Här kommer ett gäng bilder till från i helgen.

Som sagt, bladverket siktade Quinnie på istället för hålet mellan träden på 3an...

Men jag hann med att få ordning på mig själv så jag kunde styra mot b-hindret ändå!

Hon börjar hoppa fint med frambenen nu, fina fina häst. Marginaler är lite av hennes grej på terrängbanan, tänk om jag kunde få henne lika försiktig och kvick i banhoppningen?

Svårt att se kanske, men när man vet hur pass litet hålet som var uppklippt var förstår man att vi hoppade via riset på 6an...

 

Här kommer en blandad kompott med bilder från helgen. Mamma var duktig på att dokumentera så några bilder på bara hindren och några när vi hoppar.

Hinder nummer 3, en stock med lite skuggor som Q ansåg konstiga så hon hoppade så jag fick hoppa genom träden istället... Ni ser där längst ut till höger i de gröna bladen, där hoppade vi. A-hindret var stocken och b-hindret är det sneda vasshindret man ser bakom.

Vi hoppade fint över 4an, en låda.

Sen kom hinder 5a och b.

 

Hinder 6 där hon hoppade så långt höger att min fot fick en resa genom riset.

 

Hinder 12 och 13, stockar på lite snett spår.

 

Hinder 14 a och b. Detta såg stort ut och var också stort även när man kom nära. Men inga problem för Quinnie inte.

 

Mina "fina" byxor för att skona mitt knä som ogillar när jag har tajta byxor och böjer på knät.

 

Sen sista hindret vi hoppade, hinder 18a. Man ser även b i bakgrunden, vi var alltså ungefär över den gröna lappen där det står B, där det var klart högre. Dålig styrning på piloten kallas det...

I fredags hade jag och Quinnie ett bra pass på banan. Jag kollade mest av formen och lösgjordheten på banan men red även igenom de olika rörelserna i programmet. Sen stod bad av häst, knoppning och packning på schemat.

I lördags var vi uppe med tuppen för avfärd. Kom upp enligt plan och konstaterade att det redan var en hel del publik på plats.

Hon kändes fin på uppvärmningen till dressyren. Mjuk och rund även om jag inte riktigt fick till skritten. Aja, det vet jag ju att vi har svårt för. Provade en travlängning där hon slog över i galopp, så jag gjorde en mjuk halt. Stod still ett par sekunder, ryggade och sen vände tillbaka och gjorde om. Vips så hade vi kollat halt-ryggning inför programmet. Jag vill att hon får omslaget under uppvärmningen, det kommer oftast av att hon tycker att hon kan själv så hon inte låter mig påverka, rätt vad det är faller hon då över. Jag måste få kunna krama tygeln lite även i en längning för att behålla formen och mjukheten. Hon tar korrigeringen så himla bra så länge jag håller mig kall och gör allt överdrivet mjukt och med beröm. Har vi fått det omslaget innan vi går in på banan vet jag att jag kan trycka på lite till utan att riskera det när det väl gäller ;) Så tills jag rider tillräckligt bra för att stötta henne så hon aldrig slår om tar vi det gärna på framridningen men inte på banan. För att vara oss gjorde vi programmet bra tycker jag. Hon var ganska spänd när vi gick in på banan men hon har å andra sidan aldrig varit på ett ställe med så mycket att titta på och det hon bekymrade sig över var blommorna utanför ena hörnet, inte alla tält och läktaren. Mer miljöträning krävs helt enkelt. Vi fick tyvärr lite trassel i högeröppnan där vi fick stort avdrag, en 3a och en 5a, då hon slängde till med huvudet, vet inte om det var för en fluga eller om det var min ridning, hon reagerar lite liknande ibland. Jag tyckte själv jag hade ordning på grejerna inför volten efter men den ena domaren satte 4 där och den andra 6 så det var helt klart på gränsen om jag hann bli klar eller inte. Skritten hade vi 4-4 och 4-5,5 på då en något taggade Quinnie inte skrittade rent mer än några meter innan hon la in lite gung i steget och taktade... Men det vet jag som sagt att vi kan bättre egentligen, jag måste bara komma på HUR i hela friden jag ska kunna visa den på tävling. Hon snubblade in i halten som hon annars gjorde bra och vi hade lite kommunikationsmiss i båda de enkla bytena. Annars har vi 6-6,5-7 på det mesta. Kul med en 7a på ryggningen från ena domaren tycker jag :) Mycket som var bättre än tidigare och mycket som kan bli ännu bättre. Jag är stolt över oss då hon ändå tar en så stor bana (GP-banan) med ro och jag reder ut det bra. Övning ger färdighet sägs det och så länge har vi inte tränat.

Sen gick vi terrängbanan, åt lunch, gick terrängbanan igen, var med på ryttarmötet och sen var det plötsligt bangång för hoppningen. Det kändes som en bra, rytmisk bana som inte var allt för svårt bygd.

