Nog för att jag älskar de två hästar jag har nu, men det är någon alldeles särskilt med ens första kärlek, oavsett om det är en människa eller häst. Jack kommer alltid ha en väldigt väldigt stor plats i mitt hjärta och därför är det så fruktansvärt jobbigt att veta att hans dagar är räknade, vilket innebär att mina chanser att träffa honom också är begränsade. Jag har aldrig stött på en så godhjärtat och välvillig häst. Han vill bara så väl hela tiden och idag när jag var förbi för att ta kort på honom var det som han förstod, han la huvudet mot mig och bara stod där, ungefär som att han kramade mig samtidigt som jag kramade honom.

Men allra värst var när jag skulle säga hejdå, jag lovade att det bara är tillfälligt och att jag kommer tillbaka på tisdag. Jag vänder mig med tunga steg, börjar gå, kan inte låta bli att vända mig om och titta. Då tittar han på mig och börjar gå ifatt, han inser att han inte hinner ifatt mig så han börjar trava och kommer kraftig haltade mot mig. Där brast mitt hjärta. Trots att han uppenbarligen hade ont skulle han trava ifatt mig för en sista kram. Kärleken till honom som vällde upp inom mig gjorde att jag inte kunde gå vidare. Det var sedan oerhört tufft att gå ifrån honom. Helst av allt hade jag bara stått kvar där tills han ska somna in, men det vet jag ju att det inte går rent praktiskt. Men han betyder så himla mycket för mig som jag inte kan förklara med ord.

Inte en dag har gått sedan jag fick reda på hru det låg till utan att jag fått tårar i ögonen någon gång under dagen för att jag tänker på honom. Älskade, älskade ponny.

Så underbart fantastiskt snälla ögon <3

Bilden nedan ska jag göra tavla av. Han ser så nöjd och tillfreds ut och bakgrunden är fin.

Glöm aldrig att tala om för de ni älskar hur mycket de betyder, ge en extra godisbit ibland. Hälsa på dem som ni saknar och ta vara på varje dag ni får. För en dag tar det slut. Då är det för sent.