Härlig, ledig dag idag. Sovmorgon, motionera Elly, hoppträna Quinnie och sen träff för arrangörer och ryttare inom fälttävlan i Östergötland. Med andra ord är kontot för inspiration och pepp inför säsongen laddat på nytt.

Vi börjar i rätt ordning, första gången på Ellys rygg sen någon gång i höstas. Hon tyckte det var på tiden och att det var roligt. För att vara henne gick hon i en bra form, inte för att vi höll på så länge men ändå. Alla meter i rätt form är bra meter ;-) Vi höll oss hela tiden inom synhåll för Bollen så att han inte skulle bli för orolig (och för att jag skulle kunna hålla koll på att han inte började springa). Vi var väl borta typ en kvart totalt varav kanske 3 minuter var blandat skritt och trav. Det gäller att inte gå för fort fram nu i början, även om jag tror att hon har behållit en rätt bra grundkondition. Väl tillbaka i hagen var Bollen glad och hungrig. Elly var rätt nöjd med att han åt, antagligen tryckte det på lite i juvret. Skulle jag gissa skulle jag säga att han äter ungefär en gång varannan timme, rätt ofta ändå med andra ord.

Sen bar det av på hoppträning till Mariette, äntligen! Quinnie var lite spooky och spänd men hoppade riktigt fint. Sista varvet låg hindren på ca 120-130 och hon studsade över som ingenting, med bättre teknik än någonsin. Det är kul när det går åt det hållet! Mamma filmade så ska se om jag kan få tag i den och klippa ihop något för hon kändes väldigt fin. Hon är så reglerbar och håller ihop kroppen och galoppen även om hon får längre tyglar vilket underlättar mig jobb.

Hem och duscha och i med lite mat och sedan iväg på mötet. Bra möte med bra diskussioner som förhoppningsvis leder till roliga saker under året. Det finns många tävlingar att åka på här i Östergötland så nu gäller det att vi marknadsför oss så att vi får starter också. Extra kul att Mantorpsryttarna ska ha Lag-SM, nu gäller det bara att vi håller och hela och rena så vi kan få vara med och rida i lag.

I lördags jobbade jag till 17 och sen hade jag lyxen att ha hjälp med marktjänsten i stallet, guld värt! Det innebar att jag och Q kunde skritta runt en runda med lite trav och galopp, svårt med så mycket mer när det är hårt och halt bitvis. Quinnie funderade vid ett ställe på om det var nödvändigt att verkligen fortsätta framåt, går man höger över fältet kommer man ju raka vägen hem på typ 5-7 min istället för att gå rakt fram och gå runt på kanske 20. Rätt relevant fråga ändå, men svaret var rakt fram så efter några meter i sidled åt båda hållen accepterade hon sitt öde och fortsatte gå. Inte lätt när matte bestämmer ;-)

Igår var vi på äventyr, hehe. Hon var riktigt, riktigt fin att rida. Mjuk, bra tryck bakifrån med kunde gå kvar lång och låg med rundad överlinje. Avslappnad och var enkel att korta upp galoppen och gå in på liten volt för att sen gå ur och ut i en större galopp. Hon är bara så häftig när hon går så :-) I slutet kunde jag galoppera i lätt sits på halvslappa tyglar och hon var fint rundad med låg nacke och balanserade av sig själv väldigt bra utan att trilla iväg eller hamna på bogarna. Tänk om vi kunde få med oss den lösgjordheten, balansen och lydigheten till tävlingsbanorna sen, då kan det bli kul! lite mera styrka och finslipning av tajming bara så är vi snart där jag vill att vi ska vara. Får se om Quinnie håller med och fortsätter ta kliv framåt istället för bakåt eller åt sidan bara... Har jag tur var lite miljöombyte och en hoppträning vad hon behövde för att kyla ned skallen lite, jag fortsätter hoppas och tro på det så kanske vi kan väva in lite ryttar-plecebo i allt med. Jag tänker att det i varje fall inte kan göra någon skada.

