Här kommer filmen från i söndags! Quinnie laddade i och "blev rädd" i hörnet för att försöka gå iväg för mig, hon tyckte därför att jag var tråkig som gjorde en volt och valde då att gå iväg lite ändå mot hindret. Hon kör på "kan själv"-metoden, vilken jag väl är den förste att erkänna att jag med brukar gå efter... Men, hon kom tillbaka snabbt (för att vara oss) och jag hann bli klar till nästa hinder. Efter det smala var Q på väg för att hoppa spetsen som stod snett bakom, hon siktade in sig på den och tyckte att man visst kunde ta den på vägen, även om den stod på konstigt avstånd. Men jag hann styra undan, därav att vi ser oense ut efter hindret. Hon var lite missnöjd över mitt beslut även där ;)

Ja, igår var det då dags för vintersäsongens roligaste träning. Vi (jag och Q) hade nog kunnat träna så en gång i veckan, men nu får vi passa på när tillfälle ges helt enkelt. Då hon endast gått i skogen och sprungit och inte direkt varit fantastisk att rida senaste dagarna hade jag väl inga stora förhoppningar om ridbarheten. Därav att hon fick springa av sig en liten sväng hemma innan vi åkte.

Men, hon förvånade! Det var en helt annat häst när jag satt upp i ridhuset. Mjuk, följsam, jämn på bettet och bra sug framåt, det hade jag inte förväntat mig. Jag vet att hon kan men med några dagar av "hjälp, spöken, springa fortare" i skogen så gav jag väl henne inte de perfekta förutsättningarna. Samtidigt kom vilan väldigt lagom när jag ändå inte var hemma och även om hon inte förstår det behöver hennes kropp lite återhämtning emellanåt. Men, bäst när det gäller verkar vara hennes melodi, så hon skärpte till sig och visade sig från sin mest ridbara sida igår.

Väldigt pigg och sugen och hade gärna hoppat hinder till både höger och vänster när vi värmde upp men fick ändå beröm för fin balans och bra rytm. När vi började hoppa var vi inte helt överens om hur fort och sådär, men det vet jag ju och jag vet samtidigt att det beror på att hon tycker det är roligt. Så jag brukar låta henne hållas.

När vi sedan satte ihop en banan var hon riktigt fin. Hon gick iväg några gånger men kom snabbt tillbaka efter hindren nu, vilket hon inte gjort tidigare. Även om vissa avsprång var lite väl långt ut kanske så löser hon det bra och hon kommer aldrig på ett dåligt avstånd såtillvida att hon får svårt att komma över. Att hon sedan vill lägga till spetsen efter stora smalhindret får bara mig att skratta. Vad ska man säga? Quinnie tyckte det var ett bra avstånd till det men jag lyckades styra undan henne. Det kommer film senare så får ni se vad jag menar, det syns tydligt att vi inte är överens i landningen. Vilket helt och fullt beror på att hon ville hoppa extra-hinder.

Det enda "negativa" är att hon får mig att verka vara en sämre ryttare ibland. Hon beter sig precis som att jag trycker av henne, när det egentligen är så att jag bara mjuknar i handen för att hon ska hinna upp med frambenen. "Tack och bock" säger hon då och stampar av som bara den. Visuellt sett blir det då som att jag trycker av, men det bjuder vi på. Jag har ju gett henne tillåtelse att vara med och bestämma var vi hoppar av bara jag får välja vilket hinder. Det tänket hade säkert inte fungerat på stora delar av hästpopulationen, men Quinnie fungerar allra bäst när hon har medbestämmande. Det gäller att stryka medhårs och hålla henne nöjd så presterar hon som bäst!

Quinnie alltså, vilken häst det är. Hon är väldigt svartvit i allt hon gör. Idag var hon laddad, då är hon verkligen laddad. Det är visserligen jätteroligt att känna hur roligt hon tycker det är, känna hur hon bara vill mer och mer. Men då blir ofta bromsen lidande. Filmen ser mycket bättre ut än vad känslan var, just bromsmässigt. Det är trots allt första gången på närmare en månad som vi hoppar över huvud taget. Med hänsyn taget till det är jag jättenöjd,

Först red vi en 110 bana. Tyvärr red jag för dåligt mot hinder nummer 6, blev bromsande och släppte sedan iväg henne. Då kommer rivningen fram allt som oftast som ett brev på posten. Tyvärr. Men de rivnignarna hänger bara på min ridning, hjälper jag henne att få in bakbenen under sig istället för att hoppa flackt är hon felfri. I övrigt kändes rundan bra förutom att hon var stark så jag inte riktigt fick igenom halvhalterna. Det märks att hon trivs med bettet.