Hon hoppade jättefint på framhoppningen, tyvärr. Om man får säga så? Allra bäst för oss är att få ett lite sämre språng, gärna att hon är i en bom med frambenen så hon blir lite mer uppmärksam. Nu hoppade hon istället väldigt runt och fint och då är det lätt att det ryker en bom på banan istället. Mycket riktigt, 4 ner på 4 dåliga språng. resten var bra. Lagom kul att ha rivit 4 med 4 hinder kvar och veta att river vi ett till får vi inte ens prova terrängen... Men vi höll ihop det och skärpte oss. De två första kom på hinder 2 och 3, 2 st räcken där jag nog backade av för mycket med för lite ben. Tappade kvalité i galoppen och då hinner hon inte upp fram. De 2 andra vi fick med var i trekombinationen, b och c, och där tror jag inte jag kan göra så mycket annorlunda. Hon blev lite stark in och var inte riktigt så snabb upp i fram som hon behöver vara. Där kan jag inte säga lika säkert vad jag skulle göra istället. Hem och träna helt enkelt.

Quinnie var nöjd med sig själv i alla fall, alltid något. Tur att vi inte rider för att vinna utan för att lära oss, lättare att vara nöjd med det som var bra då :)

Hem igen med häst och ryttare för att sedan åka lite senare söndag morgon. Ett varv till runt terrängbanan (som var riktigt fin och välbyggd!) och sen ladda för start. Quinnie var jättefin hela uppvärmningen och hade bra krut under hovarna utan att bli stark och lång. Bra förutsättningar med andra ord.

Iväg mot första hindret blängde hon plikttroget på funktionärerna ett par sekunder. Någon gång kanske hon lär sig att de är ofarliga, haha. Fint över 2an och sen rätade jag upp mig i god tid inför 3an. En trakhener som låg lite liknande den vi inte kom över i Eketorp. Quinnie tittade på den ett par galoppsprång och valde sen att hoppa långt till höger vilket medförde att jag fick ducka för att inte slå i huvudet allt för mycket i grenarna. Kan väl inte påstå att balansen var på topp i landningen ;) Tur det var några galoppsprång till b-hindret så jag hann tillbaka i sadeln för att styra rätt. Fint över 4an även om hon spanade lite på alla människor. 5a och b flöt också på bra. 6an tittade hon på en del och valde även här att hoppa lite till höger (läskiga skuggor till vänster tror jag). Detta hinder var ordentligt med ris på så här sparkade jag visst lite i riset med högerfoten... 7an flög vi över, det blir så när hon hoppar typ 1dm över riset (känns det som i alla fall, jag har inte sett hur högt över hon är men inte hoppade hon genom). 8a-b-c var nog banans svåraste linje. Oxer, lite fram på 3 galoppsprång på lite böjt spår till höger över ett smalhinder där man behövde ha lite fart med sig för att sen vända tvärt vänster på typ 5 galoppsprång till en smal spets. Quinnie stod emot lite mot a så när jag la om benen om stöttade henne hoppade hon högt över det, frös en tiondel i landningen så jag fick driva fram henne för att räcka på 3 till b, hon tryckte i som bara den över det smala så jag var inte helt i balans i landningen men lyckades ändå styra mot c som hon hoppade. Tyvärr flyttade vi på flaggan så vi fick ta om det. Inga problem den gången med ryttaren i bättre balans från början. Fint över 9-10 som var återhämtningshinder och sen kom nästa linje. 11-a-b var en ganska smal stock, böjt spår upp för backe på 4 galoppsprång till en låda. Gick fin-fint vilket även nästa hinder 12 och 13 gjorde. Det var två stockar där vi hoppade den första snett för att få en bra linje mot den andra. Sen kom mammas mardrömshinder (sa hon i efterhand ;)) banken. 14a var ett rättuppstående med maxat (tror jag?) ris som stod i brant uppförsbacke med kanske ett par meter platt framför så hästarna skulle ha något att hoppa av från. Här satt det mycket människor så Quinnie bromsade upp för att hinna se, hoppade sen fint i kanske väl lugnt tempo men hon hade marginaler till hindret så inte för långsamt för henne. Landa och sen var det egentligen 2 galoppsprång varav det ena i nedförsbacke innan b-hindret som var ett likadant hinder fast snedställt. Vi fick här in 3 då vi inte hade så mycket fart över a så jag valde att sitta upp och skapa plats för 3 snärtiga språng istället för att få 1 vanligt och sen begära att hon ska ta ett jättelångt och sedan hoppa av. Inga problem där heller tyckte hon och bjöd mig på en flygtur genom att hoppa både högt och långt. Hinder 15 var en trakhener som vi prickade avståndet riktigt bra på. 16a var ett upphopp och sen stod b på böjt spår på ett galoppsprång. Här skulle jag ju i efterhand ha ridit direkt på alternativet och inte försökt rida raka vägen. Så tyvärr missade vi b då jag inte fick henne att förstå att hon skulle hoppa det. Alternativet var att göra en volt och sen hoppa ett likadant upphopp bredvid a och när vi hoppat upp för det frågade hon om hon skulle ta det smala också. Så där förstod hon helt klart vad hon skulle göra. 17 var en stockoxer som låg lite i skugga och lite i sol men nu var hon så inne i uppgiften att hon inte hade tid att fokusera på sådant. 18a-b-c-d var första vattnet. A var ett snedställt räcke med vass som ris. Här hade jag varit lite orolig för att inte pricka rätt linje men det hoppade vi enligt skolboken över (om jag får säga vad jag tycker hahaha). Tyvärr drog hon sen lite höger mot b, en stock ned i vattnet. All publik satt till vänster så det är troligen därför hon hamnade lite åt höger. Stocken var klart högre ut mot den högra flaggan så när jag inte lyckades varken hålla galoppen eller styra henne mot det lägre blev det för högt. Hon övervägde att hoppa men insåg nog själv att det var väl högt för att komma i så lugn galopp. Så tyvärr kom vi inte längre.

