Det blev lyckat med att rida dressyr igår. Quinnie kändes taggad men höll sig ändå förhållandevis lugn. De enkla bytena blir som bäst med 2 skrittsteg, annars blir det lätt att hon börjar takta. Så jag ska klura på hur jag ska få det till 3-5 steg. Resten gjorde hon bra. Galopp-halt-trav satt klockrent varenda gång! Där har polletten trillat ned nu hoppas jag. Den samlade galoppen gör hon också väldigt bra, är det något hon kan är det ju att fortsätta mata på med bakbenen trots att jag samlar upp henne. Skrittdelen gjorde hon förhållandevis bra ändå, lite problem med kontakten i upptagningen bara. Men det kommer ur att hon är för taggad och vill gå iväg, så då blir hon "sur" när hon inte får göra det, men det blir nog bättre med lite (mycket!) träning. Vi va på gräset igår, där fanns det fortfarande kvar spår så man såg var 20x60-banan från tävlingen varit, så där passade jag på att rida ;) Bra träning att ha ett rakt spår men inga väggar/staket att ta hjälp av.

Elly är inte så mycket att säga om. Vi tog en sväng i skogen och hon fortsätter bjuda på magisk känsla. Hon har sen ett tag tillbaka lärt sig byta galopp på ett korrekt sätt så nu byter hon så fort jag eventuellt petar lite på rumpan på henne ;) Så vi tränade lite serier med byten i var 3e, hon är bra söt när hon börjar ladda och visar att hon tycker att det är kul :)

Tillbaka till ridningen igen efter en helg i ledighetens tecken för hästarna då jag jobbat.

Quinnie är brunstig (tror jag). Det märktes i ridningen idag, lite seg för skänkeln och lite allmänt känslig för det mesta. Vi var väl inte helt överens idag, jag red med hackamooret vilket innebär bättre ridning från min sida. Då jag inte kan "ratta" med händerna utan har den stilla MÅSTE jag rida med sätet. Det innebär att jag får en bra kontakt framme i handen (som underlättas mycket av att Quinnie kan reglera den, hon föredrar ju att slippa bett om hon får välja, men TR säger bett i dressyr så det är bara att träna med det man ska tävla med) och kan rida ihop henne. Jag får även bra koll på rumpan och kan be henne spåra och vinkla in haserna. Jobbigt tyckte en brunstig Quinnie... Det där med att spåra är ju inte hennes grej, styrkan finns inte riktigt där än, men vi tränar på det.

Efter att ha kommit fram till hur vi går rakt fram och att man ska galoppera på framåt även om man samlar upp sig och lyfter fronten blev hon riktigt fin. Vi tränade övergångar galopp-halt-trav bland annat, men hjälp av travbommar. Hon förstod att det var trav som gällde då och blev inte lika het iväg och tog galopp. Vi tränade även enkla byten, dock allt mellan 1-30 skrittsteg beroende på vad som krävdes för att hon skulle skritta. Jag vill inte uppmuntra att hon taktar in i skritten, det gör hon så bra själv redan när hon tar egna beslut ibland. Jag tror jag lyckades bra med övningen, eftersom det var rätt mycket som hände även om vi red på en fyrkant var hon tvungen att lyssna och att vänta. Det svåraste Quinnie vet. Hon har rätt lätt för sig i allmänhet, men att vänta, det förstår hon oftast inte hur man gör ;) Men idag så! Det är så häftig känsla när jag kan sträcka upp mig mitt i ett galoppsprång och spänna till magen och känna hur hon mjukt stannar i en perfekt halt med benen. Formen är inte riktigt där, men den kommer med styrka. Ju fler pass jag kan ligga som idag och spänna bågen och behålla den spänd, ju mer styrka får hon och ju mer orkar hon. Lite i taget, på ett lekfullt sätt men med en tydlig ram. Tappar hon fokus (vilket är lätt hänt för denna dam) får jag påkalla uppmärksamhet igen, men annars får hon säga att hon inte orkar genom att bryta av eller tappa formen, så länge hon inte överreagerar. Jag protesterar med på gymmet när mamma pushar för att jag ska göra de sista 2 repetitionerna, men det är tack vare peppningen som man gör dem och då utvecklas. Det är ju lite samma sak för hästarna. Man måste våga utmana gränserna, men inte med våld utan peppning.

