Då detta är första blogginlägget tänkte jag kort presentera mig själv, min hästhistoria, mina nuvarande hästar och syftet med denna blogg. Jag är öppen för konstruktiv kritik och blir väldigt glad om jag får feedback då detta är min första blogg!

Jag heter Cecilia Dackemyr, men de flesta kallar mig Cicci, är 20 år och ska i höst studera till civilingenjör på högskolan här i stan (Linköping).  Jag har ridit i stort sett hela livet och satt på häst (Shetlandsponny) första gången när jag var 1 år och 2 månader. Sen dess har jag varit fast! Tyvärr fick man inte börja på ridskola innan man var 4 år så det blev några års farande till diverse ponnyridningar innan jag kunde komma igång på riktigt när jag var 4. Jag red på hos Valla Ponnyklubb vid vilken jag blev kvar över 10 år.

Valla har ett system som innebär att man först få ta hand om en av de getter som bor i stallet innan man får börja sköta om en av ponnyerna. Detta var både roligt och lärorikt även om jag självklart längtade tills att jag skulle få vara med de stora tjejerna i stora stallet och sköta en ponny istället. Första ponnyn jag fick sköta var stallets lilla avkastardrottning Magda, ett gulligt litet russ med man överallt som hade grym teknik när det gällde att få av ryttaren. Tack vare att jag hade långa ben lyckades jag hålla mig kvar allt som oftast och blev istället veckans underhållning när vi hade rodeo mitt under lektionerna. Detta har i efterhand kommit väl till pass då jag klarat mig undan markkontakt endast för att det sitter i ryggmärgen ;-)

När jag sedan växte ur henne fick jag stallets surkärring Beatrice. Det var hjälm, väst och spö som gällde när jag skulle in till henne och borsta första tiden. Men allt som hon lärde känna mig mjuknade hon och blev underbar att ha att göra med, för mig vill säga… Bea var en rolig individ som hoppade bättre än vad hon vågade tro och absolut inte ville bli störd i språnget så vi hittade vår egen teknik. Hon hade mycket motor och mjuka gångarter. Tyvärr blev hon skadad i hagen och fick till slut tas bort på grund av skadan.

Detta gjorde att jag ett kort tag hade Beatrices helsyster Alexandra innan jag så småningom fick den enda valacken i min ”samling” som  var mer än tillfällig…

Lindholms Jack heter han och det är nog den snällaste häst jag mött. Han skulle gått genom eld för mig utan att blinka och han kommer fortfarande när jag ropar på honom i hagen. Han kunde knappt fatta galopp när jag fick börja rida honom som stallelevshäst (man hjälpte till att utbilda unghästar för att sedan se till att de var lämpliga att slussa in i ridskolan) men efter att halvår var vi med på fälttävlan i Valla och red en P70-klass. På slutet hoppade han även banor på 1,00-1,10 med mig och gjorde rörelser i dressyren motsvarande MSV:B (för häst). Detta är en ponny som lämnat stort avtryck hos mig och lärt mig att med tillit kommer man längst.

När Jack skulle slussas in i ridskolan red jag en liten häst som heter Michael ett par månader innan jag slutade i Valla, men då det var kvarka i stallet den perioden blev det inte så mycket av det.

Parallellt med sista åren i Valla red jag även i Ånestad för att få rida på lite större hästar. Detta var väldigt utvecklande för min ridning och jag fastnade fort för de lite snabbare hästarna med mycket tryck.

Jag slutade i Valla för att vi började leta häst till mig, vilket visade sig vara ett projekt som krävde lång tid. Men till slut hittade vi rätt! Vi köpte då Sonata som vid den tidpunkten var 12 år. Ett sto som hade gått *-FT i Polen några år tidigare innan ägaren flyttade till Sverige och tog med henne. Denna dam har lärt mig väldigt mycket och vi fick ett väldigt starkt band. Tyvärr lyckades hon skada sin sena i hagen vilket gjorde att hon aldrig blev riktigt bra. Vi valde därför att låta henne somna för att hon skulle slippa gå och ha ont.

Medan Sonata var skadad hade jag under hösten en foderhäst i 4 månader. Han hette Rainman och hade gått VM i FT några år tidigare med en svensk tjej. När han kom till mig var han eftersatt och hade tappat lite livsglädje. Men när han sedan såldes vidare hade han fått tillbaka glimten i ögat och lenheten i pälsen. Jag hade honom mest för att lära mig att hoppa ”på riktigt”, det vill säga att styra, driva, hålla om och sedan bara följa med. Detta var han makalös på och vi snurrade runt 1,20 banor på halvlång tygel för att det var så han ville ha det.

Efter detta så hittade vi sedan Elly, en söt liten dam på 5 år (blivande 6) som gått 1,10 hoppning. Jag tyckte mycket om henne och kände att hon hade mycket hopp i sig och bra steg. Hon var van vid att gå med duktiga ryttare och var ej så skolad inom dressyr så jag har haft mycket jobb med att få henne att bära sig rätt och att taxera själv. Jag har dessutom skolat om henne till fälttävlanshäst. Numera är hon utbildad MSV:A dressyr, 1,10 hoppning och 1,00-* FT. Vi har hoppat enstaka hinder på 1,20-1,30 och hoppar ett antal *-iga hinder på terrängbanan.

Senaste nytillskottet och Ellys nya bästa kompis heter LaQuinne och har varit i vår ägo knappt en vecka. Hon har fått en lugn resa fram tills att hon var 6 år då förra ägaren köpte henne. De har sedan utbildat henne inom hoppning och startat ett par 1,20. Hon har varit på terrängbana 5 gånger i sitt liv och älskar det. Så fort hon vet vad jag vill att hon ska göra så ställer hon upp.  Vi har dock en hel del att jobba på inom dressyren men det finns där inne så snart får ni se upp för oss ;-)

Syftet med denna blogg är att jag ska föra lite dagbok över vad jag gör, dels för egen del men även för andra nyfikna. Då jag numera har två hästar som är väldigt olika att rida tror (och hoppas!) jag det kan vara spännande att läsa och hoppas att du överlevt denna bok och kommer tillbaka igen!

Jo, jag heter Cecilia Dackemyr och är 22 år gammal/ung. Jag har efter 1,5 år på tekniska högskolan här i stan insett att det inte var riktigt det jag ville göra så jag har nu börjat studera till Fysioterapeut vilket jag tror kan bli ett drömyrke för mig.

För närvarande har jag två stycken 10-åriga ston som båda är hälften fullblod. Den ena (den jag haft längst) heter Elegant Elephant men kallas till vardags för Elly. Hon hade startat 110 när vi köpte henne och var ej så utbildad inom dressyr. Jag har sedan utbildat henne till fälttävlanshäst med flera segrar i H90.

Det andra stoet är ett Holsteinersto som importerades till Sverige som 1-åring och sedan hamnade hos mig efter att ha gått ett par år som hopphäst. Hon hade tagit det lugnt tills dess att hon blev 6 år då hon såldes till den ägaren vi sedan köpte henne från, där hade hon utbildats inom hoppning upp till 110-120 nivå. Hon heter LaQuinne och kallas till vardags för Quinnie. Hon har nu börjat sin omskolning till fälttävlas häst och är hittills ett lovande ämne. Snabb, klok och modig. Jag tror mycket på henne och hoppas att 2015 blir ett bra år! Hittills har vi en seger i CNC* på hemmaplan från i maj och en start i Malmös CIC* med felfritt resultat på hinder i terrängen.

Bilden ovan är en semesterbild från förr och bilden under är tagen av Correns fotograf från en tävling där jag var med i ett reportage.