En kompis delade denna länk på Facebook. En, enligt mig, oerhört intressant artikel om fälttävlan. Hur det var förr och hur det är nu och hur det riskerar att bli i framtiden. Författaren tar upp komplexiteten med fälttävlan, att ha en lugn avslappnad häst i dressyren, en lydig häst i hoppningen som väntar på hinder och att sedan få samma häst att vara en tiger i terrängen. Lättare sagt än gjort.

Jag försöker själv eftersträva det han pratar om. Att låta hästen behålla sin initiativförmåga och bestämma på terrängbanan. Quinnie (till exempel exempel) är så mycket bättre än mig på att se avstånd och hon har ALDRIG svikit mig på en terrängbana. De fel som blivit har blivit har varit för att jag lagt mig i och helt enkelt varit för dålig på det jag gör. Bättre låta henne vara den tiger hon är född till. Samtidigt vill jag att hon väntar och lyssnar på mig i dressyren, inte att hon gör som hon själv tycker passar. En svår balansgång som troligtvis är ännu svårare på en häst med mindre pondus och självförtroende än Quinnie. Hon tycker trots allt att hon är störst, bäst och vackrast - alltid. Så bara jag är klar i tid löser hon resten (på terrängbanan alltså), fantastiskt nog. En lite mer försiktig häst hade krävt mer stöttning av ryttaren och det kräver en klart bättre ryttare. Plötsligt måste ryttaren, som Jim Wofford skriver i artikeln, göra rätt. För den dagen ryttaren gör fel blir det oftast värre följder, en häst vill inte falla så en häst som själv styr mot och hoppar ett hinder i balans kommer inte falla, även om det går fort och är långt ifrån. Inte förrän ryttaren lägger sig i och ändrar.

Jag tror att en del i att Quinnie är en så bra fälttävlanshäst är att jag låter henne bestämma. Jag väger av tempot (försöker iaf...) och ser sen till att inte störa henne utan bara stötta henne. Hon hoppar inte av om hon inte känner sig säker, vilket är oerhört skönt att veta. Vårt "problem" kommer istället på dressyrbanan, där hon gärna tar lite för mycket egna initiativ vilket ibland resulterar i lite felaktiga rörelser. Men vi tränar på det och kompromissar lite, allt för att hon ska känna sig delaktig och för att hon ska vilja göra det och bjuda upp själv. Men vänta tills jag ber om det. För att på terrängbanan lägga om ansvarsbiten till att det är jag som väntar på henne. Det är min plan, ska se bara om fröken går med på den ;)

Ett exempel på ett tillfälle när Quinnie bestämmer och jag följer med är 3e sista hindret i Tågarp i vår CNC2* debut, oxern efter ett räcke i skogskanten. Där känner jag hur Q säger att det är 3 galoppsprång kvar och följer helt enkelt med, för att med 1 galoppsprång kvar känna att det var nog inte alls 3 utan 4 för vi är vääääldigt långt bort. Men jag gjorde inget åt det utan lät henne lösa det, vilket hon gjorde utan problem. Eftersom jag inte la mig i, inte bromsade, inte bestämde och talade inte om för henne hur hon skulle göra. Jag bad henne göra och hon fick bestämma hur. Har jag sagt att hon är en fröjd att rida terräng på? En sån häst som alla borde få prova, när man kan lita till någon annan till 110%, villkorslöst.

Som Jim Wofford så fint avslutar med "Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfullly and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses."

Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfully and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses. - See more at: http://practicalhorsemanmag.com/article/jim-wofford-eventing-lives-balance-29236#sthash.GNJZR171.dpuf
Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfully and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses. - See more at: http://practicalhorsemanmag.com/article/jim-wofford-eventing-lives-balance-29236#sthash.GNJZR171.dpuf
Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfully and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses. - See more at: http://practicalhorsemanmag.com/article/jim-wofford-eventing-lives-balance-29236#sthash.GNJZR171.dpuf
Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfully and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses. - See more at: http://practicalhorsemanmag.com/article/jim-wofford-eventing-lives-balance-29236#sthash.GNJZR171.dpu
Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfully and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses. - See more at: http://practicalhorsemanmag.com/article/jim-wofford-eventing-lives-balance-29236#sthash.GNJZR171.dpuf
Teach him that you will trust him with your life. Give him the education he will need, and then sit quietly while he does the job you have very skillfully and very patiently taught him. He won't let you down. We owe all this and more to our horses. - See more at: http://practicalhorsemanmag.com/article/jim-wofford-eventing-lives-balance-29236#sthash.GNJZR171.dpuf