Okej, då, kanske inte allt. Men sömn fixar mycket! Så även stora delar av min förkylning, tjoho! Nu är jag bara lite kraxig men huvudet är inte ett bowlingklot längre, alltid lika uppskattat.

Eftersom jag är så pass mycket bättre idag ska jag trotsa blåst och kyla och rida ut en sväng, måste njuta av snön nu innan det blir strand och sol för ett par veckor ;-) Jag tror allt är under kontroll inför avfärd, det är bara det där lilla problemet med var man lagt undan alla sommarkläder, men det löser sig under kvällen.

En av anledningarna till att jag inte skrivit något här den senaste veckan är att jag knappt har ridit, för på måndag åker jag på semester. Som tur är tar mamma över ansvaret för hästarna så jag vet att de kommer ha det lika bra som vanligt! Men det har också gjort att jag velat fasa ut Quinnie ordentligt för att hon ska kunna njuta av att vara ledig i 2 veckor, hon blir lätt rastlös och tar ut det på Elly om hon får plötslig vila ;-) Så den här veckan red jag i tisdags (sadelkontroll, kommer info om vad som kom fram då senare) och sen red vi ut en sväng i torsdags. Planen har sedan varit att rida idag och imorgon, men jag har åkt på en redig förkylning med tillhörande feber så idag har jag mest försökt sova bort den (efter att ha släppt ut hästarna).  Strålande att vi ska hämta hö idag också... Tur att jag har en snäll pojkvän som ställer upp och hjälper till, det är tack vare honom och framförallt min bror som hästarna har fått hö levererat, haha! Jag är lite för kort och lite för klen för att kunna kasta upp ordentligt på logen så det är tur att de är snälla och hjälper mig.

Imorgon hoppas jag vara lite bättre så jag kan ta en liten runda med Quinnie, jag tror hon skulle uppskatta det. Men prio ett just nu är att bli frisk så jag slipper flyga med feber och en täppt näsa, det är ingen höjdare.Annars tar hon livet på halvfart mycket bättre än jag trodde! Visserligen har hon ju gått lite sporadiskt sen i augusti så hon har fått vänja sig under lång tid, men ändå! Allra roligast är nog ändå att hon är lika fin att rida även om hon inte rids alls mycket. Elly har ju alltid varit en häst som "vilar sig i form", vilket jag egentligen tycker innebär att man har en grundridning som ger en mjuk häst vilket gör att man aldrig behöver börja om och "ta igenom" eftersom hästen redan är där den ska vara. Är ni med på hur jag tänker? Quinnie har tidigare krävt ett galopp-pass på grusvägarna (bästa sättet att gymnastisera en häst förresten!) efter att ha vilat för att kunna gå bra på banan. Men nu har jag kunnat hoppa upp efter 2-3 dagar vila och hon är mjuk och fin, pigg och ligger på men ändå lyssnande. Som det ska vara enligt mig, när du och hästen jobbar på lika villkor ska du inte behöva rida igenom, vänta ut och så vidare. Jag vet att jag gjort det på Quinnie vissa gånger, men nu när vi kommit ett par steg längre i vår utbildning och vårt samarbete behövs det inte, för vi vet båda var vi ska vara.

Nu är teet klart så nu ska jag pimpla te igen! Det finns bara ett par saker som gör att jag dricker varma drycker, förkylning är den största orsaken. Ingefärste med honung och lime, det bästa jag vet mot förkylning <3

Fantastiskt fin höstdag idag och jag ska inte till stallet förrän i mörkret ikväll. Vad hände där tro? Jo, jag ska på semester i ett par veckor om en vecka så just nu fasar jag in Quinnie på vila, eftersom hon ska få 2 veckor utan att något kul händer i livet. Inte hennes cup of tea i vanliga fall ;-) Därför tar vi det lite pö om pö så hon ska vara inne lite i chill-mode redan från början. Jag ska istället njuta av sovmorgon (redan avklarat) och fixa lite hemma innan jag ska jobba. Hade jag åkt till stallet hade jag bara hunnit: sova lite längre än vanligt, stallet, duscha, äta, jobba och sen tillbaka till stallet för att fodra ikväll. Istället får de njuta av solen utan mitt sällskap så kommer jag med maten ikväll istället, de brukar inte vara så svåra på det.

Igår skrittade jag runt 45 minuter på banan, hon var inte riktigt på plats för att göra något annat, det var sent, mörkt och blåsigt så då höll vi oss i skritt och tackade för dagen när hon tog jämnt stöd i båda tyglarna. Igår tog jag ett annat bett än vad jag haft senaste veckan, det föll inte Q i smaken trots att hon gått bra på det i ett par månader nu. Så på tisdag (när jag ska rida igen, imorgon jobbar jag hela dagen så då får hon vila) tar vi det hon gillat istället och hoppas på bättre känsla ;-)

Annars då? Bollen är fluffig, mjuk och social, Elly är hungrig och jag har precis konstaterat att våra hästar är övergödda. Quinnie får just nu ditt dagsbehov i hö OCH i hösilage medan Elly får sitt nästan likadant, men inte riktigt. Fast båda tycker att de får för lite mat, speciellt Elly. Hmmm. Inte konstigt att Elly har en fin mage, hehe. Ska försöka få tag i halm igen så kan de få en mera normal giva hösilage och sen få halm för att tugga på. Riktitg så mycket som de får nu behöver de inte ha, men de äter det gärna. Bortskämda, söta, glädjespridande djur är vad de är <3

Quinnie, Quinnie, Quinnie. Hur fantastisk hon är att rida just nu? MAGISK! Förre veckan fick hon ju i princip vila hela veckan, en skritt-tur och en lugn helg. I söndags tömkörde jag ju henne henne med fokus att hon skulle vara lugn och jogga av sig lite. I måndags tog vi en kort runda ute, mest för att hon skulle få komma ut och se sig om här i världen.

