag dessutom tog med lärdomarna från Strömsholm och Eketorp är pluspoäng till mig, även om vi nu är ytterligare en erfarenhet rikare. Ridsporten är en av få sporter där du aldrig blir fullärd, så det är ju lika bra att samla på sig kunskap allteftersom nu så jag kan använda den till nästa år, och nästa. Ska vi ha dåliga tävlingar kan vi lika väl ha dem samma säsong så kan vi gå vidare sen. Tråkigt att sprida ut över flera säsonger, tycker jag.

Quinnie har (som alltid, vågar jag skriva så?) skött sig strålande i allt runtomkring och gjort det jag bett om så ingen skugga över henne. Det finns två vägar att gå som jag ser det, antingen köper man en rutinerad häst att lära sig på eller så lär man sig tillsammans med sin häst. Vi har valt alternativ nummer två och då får jag även vara beredd på att det inte alltid går som bra som jag planerar/vill. Men vi kommer igen, kanske inte i år men någon gång, när vi lärt oss tillsammans och har koll på de delar vi har kvar att lära. Då, då får nog ni andra se upp ;)

Underkategorier