Tja tja bloggen. Drottningen här. Jag har tyvärr fått stänga ned min cirkus nu under helgen men hoppas vara tillbaka med den under veckan. Matte är såååååå tråkig. Det har varit jättekul med cirkus på uteritterna ju, så varför göra något annorlunda? Nae, då tröttnade hon på mina kaprioler med tillhörande fatta-galopp-landning och mina snygga vändningar på bakbenen. Hur kan man inte tycka att det är betydligt roligare att göra så än att gå rakt fram? Det förstår inte jag. Jag har ju haft jättekul! Matte har ju visserligen försökt hindra mig men inte haft så mycket att säga till om så hon har fått hänga med där uppe på ryggen bäst hon kan. Kul för mig och jag har faktiskt trott att hon med har tyckt att det är kul. I varje fall inte direkt så att hon har protesterat, vad jag har märkt.

Men i fredags vet ni, då satte hon på något snöre som gick mellan frambenen och sen via bettet till hennes händer. Plötsligt så tog något emot när jag skulle kasta upp huvudet för att visa att cirkusen skulle börja dagens första föreställning. Jag blev så paff så sen gick jag resten av rundan och funderade på hur tusan jag skulle göra nu. Dimmigt var det ute med, jag såg knappt 40 meter framför mig så lite koll framåt var jag ju också tvungen att ha. I lördags sen, hade jag kommit på värsta bästa planen. Gå inte längre än precis efter stallplan. Jag försökte, det ska gudarna veta, men det gick bara inte att rubba matte. I vanliga fall brukar hon mjukna i handen (win!) när jag kastar upp huvudet men inte nu inte. Nae, nu hindrade de där dumma snörena min fina manöver så jag fick inte upp huvudet alls med samma fart. Hur ska jag då rubba mattes balans? Gaaah. Trååååkigt. Hon muttrade något om att det fick vara nog nu, jag förstår inte alls vad hon menar. Vaddå vara nog? Jag är fett grym på att hitta på roliga saker. Till exepmel, hoppa jämfota 1 meter rakt upp i luften och 2 meter framåt, landa med bakbenen först och skjut iväg i galopp när jag sen är på väg ned med frambenen, de ska inte ned i marken utan bara ned för att ta emot landningen på första galoppsprånget. Jag har  blivit riktigt duktig på det om jag får säga det själv. Matte brukar snällt släppa på tygeln där på vägen upp och sen gäller det att vara kvick så hinner hon inte börja bromsa förrän jag galopperar, så kul!

Aja, i lördags i alla fall. Så gav jag med mig och gick mattes tråkiga, uttänkta väg till slut. Jag hade inte lust att dansa i dikena i ännu tätare dimma än igår, dumt om det finns odjur där som jag inte ser. Sen var vi en stund på fältet, det var skönt. Eftersom jag ändå inte fick göra som jag ville kunde jag lika väl slappna av och lossa lite spänningar i kroppen, matte lät nöjd så hon kan få tro att det var hennes ridning som gjorde det. Egentligen var det ju bara att jag behövde mjuka upp ryggen lite, den tar lite stryk i vissa cirkuskonster när jag inte sätter landningen.

Igår däremot, försökte jag ännu tydligare visa att de där snörena ska bort. Det är inte okej att begränsa mitt handlingsutrymme på detta sätt. Men matte fattade inte vinken. Sen när har hon gått och blivit tråkig? Jag som fått göra lite som jag vill hela vintern och plötsligt ska hon komma och ställa krav. Inte riktigt okej. Hon verkar inte ha förstått att det är jag som är boss på stället, så jag ska försöka förklara det för henne. Efter några om och men fick hon bort mig till fältet, igår såg man ju så då var det riktigt skönt att slappna av och bara gå dit matte sa. Ibland är det rätt skönt att inte behöva bry sig om saker runtomkring, men det säger vi inte till matte för då kanske hon får storhetsvansinne!

Hon snackade något om ridhus idag så nu ska jag fundera ut något kul att busa med där, så hörs vi en annan gång!