I tisdags red jag lite dressyr (rida dressyr = på med dressyrsadel och trimma på banan) med fram- och avskrittning på grusvägen. Hon var heeeeeelt magisk. Jag vet inte om ni sett det filmklipp med Uta Gräf som ibland cirkulerar på Facebook som exempel på en exemplarisk längning av tygeln men här kommer en film från ett träningspass med dem (hittad på Youtube, allas vår källa till inspiration).

Som ni ser redan efter cirka 15 sekunder så länger hästen formen framåt/nedåt när hon släpper ut tygeln. Hästen har bibehållen takt, tar lite längre steg men håller rytmen och elasticiteten i steget och har kvar sin balans (faller inte fram på bogen). Precis DEN känslan fick jag av Quinnie. Hon var på plats mellan mina hjälper, tog ett ärligt stöd i handen utan att lägga sig på och vara bara så härlig att rida, så jag kunde inte låta bli att släppa ut tygeln. Det brukar vara vår stora akilleshäl, hon som inte riktigt har balansen på plats och jag som inte kan stötta henne till den brukar sluta i att hon trillar lite framåt och då ökar farten för att hinna ifatt balansen. Är ni med på hur jag menar? Eftersom hon inte har kvar tyngdcentrum mitt i sig själv utan det åker fram lite springer hon fortare för att balansen faller fram. Jämför med om ni står rakt upp, då står ni väldigt stadigt. om ni istället lutar fram överkroppen lite kommer den spontana reaktionen att vara att vilja ta ett steg fram. Om ni då tar ett steg och sedan rätar upp överkroppen är ni i balans igen, men om ni tar ett steg och fortsätter ha överkroppen framme kommer ni vilja ta ett till, och ett till. Ju fler steg ni tar desto snabbare kommer ni ta dem. Så brukar det kännas när jag ger ut tygeln ;-) Inte i skritt kanske men arbetstrav och arbetsgalopp. Resultatet brukar bli att hon vill gå lång och låg för hon vill göra rätt, men eftersom kroppen inte är på plats spänner hon halsen och försöker springa ifatt tyngdpunkten. Inte så vackert kanske... Så överstrykningar och sånt där har inte varit vår starka sida i dressyrprogrammen, hehe. Men, inte i tisdags. För då hade jag henne på plats, hon var nöjd och hon kände att hon hade koll på balansen. Plötsligt kunde jag länga tygeln och hon sög framåt/nedåt med halsen för att bibehålla kontakten UTAN att hon trillade fram på bogen. Hon längde ut steget lite och blev mer markvinnande utan att för den delens skull tappa mjukheten och bärigheten. Där kunde jag sen sitta still och njuta för att efter ett varv korta upp tygeln igen, med bibehållen takt och balans där hon bara höjde och kortade formen. Så häftigt. Just att känna att hon bär sig själv och lyssnar på mig och litar på mig är det som gör att jag trots allt skulle kunna tänka mig att bara rida dressyr (på tävling, måste busa i skogen ibland med!). Att från det här sedan få jobba vidare med övergångar, detaljer på en nivå jag förr inte kunnat rida på och så vidare ska bli så kul. tygeln ska egentligen inte reglera farten, den ska stötta och förbereda och fråga om en minskning, men inte hela tiden behöva påminna om det. Ber jag Quinnie om att gå i ett tempo vill jag ha kvar henne där tills jag ber om något annat, först då kan man dansa med hästen. För det är först då  man kan renodla sina hjälper och börja finjustera. Om man hela tiden sitter och driver kommer hästen svara därefter, genom att långsamt bli segare och tappa bjudning (fråga bara hur Elly blev...) medan om hästen själv går på tills du ber om annat kan du fokusera på det du ber om, men sedan är hästen kvar där du bad den om. Sen måste hästen självklart få höja huvudet om den får syn på något osv, men det är en helt annan sak.

Magi att rida en dag som då, förstå då glädjen när hon gav precis samma känsla när jag red ut i mörkret igår! Kort, kompakt, avslappnad, på plats med mjuk kontakt. Det där med mjuk kontakt har ju inte riktigt varit vår grej när vi rider ut, det finns ju så mycket kul att titta på och så mycket kul ställen att springa fort på ;-) Men inte igår, även om hon hela tiden sa att hon ville öka så väntade hon, utan att lägga sig på och springa iväg. Tänk vad en träning för bästa KG Svensson kan fixa <3 Han gav mig den sista pusselbiten för att avsluta pusslet jag lagt sedan jag tränade för honom tidigt i våras, biten som placerade ut balansen och fick både mig och Quinnie att inse hur vi bäst dansar tillsammans. Tänk vilken fantastisk häst hon är, vad hon lär mig samtidigt som vi utbildar oss tillsammans. Bara det att hon byter klockrent, stort och fint när jag samlar för avbrott (jag vet, hon "får inte" men jag lotsas som ingenting och gör bara avbrottet från den nya galoppen, aldrig att jag bestraffar när hon byter rent!) trots att hon knappt har blivit lärd hur man byter galopp. Lyckas jag bara koordinera mig själv byter hon precis lika bra på min hjälp, det är bara jag som måste göra rätt... En sån sak tycker jag är häftig, Camilla red 2 (tror jag, kan ha varit 1 med) gånger för att få henne att förstå vad vi ville av henne, sen har Camilla hjälpt mig från marken. Så, att Q byter rent om jag gör rätt är häftigt, just eftersom hon inte har en stadig utbildning i hur hon ska göra utan vi har gjort det ihop.

Aja, nu ska jag sluta drömma om min fina häst och åka ut och låta henne springa av sig lite, det har hon verkligen förtjänat!