Idag har jag firat min första födelsedag som sambo, den ni! Det här med att få tag i lägenhet i den här staden är ju inte det lättaste men nu har vi äntligen lyckats. Så idag åt vi födelsedagstårta med familjen, ståendes, sittandes på golvet eller på någon av de få stolar vi har... Vi har inte riktigt fått ordning på de bitarna än. Men tårtan var god! Det är väl ändå bara det som räknas? 

Jag gjorde grunden till en daimtårta innan jag åkte till stallet och sen lade jag på fudgen som skulle vara ovanpå medan vi åt kvällsmat, in i frysen för att stelna och på med havssalt och krossad daim som dekoration lagom innan gästerna kom. Tidspressat som vanligt när man håller på med hästar och har ett annat jobb. 

Apropå hästarna var det idag Ellys tur att bli riden, hon kom tydligt i hagen och sa att hon skulle ta en sväng idag. Quinnie höll sig på sin kant, antagligen fortfarande nöjd sen hoppträningen igår. Hon har ju lite egna idéer den hästen. Men samtidigt vill jag inte tvinga mig på henne om hon inte är sugen. Hon har bra grundkondis, hon är fin på träningspassen och hon gör lite mer än jag ber henne om. Kan jag då önska mer? Där har Elly lite kvar däremot, hon vill gärna ut och springa men glömmer lite bort att göra det på ett för hennes kropp snällt sätt ;-) Men men, en sak i taget. Först ska mammamagen bort, sen kan vi börja slipa mer på de detaljera, även om hon inte får springa riktigt som en giraff som hon hade gjort om hon fick välja. Där går gränsen, inga ryggproblem som kan förebyggas... Men imorgon får Quinnie gå, då väntar dressyrsadeln och dressyrprogramsträning inför helgens tävling. Jag tror att det mest är jag som måste kamma till mig, Quinnie har en förmåga att vara på den nivån jag är så kan jag bara hålla hög nivå gör även hon det. Ingen press inte.