Sen var det ett varv på 120. En rivning på 4an som kom av att det kom in en häst till i ridhuset mellan 1an och 2an, detta ser Q mellan hinder 2 och 3, blir då jättestark och drar iväg. Klarar 3an men sen får jag inte riktigt ordning på galoppen till 4an. Bakbenen som tar med den, för ovanlighetens skull. Vet inte riktigt varför men min gissning är spänd häst som inte hoppade riktigt genom ryggen. Fick sedan med oss hinder nummer 7. Klarade galant första gången men denna stämde inte avståndet riktigt så jag släppte iväg henne för att inte hamna mitt framför hindret. Ganska grov rivning med allt man kan riva med tror jag. Hann varken upp i fram eller fick höjd bak, men den ligger också på min ridning...

Vi tog sedan om hinder 4-7 då jag ville rida dem med bättre ridning från piloten. Q blir så bra som jag tillåter/rider henne. Varken enklare eller svårare. Denna gång gick det kanon och jag upplevde henne lydigare. De 4 sprången ser ni i filmen nedan. En bättre rytm och känsla rakt över. Kan bidra att hon fått leka av sig lite och började lyssna, eller så red jag helt enkelt mycket bättre.

 

Jag invigde mina nya ridbyxor. Kunde inte låta bli när jag fick julklappspeng som täckte dem. Har spanat på dem i ca 1 år och när Fredriksborg reade ut dem så fick de följa med hem. Tanken är att de ska vara "snygg-byxor" och följa med på träning. Då jag har 3 andra par som jag använder dagligen (olika beroende på temperatur) är det bra att ha ett par vigda åt att ha på träning. Då är de alltid rena. De gör sig inte jättebra mot den ljusa sadeln, det blir lite väl mycket färg. Men jag tror de kommer bli riktigt snygga med min sadel tillsammans med en marinblå tröja. Riktigt sköna var de oavsett, ett annat material än övriga byxor men det var både svalt och värmande på samma gång. Pikeur, som vanligt när jag handlar ridbyxor.

Idag var vi en snabbvisit hos Camilla för att dubbelkolla att jag tänker rätt med bytena. det sista jag vill är att hon lär sig fel på grund av att jag gör fel. Mycket bättre att lära in rätt från början, vilket också är anledningen att jag väntat med att försöka byta på henne tills nu. Inte alla 10-åriga hästar som tävlar som inte kan byta galopp... Men snart så kan jag nog gå ut och säga att hon kan det med. Nu hänger det nämligen bara på mig om bytet blir rent och med bibehållen galopp. Rider jag som jag ska och förbereder rätt och sedan ger hjälpen rätt och är snabb efteråt blir det bra. Så nu ska vi hem och träna dels att rida inför ett byte och dels att byta om jag känner att det är en lämplig dag för det.

Eftersom Quinnie är en smart häst tycket hon att hon kan själv, så hon börjar gärna ladda för byte ca 30 meter innan om hon tror att jag kanske, eventuellt, ska byta. Bra för mig då hon reagerar direkt när jag ger hjälpen men det kräver mer ridning av mig inför för att hon inte ska förekomma mig.

Det jag måste ha koll på är dels formen, hon får inte bli för hög och stark utan ska vara avslappnad och rund i överlinjen. Sen ska jag tänka att jag ska flytta henne undan den nya innerskänkeln så jag får fatt i den bogen och har henne mellan hjälperna, detta hjälper henne i och med att hon blir mera kompakt och den nya innersidan får en lite kortare väg att ta sig i bytet. Sen är det bara att samla upp galoppen ordentligt och att kunna trycka på lite lite till i det ögonblicket där bytet ska komma. Men ibland ska jag bara rida vidare för att dels stärka henne i den galoppen och dels för att (kanske viktigast) få henne att vänta på min signal och att lyssna på mig hela tiden och inte ta egna beslut. Nog för att hon är söt när hon laddar i för att byta så hon nästan går på stället men ska vi få höga poäng på dressyrbanorna gäller det att hon gör det på min signal, inte för att hon vill.

Eftersom jag har en snäll bror följde han med och fotade. Tyvärr var det inget höjdarväder för att fota med lite regn, blåst och molnigt. Men några bilder är tillräckligt skarpa för att kunna visas.

Bra undertramp och fin i formen.

Höger bog, höger bog, höger bog. Min ständiga uppgift är att ha koll på den där högra bogen, här har jag fått in den fint i en öppna.

Bra undertramp i galoppen har hon allt...

Hon är väldigt fin i hull nu tycker jag. Rund och fin överallt där hon har muskler och även rundat till lite runt magen. Är ju inte direkt någon risk att hon blir tjock, haha. Halsen börjar se riktigt biffig ut nu, gäller bara för mig att hålla den avslappnad så hon kan gå och se såhär positiv ut mest hela tiden.