Jag är väldigt stolt över oss och är nöjd med det vi gjort. Vi klarade alla svårigheter på ett bra sätt och med tanke på hur lite erfarenhet vi har tycker jag vi gjorde en riktigt bra runda. De hinder som var kvar på banan är av den typen jag vet att vi fixar alla dagar i veckan bara jag rider som jag ska. Stock ned i vatten, upphopp och 2 galoppsprång till hinder efter vatten samt ytterligare en stock ned i vatten och hinder i vatten vet jag inte är något problem för oss. Sedan var det bara två enkla hinder kvar. Jag är självklart inte nöjd med att vara utesluten men jag är nöjd med vad vi presterat. Vilket för mig är två helt olika saker. Men det är ett så spännande ämne så det dyker upp ett eget inlägg om det där jag även förklarar min filosofi och varför jag valt att starta 2* nu med mera.

Terrängdag och peppen var på topp. Quinnie fick ladda ett par timmar i hagen medan jag och mamma åkte bort och gick banan en sista gång. Allt kändes bra, planen var satt och det var fint väder.

Quinnie var supertaggad på framridningen, ville inte skritta och letade saker att flyga i luften för så hon kunde få springa. Hoppade riktigt bra och var lydig. Precis när vi ska iväg stoppade de starten, en ryttare på banan hade löst ut ett MIM-hinder (rivbart terränghinder) som behövde återställas. Quinnie tog det bra och höll sig lugn. Innan vi väl fick gå iväg tog vi ett varv i galopp för att få upp pulsen igen. Iväg kom vi, bra över 1an trots att det var lite tajt med plats mot vägen osv, saker hon brukar spana lite på, fint över 2an som var en stor oxer. 3an tittade hon lite på sakerna bredvid men tog fint. Sen tog det stopp, tyvärr. Hon förstod inte alls vad jag ville av henne mot 4an som var en stor trakhener mitt emellan två fält i en trädlinje. Hon backade av många meter ut, eftersom vi hade oflyt med solen så den låg på precis rakt på hindret. Det gjorde att markbommen var solig medan stocken vi skulle hoppa, diket och bakgrunden var svarta av skugga. Hon fick stanna och titta en stund, såhär i efterhand skulle jag låtit henne titta längre. Försökte en gång till med samma resultat. Stod en stund till. Försökte en 3e gång och denna gång stod hon inte emot riktigt lika mycket, med ca 2 galoppsprång kvar känner jag hur hon lägger i en växel, spetsar öronen och säger "nu förstår jag hur jag ska hoppa matte!". Men då hade vi för dåligt med fart kvar så jag valde att stanna henne, för säkerhets skull. Jag är rätt säker på att hon hade hoppat om jag i det läget lagt på benen och bett henne, men det hade varit enormt oansvarigt av mig att be henne hoppa en längdhinder utan fart även om jag vet att hon aldrig hoppar utan att ha koll. Det är inte värt att riskera henne (och mig) för en sådan sak. Så vi fick tyvärr gå tillbaka till parkeringen. Där stod Q och tittade på mig och förstod inte alls varför hon inte fick hoppa mer, hon var ju lagom uppvärmd.

Det blev en kort sväng på terrängbanan denna helg, men, jag vill att hon stannar om hon inte förstår eftersom det kan bli farligt om hon hoppar i blindo. Jag vet att hon tycker det är svårt med kontrasterna som blir med sol/skugga, det visar hon även när vi rider ut. Så det är en ren träningsfråga där hon ska lära sig hur hon ska fokusera trots skuggan, surt bara att det kom på ett hinder så pass tidigt i banan. Men shit happens så det är bara utvärdera, ta med allt bra och vara glad över att ha en tänkande häst med självbevarelsedrift. Nästa gång är det det som räddar upp en situation när vi kommer tokigt, att hon vet att hon får ta egna beslut och att hon vet att det till syvende och sist är hon som bestämmer om vi hoppar eller ej. Som flera kända fälttävlansmänniskor skrivit i artiklar nyligen En häst utan ryttare går inte omkull, det finns ett fåtal som gör det men de är det ingen jockey som sen sitter upp på för de är farliga och har inte på banan att göra. Alla andra hästar går omkull endast för att de har en ryttare som lägger sig i och ändrar och stör.

Tyvärr har jag lite svårt att föra över bilder från telefonen just nu men så fort jag fixat det kommer jag uppdatera inlägget med bild på hindret.

Underkategorier