Jag tänkte spinna vidare lite på tema säkerhet efter gårdagens inlägg om pannlampa. Men denna gång prata om mobilen. En sak som jag tycker är självklar att ha med, men inte använda vid hantering.

Jag vet många som sitter med gamnacke och näsan i telefonen när de skrittar fram. Det skulle aldrig falla mig in. vad gör man om hästen hoppar till? Trillar av? Eller är det bara jag som har en sån häst att jag behöver vara fokuserad? Att stillastående, med korta tyglar svara kort på ett sms kan jag göra, om det är läge. Är det inte läge hoppar jag av, ska sägas. Men att surfa eller vad de nu gör låter jag bli.

Å andra sidan skulle jag aldrig göra som vissa gör och lämna telefonen i stallet. Vad gör man då om man åker av? Det behöver ju inte vara hästens fel utan den kan bli skrämd av något helt oväntat. Då vill jag ha med telefonen för att ringa och larma.

Så, min lista för hur man har telefon i stallet blir:

-> ALLTID ha den på sig, man vet aldrig vad som händer. Det räcker med att trampa snett i hagen i leran i mörkret och stuka foten för att man ska vilja ha lite hjälp, eller lysa var man ska gå.
-> Inte pilla med den när man rider, när man rider ska man fokusera på hästen och man begär att hästen ska fokusera på en själv. Måste du promt pilla med telefonen kan du skritta fram hästen för hand så minskar skaderisken för alla inblandade om något händer.

Kort, enkelt och koncist men uppenbarligen nog så svårt för många i dagens samhälle. Jag säger inte att jag är exemplarisk utan fastnar ibland sittande på en pall i stallet när jag får en omgång med trötthet som slöar ned tempot. men, inte till häst. Hur ska jag kunna kräva att hästen alltid är fokuserad på mig och litar på mig och jag själv sitter och gör annat? hur uppmärksam är jag då på om den reagerar annorlunda mot hur den brukar? Med Elly har jag i några år kunnat svara ja/nej/ok osv på sms men Quinnie är först senaste året som det fungerat 9 gånger av 10. Den 10onde gången har det antingen fått vänta eller så har jag hoppat av och stått still på marken för att kunna svara, allt beroende på dagens humör. Ja, det tar kanske 2 minuter extra men jag skulle aldrig förlåta mig den dagen jag åker av för att jag hade fokus på fel saker, det är inte värt det.

Hur använder ni telefon i stallet?

Den 4 december, klockan är 18:47 och du har precis mockat klart efter en stressig dag på jobbet. Du vill rida, men, det är mörkt ute. Vägen du tänker rida på är inte så farligt trafikerad men de som kör där åker ofta rätt fort på kvällen, de är ju ensamma på vägen.

Känner du igen dig? Du är inte ensam. Passet slutar ofta på den upplysta banan eller i ridhuset. Enkelt för dig men tråkigt för dig och hästen i längden.

Något som många ryttare inte tänker på när det kommer till ridning i mörker är att ha en bra pannlampa. Har du bara en variant som lyser upp vägen åt dig kommer du aldrig mer planera bort en uteritt för att det hann bli mörkt ute. En bra pannlampa hjälper dig inte bara med att lysa upp tillvaron under den mörka delen av året, den agerar också livförsäkring på två olika sätt.

Den hjälper dig att se saker i omgivningen, vilket gör att du och hästen har ungefär lika bra syn och kan upptäcka exempelvis vilda djur och människor på promenad på längre håll. Med en dålig pannlampa kommer hästen se dem men inte du och du kan således förvänta dig att hästen kommer reagera innan du har förstått att det är något där. Har du då en explosiv häst är det inte lätt att hänga med i vändningarna...

