Så kom då terrängdagen! Tidig start runt 8 på morgonen. Quinnie kändes väldigt fin på framridningen så vi var laddade.

Denna gång klarade hon allt felfritt, tyvärr gjorde inte jag det... Lite för dålig ridning mot spetsen (nedan) gjorde att hon var smart och gick bredvid. Det gick lite för fort och troligtvis var vi lite väl långt åt sidan på den första gången med. När vi gjorde om och jag red bättre var det inga problem :-) I övrigt klarade hon alla svårigheter utan problem och gav en väldigt fin känsla på hinder. Vi kunde ha ett bättre flyt över de hinder man ska hoppa i fart och hon svarade sedan tillbaka väldigt fint på förhållningarna när jag rätade på mig. I mål med 1.6 straff för tiden (4 sekunder över) på en bana där det inte var jättemånga som klarade tiden. Det hörs från sändningarna att speakern avvaktar min tid, eftersom vi trots allt hade ett stopp men så pass bra tid ;-) men springa fort kan hon, både långgalopperad och snabb över hinder och mellan hinder. Det är bara jag som måste bli snabbare på att ta rätt beslut med...

Men med tanke på att hon gjorde sin allra första fälttävlan för mindre än 2 år sedan har hon haft en väldigt bra utvecklingskurva tycker jag. Hon gör ju rätt så länge jag gör rätt, gör jag lite fel men hon förstår så fixar hon, men om jag gör för mycket fel är hon smart och går bredvid istället för att slänga sig. Behöver jag säga att jag älskar denna häst?

Bild från spetsen på andra försöket, som gick galant. Det var inte bara jag som hade problem här, även många i den internationella fick problem.

Denna bild är från MIM-oxern. Vår alltid lika positiva häst :-)

Här kommer nästa del från SM-veckan.

Fredag och dressyr och hoppning på schemat. Jag startade först efter lunch, men för att Quinnie skulle få acklimatisera sig lite mer red jag en liten sväng på henne inne i ridhuset innan första start. Hon var inte alls lika spänd och tittig utan var betydligt mer fokuserad på mig.

Lite lunch för alla inblandade senare var det dags för dressyren. Hon kändes bättre än tidigare gånger. Spände i lite på framridningen och var inte riktigt så loss som jag hade önskat. Det var ändå ett bättre program än tidigare, i min känsla. Även om resultat var ungefär som tidigare tävlingar, 62,17% och 56,7 straff. Fortfarande problem med att skritta och lite spänd i övergångarna. Men bitvis var hon riktigt fin, synd bara att det sällan håller en hel bedömningspunkt ;-)

Bort till hoppbanan, Quinnie var rätt stark men kändes fin på framhoppningen. Gick in på banan och hon hoppade väldigt fint första 2, petar 3an av någon dum anledning (jag tror hon kom lite nära och blev lite slarvig, jag kunde inte ridit annorlunda för hon låg på bra avstånd), hoppade sen 4an bra, 5an var också bra. 5 - 6 var relaterat avstånd och mitt emellan känner jag hur hon fryser till lite, troligtvis fick hon syn på publiken. Jag la då om benen för att få henne med mig, vilket hon tog som framåtdrivande... Så den fick hon också med sig. Resten av banan hoppade hon sen jättefint. 3-kombinationen gick utan problem (in med 3-kombination på alla CNC* tack!), hon blir inte lika ivrig i dem som i en vanlig kombination utan väntar och hoppar upp sig mycket bättre :-) Så förutom de 2 hinder vi fick med oss hade vi bara fina, runda språng med bra avstånd. Nöjd häst och ryttare.

Nedan en bild från innan dressyren. Kan man inte få snyggast resultat kan man ju försöka vara snyggast ;)

Medan jag är på jobbet kommer här första dagens redogörelse från SM-veckan för 2 veckor sedan.

Torsdagen, ankomstdagen. Dagen började med lite sovmorgon då vi skulle fixa klart det sista innan vi åkte. Resan ned gick bra, det var skönt att inte ha en måste-tid att passa. Det rullade på bra och vi hann nedan till strax efter vad vi hade hoppats på.

Medan mamma fixade boxen gick jag en sväng med Quinnie. Sedan la vi på grejer så jag kunde rida. Tanken var ett lite lättare pass på kanske 40 minuter så hon skulle kunna se sig omkring. Så blev det inte riktigt.

Vi började på sandbanan, halva banan gick bra att va på. Andra halvan var inte okej, det var en bomhög i ena hörnet som tänkte äta upp Quinnie, i det andra var det duvor i trädet bakom. Ganska kass fokus på mig från henne med andra ord. Vi gick istället in i ridhuset (fina Crawfordhallen) som vi skulle rida i på fredagen. Tur var väl det... Det tog säkert närmare 40 minuter där inne innan jag kunde börja rida. Innan dess styrde jag runt och försökte få kontakt samtidigt som Quinnie var spänd som en fjäder beredd att lossa. För att ändå ge henne en bra erfarenhet väntade jag helt enkelt ut henne. Det fick ta den tid det tog. Så, efter många många varv där vi bara försökte rida rakt fram började hon lossa. Hon blev påverkbar och började lyssna mer på min än vad hon tittade på sakerna runt omkring. Jag passade då på att ändå rida igenom henne lite och försökte få till lite träning, vilket hon gjorde med bravur. Vi slutade på topp, helt enkelt.