Fina, fantastiska ponny. Vad jag saknar dig. Du var mitt allt under ett fantastiskt år och jag kommer föralltid vara tacksam för att jag fick dela så många fina minnen med dig.

Denna bild är en av mina absoluta favoriter. Den lyckas verkligen fånga hela Jacks personlighet. Nyfikenheten, kärleken och det stora, goda hjärtat tillsammans med hans favoritgrej, att pussas.

Ett hejdå är tills vi ses igen, ett farväl är för alltid.

 

 

Under en tid när de flesta kompisarna runtomkring mig hade sin bästis sen gammalt, hade jag Jack. Jag hade flera väldigt bra kompisar, men jag visste samtidigt att de hade andra, bättre, kompisar sen tidigare i deras liv. Men vad gjorde det? Jag hade en bästis på 4 ben, som alltid fanns där, som alltid ville kramas, som alltid stod upp för mig, som alltid alltid alltid var glad att se mig.

Glad att se mig är han fortfarande, men jag blir bara ledsen av att tänka på att han snart inte finns här mer. Så mycket som han betydde för mig är jag så ledsen över att inte kunna hjälpa honom nu när han behöver, att inte kunna ge honom den pension hade gjort sig förtjänt av. Han ställde alltid upp för mig och har ställt upp även flera år efter att jag slutade i Valla. Men nu, när han väl behöver hjälp står jag handfallen. Jag kan inte göra något, mer än att krama honom och klia på favoritställena. Han, som var min första kärlek, som var min allra bästa vän och som fortfarande är bäst på att läsa av mig och inse när jag bara behöver lugn och ro och en kram. Men snart har jag kramat honom för sista gången. Snart ska han slippa ha ont i benen och få somna in. Han är lyckligt ovetande om det, även om jag tycker att han tappat lite av sin gnista, men vem skulle inte göra det?

Jag har börjat förlika mig med tanken på att det snart är slut, men det är så oerhört tufft att behöva inse att han snart inte går i hagen längre. Allting har ett slut, men hans liv fick ett alldeles för tidigt.

Ponnyn som en gång i tiden misstogs för att vara storhäst tack vare sina proportioner är idag inte vad han en gång var. Men han är fortfarande min bästa vän.

Bästa pussmulen någonsin, alltid lika mjuk och go och försiktig.

 

Alltid lika vänlig.

 

Den bruna hästen som nog egentligen borde vara fux, med en pannlugg som är helt bedårande.

 

 

Nog för att jag älskar de två hästar jag har nu, men det är någon alldeles särskilt med ens första kärlek, oavsett om det är en människa eller häst. Jack kommer alltid ha en väldigt väldigt stor plats i mitt hjärta och därför är det så fruktansvärt jobbigt att veta att hans dagar är räknade, vilket innebär att mina chanser att träffa honom också är begränsade. Jag har aldrig stött på en så godhjärtat och välvillig häst. Han vill bara så väl hela tiden och idag när jag var förbi för att ta kort på honom var det som han förstod, han la huvudet mot mig och bara stod där, ungefär som att han kramade mig samtidigt som jag kramade honom.

Men allra värst var när jag skulle säga hejdå, jag lovade att det bara är tillfälligt och att jag kommer tillbaka på tisdag. Jag vänder mig med tunga steg, börjar gå, kan inte låta bli att vända mig om och titta. Då tittar han på mig och börjar gå ifatt, han inser att han inte hinner ifatt mig så han börjar trava och kommer kraftig haltade mot mig. Där brast mitt hjärta. Trots att han uppenbarligen hade ont skulle han trava ifatt mig för en sista kram. Kärleken till honom som vällde upp inom mig gjorde att jag inte kunde gå vidare. Det var sedan oerhört tufft att gå ifrån honom. Helst av allt hade jag bara stått kvar där tills han ska somna in, men det vet jag ju att det inte går rent praktiskt. Men han betyder så himla mycket för mig som jag inte kan förklara med ord.

Inte en dag har gått sedan jag fick reda på hru det låg till utan att jag fått tårar i ögonen någon gång under dagen för att jag tänker på honom. Älskade, älskade ponny.

Så underbart fantastiskt snälla ögon <3

Bilden nedan ska jag göra tavla av. Han ser så nöjd och tillfreds ut och bakgrunden är fin.

Glöm aldrig att tala om för de ni älskar hur mycket de betyder, ge en extra godisbit ibland. Hälsa på dem som ni saknar och ta vara på varje dag ni får. För en dag tar det slut. Då är det för sent.