Men, framförallt gör en bra pannlampa att du syns. Bilisterna ser dig på längre håll och du ser hur omgivningen ser ut och kan därför välja ut en bra mötesplats. Bilister har en tendens att sakta ned när de ser en stark lampa och om de inte gör det kan man alltid blänga lite argt på dem så de blir lite lagom bländade på 100 meters håll... Hehe. Eftersom de då saktar ned när de inte ser så mycket kan man sedan lugnt titta åt ett annat håll, dra upp smilet och tacka glatt när de senare rullar förbi. Tänkt bara på att inte "blända" mer än några sekunder, eftersom du inte vet exakt hur bländade de blir vill du inte att det händer en olycka på grund av dig. Observera också att du bör titta så du riktar ljuset ut åt diket när ni möts, allt för att de ska se att du sitter på en häst och för att se ska se vägen framför sig, tittar du rakt fram finns risken att du bländar av misstag, ingen bra idé.

Jag har genom åren av att rida ut i skogen under den mörka delen av åren lärt mig att sämst pannlampor är de som säljs till ryttare, om man ser till pris/prestanda. De har en förmåga att vara kassa eller jättedyra. Inget man gärna gå och köper, med andra ord. De lampor som jag upplever vara mest prisvärda är cykellampor. Väljer man rätt märke får man med hållare för att fästa lampan på sin hjälm. Just nu har jag en lampa från MacShine, min andra från detta märke. Batteriet håller ca 2 timmar om man kör på ljusaste läget, men oftast räcker 50%, då räcker batteriet runt 3-4 timmar. Så visst, jag får ladda batteriet var och varannan dag men det är det värt. Nuvarande lampa kostade 299 på extrapris och är såååå bra! Jag har inte använt den vid ridningen än, men det kommer, utan bara när jag cyklat. Jag har aldrig tidigare upplevt att bilister som kommer bakifrån släpper av på gasen och kör om med god marginal på kvällen. De brukar dundra på som vanligt. Men inte denna gång, denna gång visade de exemplarisk hänsyn. Även mötande bilar saktade ned och körde förbi med halvljus. Det har, tror jag, troligtvis att göra med att de 1200 lumen lampan har lyckas lysa upp vägen ca 200 meter framför mig.

Förstår ni hur skönt det är att rida med en sån lampa? Där du ser lika klart som på dagen (nästan i alla fall) framför dig, där du ser 20-30 meter ut åt sidorna och typ 200 meter framåt är upplyst. Det är GULD värt för mig när jag ska hålla kondisen i hästarna på vintern. Skulle inte klara mig utan den. Förutom att den är bra att rida med kan man ta med den ut i hagen när man ska leta efter hästarna på kvällen. Tack och lov är det reflexer på hästarnas täcken och med lampans hjälp kan jag detektera dem på flera hundra meters håll, eftersom jag kan se reflexerna.

Så, mina tips nu när vi går mot mörkare ridtider är;

->Reflexer, i mängder. Väst, på hjälmen, på hästens ben och gärna några ställen till. Framförallt på benen på hästen och på dig själv. Har du det ser bilisterna att det är något som rör sig med något ovanpå = troligtvis en häst. Ju längre bort de ser dig desto lättare kan de anpassa hastigheten.
->En bra pannlampa. Inte bara för att du själv ska se något när du rider utan även för att andra ska se dig, på trånga vägar där det inte går att möta brukar bilarna stanna till när de ser ljuskäglan, vilket gör att de slipper överraskas när de åker i god tro om att de är själva på vägen och måste ställa sig på bromsen. Undvik det.

Håller ni hårt i dessa punkter ska ni se att det är en fröjd att rida ut även på kvällen. Hästarna är ofta obekymrade bara ryttaren är det och få saker är så härliga som att kunna ta en ridtur efter jobbet även på vintern. Att se ljuset från pannlampan spegla sig i snön på grenarna är fint och gör att både häst och ryttare gladeligen jobbar i ridhus de andra passen. Variation är nyckeln till en lycklig häst :-)

Tänk också på att det inte bara är bilisterna som ska anpassa sig och vara exemplariska. Det är även upp till oss ryttare att göra oss synliga så bilisterna får en chans att se oss. Om vi inte syns kan vi ju inte gärna bli sura om de inte ser oss. Kom även ihåg att le när ni möts och lyft gärna handen och tacka när de stannar eller kryper förbi långsamt. En liten gest för oss men det gör att föraren ser att det var uppskattat att den saktade ned och gör förhoppningsvis så att den gör likadant igen. Ett leende kostar ingenting men höjer stämningen för alla inblandade.