Förhoppningsvis får vi till hoppträning hos Mariette denna vecka, vore bra för mig att få en koll på att jag inte lagt mig till med dumheter sen sist jag tränade, det börjar ju bli väl få träningar senaste halvåret nu. Hästen är i varje fall bättre än någonsin i kroppen (när hon samarbetar med mig) så jag har ett bra utgångsläge bara jag lyckas få med mig henne på tåget. Planen idag är en förhoppningsvis mysig uteritt i lite snö, så jag ska hålla tummarna att det inte är för halt utan att det går att galoppera lite, men det visar sig om ett par timmar, håll tummarna för oss är ni gulliga!

Det är knappt att jag vågar skriva något, men igår när vi red ut tog Quinnie inte ett enda steg i sidled eller bakåt. Det var länge sen, typ i höstas eller något. Hela tiden framåtbjudning även om hon gick lite långsammare för att titta på något men inte en tendens till att vilja backa eller vända. Så skönt!

Eftersom vädret är kass just nu ridaut-mässigt fick vi skritta typ 30-minuter innan vi kunde galoppera lite. Hårt och stumt på grusvägarna men för mjukt för att kunna vara på fältet. Det är inte ofta jag saknar ridhus men när vintern är såhär hade det underlättat rätt mycket att kunna gå till ridhuset för att jogga igenom hästen. Normala vintrar med lite snö brukar det lösa sig, men nu när vi har nollgradigt och ingen snö är det svårt, tyvärr.

Ska se om jag kan lura med mamma till stallet någon dag nu i helgen så kanske vi kan åka bort, nackdelen med att ha tillgång till en bil utan dragkrok är att det är svårt att spontanåka till ridhus. det finns värre problem om vi säger så ;-)

Quinnie var riktigt duktig idag. Vi tog oss, via ett par bilbyten (måste ha en bil med dragkrok för att dra släp), iväg på hoppträning idag. Det gäller att passa på att träna när hon är rolig att rida. Livet blir lättare då. Lite mjukare i kroppen än igår men samma tryck bakifrån och nästan lika lydig. Lite jobbigt att möta andra hästar (som vanligt) och lite för kul att hoppa lite höjd på hinder igen så hon blev lite stark någon gång men annars var hon jättefin.

Fokus idag var lydnad, travhoppning och travbommar blandat med hinder. Travbommar - travhoppa - hoppa i galopp - tillbaka ned i trav - travbommar och liknande. Nyttig övning! Quinnie var förvånansvärt lydig med tanke på vad vi sysslat med senaste månaden... Hon tog halvhalterna och gjorde fina övergångar från galopp till trav med bibehållen takt, balans och framåtbjudning. Häftigt ändå hur hon kan ha musklat sig och stärkt sig på det vi gjort sen i höstas. Man ska aldrig underskatta uteritter och mycket galopp i hästens tempo, det är där the magic happens, tror jag. För med styrkan kommer lydigheten och med lydigheten kommer känsligheten och där har man plötsligt de delar man behöver för att ridningen ska vara rolig.

Nu kan jag ha Quinnie i ramen, i bra grundgalopp, med avslappnad och rund överlinje och ifrån det kan jag sedan länga tygeln sista galoppsprånget utan att hon faller isär. Eftersom hon orkar bära sig själv i det läget är hon kvar där även om kontakten minskar, vilket gör att hon välver halsen bättre i språnget och därmed får upp ryggen lite mer än vanligt. Tack vare det landar hon i bättre balans och eftersom hon inte har ett lika flackt språng utan ett rundare hamnar hon in i ramen igen i landningen till skillnad från hur det har varit innan när hon rinner ifrån mig. När hon är med mig redan i landningen kan jag bara räta upp mig och ta en halvhalt och så är vi redo för nästa hinder. Enorm skillnad ridmässigt och det är när hon är såhär som hon är så magisk! Det känns verkligen som att allt är möjligt, inget hinder för stort, inget avstånd för krångligt utan att bara löser sig eftersom hon är där. Tänk om vi kunde få behålla den här känslan även under uteritterna från och med nu, det vore något det.