Elly fick låna Quinnies hackamoore, även om det egentligen blir för skarpt på henne. Men det är skönt för mig, händerna stilla, lite längre form än vanligt och sen bara träna bjudning fram till handen. Elly ÄLSKAR att bita på allt, hon är som en hund med kliande tänder. Bara att hon är häst och tänderna är kollade... Så variation är bra för henne, annars kan hon tycka att man kan smaka på bettet vid ridning. Eller, inte bara vid ridning, så fort man tränsar. I brist på bett kan man ju annars tugga på sopkvastar, uppbindningsrepen, haken till grimskaftet eller vad man kom åt för stunden. Med andra ord är det troligtvis inte bettrelaterat utan snarare att hon är som ett nyfiket barn som utforskar allt. Fördelen med bettlöst blir då att hon inte kan tappa fokus genom att leka med bettet, men istället kan jag inte rida ihop henne riktigt lika mycket och få ihop henne lika bra. Men det är bara att välja vad jag tränar när så brukar det blir bra. Magisk känsla idag i galoppen, jag kände hur hon växte framför mig med rund rygg och aktiva bakben, det händer inte allt för ofta ;) Kan ha varit bidragande att vi var på Åkerbo på fältet där dressyrbanorna brukar vara, alltid bättre bjudning där :)

I torsdags var vi som sagt hos Mariette och hoppade. Jag och Quinnie slog nytt höjdrekord ihop, i november innan hon fick sitt sår hoppade vi ett räcke på ca 1,30. I torsdags låg oxern i kombinationen på ca 1,35-1,40, jag vet inte exakt. Tur att räcket var lägre så jag inte sumpade allt med dålig ridning in ;) Jag är ju inte alls van att hoppa de höjderna, men Quinnie gör allt så lekande lätt så med henne känns inget omöjligt :)

Hoppträningen nu då. Precis som jag själv konstaterat sa Mariette att det syns på Q att hon är mera nöjd med detta bett. Det jag har i terrängen blev för skarpt för hoppningen, men de andra tränsbetten har varit för "svaga"... Men detta ligger still, har fördelen av ett tränsbett, men jag får lite hjälp av att det trycker lite i nacken, samtidigt som Q vågar ta stöd. Sen är det bara upp till mig att rida ihop henne! Det jag tar med mig är att hon har börjat hoppa mer med ryggen, hon går inte lika mycket på fart och tryck i bakbenen nu utan har börjat sänka huvudet och får då upp ryggen bättre. Det ger även lugnare språng och mer kontroll i landningarna. Det vi/jag behöver träna på är att passa så hon inte drar vänster, hon tränger gärna och när jag då är för långsam att stötta upp kommer vi ibland väl långt åt sidan. Jag måste även vara snabbare på att ge eftergift mot bettet och lita på att hon inte går iväg för mig i landningen. Samt var snabbare med att räta upp mig efter hindren.

Det var även skönt att höra henne säga att Q har blivit fin i hullet. Jag har sedan ett par veckor vant in henne på ett nytt foder, Mustang Müsli Orginal. Ett kraftfoder som Sonata (förra hästen) åt med gott resultat. Jag tycker  själv att Q har svarat bra på fodret, hon har rundat sig lite till och lagt på sig ytterligare lite över revbenen. Samtidigt är det energi som inte lägger sig så att hästen blir het och nervig (min erfarenhet).

Här finns film från träningens sista runda, med kombinationen och sen en grind där det svåra var att få henne att vänta och sen hoppa upp sig utan att bli flack.

 

Idag var jag och Q iväg på hoppträning. Hon var jätteduktig! Hoppar mycket bättre nu :) ska se om jag kan få upp en film sen, med mer utförlig beskrivning.