Alltså. Jag har funderat på en sak nu. Matte måste ha blivit fullständigt galen. Jag tycker att jag är snäll som ställer upp på de mesta tokigheter hon hittar på, men igår kunde jag bara inte förstå vad hon menade! Jag var superladdad över att få springa fort, vilket är det roligaste man kan hitta på om man inte får åka iväg till en terrängbana eller så. Men vad tror ni matte hade tänkt? Jo, jag skulle visst springa runt och vara snygg. Träna övergångar tror jag hon påstod. Visst, fine. Det skulle väl kunna gå bra, på mina villkor. Väl på banan insåg jag att det var mystiska djur (syrsor, mattes anm.) i diket. De mordhotade mig! Dessutom låg de och lurade och vägrade visa sig så jag kunde konfrontera dem!. Detta gjorde SJÄLVKLART att jag var på min vakt så fort jag skulle gå förbi dem. Det vore ju dumt att inte vara beredd när de anfaller.

Samtidigt som jag skulle kolla in de där dummingarna trodde matte att jag skulle kunna gå lång, låg och avslappnad. Kanske lite höga krav men jag gjorde så gott det gick, traven var ju ändå okej. Då går det så pass långsamt att jag ändå kan blänga ut det där konstiga som lät i diket. Men, sen fick matte något konstigt anfall. Hon trodde att jag skulle fatta galopp, från den där traven, UTAN att sätta tryck i bakbenen och höja nacken. Hallå eller? Är du född igår?- tänkte jag då. Hur menade hon nu? Skulle jag fatta galopp utan att trycka i med bakbenen? Där gick hon lite för långt. Så jag gjorde en egen fattning :) Om jag får säga det själv blev de jättebra! Bra tryck bakifrån och fram i bra tempo. Då stannar hon mig. Talar om att jag inte skulle göra sådär och sen ska hon börja om. Sådär höll vi på en stund. När hon inte fattat vad jag försökte säga typ 10 minuter senare började jag hoppa jämfota bak, med massor luft i fram, trodde det var vad hon ville. Då skrattar hon åt mig?!? Så efter några om och men lät jag henne bestämma, vips blev hon glad (gäller att stryka medhårs litegrann, det blir mer godis då ;)) och nöjd. Men hon tyckte fortfarande att jag var lite för spänd med ställning som hela tiden innebar att jag tittade i diket. Hon förstod helt enkelt inte att jag räddade livet på både henne och mig när jag hoppade 3 meter in på banan helt plötsligt, de tänkte ju anfalla! Men min undanmanöver fick dem att dra sig tillbaka igen. Trodde jag skulle få berömma, livräddare som jag var, men icke. Hon sa bara att jag skulle slappna av och fokusera på henne igen...

Vad matte inte förstår är att jag får massor med gratis i arbetet om jag får spänna bågen och trycka i med bakbenen. Så jag förstår verkligen inte varför hon inte bara glider med där uppe och ser stolt ut, utan istället kräver hon att jag ska slappna av. Vet hon ens hur jobbigt det är att behålla form, gångart och tempo när man ska vara avslappnad? Knappast. Jag ska se om jag får henne på bättre tankar till idag, tyckte mig höra hur hon pratade om att vi skulle fortsätta arbetet lite senare. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska vara idag, det blåser ju ute så eventuellt använder jag det som ursäkt för att tvinga henne att rida desto bättre för att jag ska "göra som hon vill", tror hon. Egentligen är det bara jag som styr och stället och låter henne tro att det är hon som är boss. Det blir mest mat på så sätt, men man får inte låta henne bli för självsäker, då är det bäst att hoppa runt som en känguru en stund för att få henne att tagga ned lite ;)

 

Edit från matte: hade någon filmat oss igår hade vi varit virala kändisar idag... Q är rätt söt när hon "gör något" för att försöka göra rätt. Igår var det jämfota hopp, idag får vi väl se hur det blir.