Det känns lite som att Quinnie tycker att våra dressyrpass är som fysioterapi för henne. Hon är numera mjukare från start, alltid, och mer avslappnad vilket nog mest troligt hör ihop med att hon rids bättre och därmed har mindre spänningar i kroppen. Inget konstigt med det. Det som är lite kul är att hon numera bjuder in i övningarna själv. KG Svensson sa åt mig att rida in på en volt, rida med tagen bakdel och rida långsamt så hon verkligen måste sätta under sig och lyfta bakknät vilket gör att hon även slappnar av i nacken. Det här tragglade vi en hel del med i början eftersom hon tyckte att det tog emot, jag började försiktigt och kunde öka kraven efter flera varv på volt. Numera bjuder hon själv upp genom att nästan göra övningen själv bara jag samlar litegrann på en volt. Så plötsligt får jag be henne ta i lagom och be henne att inte trampa i riktigt så mycket som hon vill och bjuder på. Ungefär som att hon lärt sig att det släpper och blir skönt om man gör så. Ungefär som när en annan stretchar, det tar emot lite en stund men sen blir det mycket skönare ;-)

Jag vet inte om hästar tänker så men det är smarta djur så jag tror de kan lära sig koppla ihop ett visst rörelsemönster med en viss känsla. Precis som hästen med kotledsinflammation fram lär sig att det gör ont att landa och därför slutar hoppa och knappt går över en bom för att bommen är förenad med smärta måste det ju kunna bli tvärt om. Hästen lär sig att känslan efter en viss grej är skön så därför gör den det. Jag vill i alla fall tro att de är så smarta.

Det skulle förklara ganska mycket vad gäller Quinnie just nu, för hon är en riktig fröjd att rida. Inget känns svårt, inget känns omöjligt. Bara lite osynkat från ryttarens håll ibland så hästen inte vet riktigt vad som förväntas av den. Men så länge ryttaren har koll på sina hjälper flyter det fint.

Eftersom hon varit så fin kan jag inte låta bli att försöka få upp henne lite i formen, jag tror att det är vad som saknas just nu för högre poäng. Men, Quinnie är inte en häst som man "sparkar på och håller i" som jag hört vissa beskriva sina hästar utan hon kräver mer respekt än så från sin ryttare. Att däremot be henne sätta sig lite till och lätta av i fram går bra, en kort bit. Mer orkar hon inte för stunden men så kvick som hon är på att fatta vad jag vill har vi det nog snart. Eftersom vi gör det ihop under ömsesidig respekt vill hon hela tiden förstå och göra det jag ber om, hon är en liten träningsnarkoman tror jag, haha. Det kanske inte ger de snabbaste resultaten men jag tror och hoppas på att det långsiktigt är det bästa alternativet att ta lite i taget och bygga på tillsammans. Vilket är vad fysioterapi går ut på. Att bygga en starkare och hållbarare kropp med utgångspunkt på där man står idag.