Precis som det krävs två för att dansa tango krävs det två för att mötas på ett trafiksäkert sätt. Så ta hellre på reflexerna en gång för mycket än en gång för lite, för en säkrare värld för alla.

Dressyr är ju en rätt konservativ gren , bra på vissa sätt men tråkig på andra. Tänk vad mycket roligare om man skulle släppa lite på färg-regler?! Att kunna matcha en svart häst med orange frack och exempelvis svart/orange schabrak hade kunnat vara sååå snyggt. Men riktigt där är vi inte än i sporten. Något som man kan göra är ändå att matcha schabraket mot hästen. Jag tycker inte Quinnie är klockren i det vita jag har och det är dessutom lite trasigt i vissa sömmar så jag har funderat på vad jag ska köpa för nytt schabrak till henne. Jag har ju grå kavaj/frack och grå hjälm så det måste passa till det.

Efter att sporadiskt ha tittat runt i över 1 år kan jag kanske ha hittat det perfekta schabraket. Det är just nu på väg hem till mig så jag väntar med att säga så mycket mer tills jag kunnat kolla om det är en nyans som går ihop med kavajen eller inte. Gör den det ska jag röra om lite i grytan sen, utan knoppar och allt ;-)

Det känns lite som att Quinnie tycker att våra dressyrpass är som fysioterapi för henne. Hon är numera mjukare från start, alltid, och mer avslappnad vilket nog mest troligt hör ihop med att hon rids bättre och därmed har mindre spänningar i kroppen. Inget konstigt med det. Det som är lite kul är att hon numera bjuder in i övningarna själv. KG Svensson sa åt mig att rida in på en volt, rida med tagen bakdel och rida långsamt så hon verkligen måste sätta under sig och lyfta bakknät vilket gör att hon även slappnar av i nacken. Det här tragglade vi en hel del med i början eftersom hon tyckte att det tog emot, jag började försiktigt och kunde öka kraven efter flera varv på volt. Numera bjuder hon själv upp genom att nästan göra övningen själv bara jag samlar litegrann på en volt. Så plötsligt får jag be henne ta i lagom och be henne att inte trampa i riktigt så mycket som hon vill och bjuder på. Ungefär som att hon lärt sig att det släpper och blir skönt om man gör så. Ungefär som när en annan stretchar, det tar emot lite en stund men sen blir det mycket skönare ;-)

Jag vet inte om hästar tänker så men det är smarta djur så jag tror de kan lära sig koppla ihop ett visst rörelsemönster med en viss känsla. Precis som hästen med kotledsinflammation fram lär sig att det gör ont att landa och därför slutar hoppa och knappt går över en bom för att bommen är förenad med smärta måste det ju kunna bli tvärt om. Hästen lär sig att känslan efter en viss grej är skön så därför gör den det. Jag vill i alla fall tro att de är så smarta.

Det skulle förklara ganska mycket vad gäller Quinnie just nu, för hon är en riktig fröjd att rida. Inget känns svårt, inget känns omöjligt. Bara lite osynkat från ryttarens håll ibland så hästen inte vet riktigt vad som förväntas av den. Men så länge ryttaren har koll på sina hjälper flyter det fint.

Eftersom hon varit så fin kan jag inte låta bli att försöka få upp henne lite i formen, jag tror att det är vad som saknas just nu för högre poäng. Men, Quinnie är inte en häst som man "sparkar på och håller i" som jag hört vissa beskriva sina hästar utan hon kräver mer respekt än så från sin ryttare. Att däremot be henne sätta sig lite till och lätta av i fram går bra, en kort bit. Mer orkar hon inte för stunden men så kvick som hon är på att fatta vad jag vill har vi det nog snart. Eftersom vi gör det ihop under ömsesidig respekt vill hon hela tiden förstå och göra det jag ber om, hon är en liten träningsnarkoman tror jag, haha. Det kanske inte ger de snabbaste resultaten men jag tror och hoppas på att det långsiktigt är det bästa alternativet att ta lite i taget och bygga på tillsammans. Vilket är vad fysioterapi går ut på. Att bygga en starkare och hållbarare kropp med utgångspunkt på där man står idag.