Idag fick jag med mig Chrille till ridhuset så till Quinnies stora lycka kunde vi passa på att hoppa lite (hur lyxigt att det står hinder framme?!?). Inte bara var hon mjuk, elastisk, i ramen och med bra tryck utan hon hoppade dessutom bra. Den damen slutar aldrig förvåna mig. Häftig känsla att hon idag kunde hålla ihop kroppen och hålla överlinjen rundad även över hindren och i landningen, vilket innebar att vi kunde ha en bättre rytm och att hon hela tiden var med mig. Sist vi hoppade (i december på tävling) hade jag henne i ramen innan hindren men sen tappade jag iväg henne i landningen eftersom hon inte var stark nog att vara kvar där och komma tillbaka när jag rätade upp mig. Spännande att hon kan ha utvecklats så pass mycket med tanke på vad vi gjort sista tiden ;-) Bara att tacka och ta emot och konstatera att man inte ska underskatta uteritter. Det går att jobba hästen bra även där!

Tja tja bloggen. Drottningen här. Jag har tyvärr fått stänga ned min cirkus nu under helgen men hoppas vara tillbaka med den under veckan. Matte är såååååå tråkig. Det har varit jättekul med cirkus på uteritterna ju, så varför göra något annorlunda? Nae, då tröttnade hon på mina kaprioler med tillhörande fatta-galopp-landning och mina snygga vändningar på bakbenen. Hur kan man inte tycka att det är betydligt roligare att göra så än att gå rakt fram? Det förstår inte jag. Jag har ju haft jättekul! Matte har ju visserligen försökt hindra mig men inte haft så mycket att säga till om så hon har fått hänga med där uppe på ryggen bäst hon kan. Kul för mig och jag har faktiskt trott att hon med har tyckt att det är kul. I varje fall inte direkt så att hon har protesterat, vad jag har märkt.

Men i fredags vet ni, då satte hon på något snöre som gick mellan frambenen och sen via bettet till hennes händer. Plötsligt så tog något emot när jag skulle kasta upp huvudet för att visa att cirkusen skulle börja dagens första föreställning. Jag blev så paff så sen gick jag resten av rundan och funderade på hur tusan jag skulle göra nu. Dimmigt var det ute med, jag såg knappt 40 meter framför mig så lite koll framåt var jag ju också tvungen att ha. I lördags sen, hade jag kommit på värsta bästa planen. Gå inte längre än precis efter stallplan. Jag försökte, det ska gudarna veta, men det gick bara inte att rubba matte. I vanliga fall brukar hon mjukna i handen (win!) när jag kastar upp huvudet men inte nu inte. Nae, nu hindrade de där dumma snörena min fina manöver så jag fick inte upp huvudet alls med samma fart. Hur ska jag då rubba mattes balans? Gaaah. Trååååkigt. Hon muttrade något om att det fick vara nog nu, jag förstår inte alls vad hon menar. Vaddå vara nog? Jag är fett grym på att hitta på roliga saker. Till exepmel, hoppa jämfota 1 meter rakt upp i luften och 2 meter framåt, landa med bakbenen först och skjut iväg i galopp när jag sen är på väg ned med frambenen, de ska inte ned i marken utan bara ned för att ta emot landningen på första galoppsprånget. Jag har  blivit riktigt duktig på det om jag får säga det själv. Matte brukar snällt släppa på tygeln där på vägen upp och sen gäller det att vara kvick så hinner hon inte börja bromsa förrän jag galopperar, så kul!

Aja, i lördags i alla fall. Så gav jag med mig och gick mattes tråkiga, uttänkta väg till slut. Jag hade inte lust att dansa i dikena i ännu tätare dimma än igår, dumt om det finns odjur där som jag inte ser. Sen var vi en stund på fältet, det var skönt. Eftersom jag ändå inte fick göra som jag ville kunde jag lika väl slappna av och lossa lite spänningar i kroppen, matte lät nöjd så hon kan få tro att det var hennes ridning som gjorde det. Egentligen var det ju bara att jag behövde mjuka upp ryggen lite, den tar lite stryk i vissa cirkuskonster när jag inte sätter landningen.

Igår däremot, försökte jag ännu tydligare visa att de där snörena ska bort. Det är inte okej att begränsa mitt handlingsutrymme på detta sätt. Men matte fattade inte vinken. Sen när har hon gått och blivit tråkig? Jag som fått göra lite som jag vill hela vintern och plötsligt ska hon komma och ställa krav. Inte riktigt okej. Hon verkar inte ha förstått att det är jag som är boss på stället, så jag ska försöka förklara det för henne. Efter några om och men fick hon bort mig till fältet, igår såg man ju så då var det riktigt skönt att slappna av och bara gå dit matte sa. Ibland är det rätt skönt att inte behöva bry sig om saker runtomkring, men det säger vi inte till matte för då kanske hon får storhetsvansinne!

Hon snackade något om ridhus idag så nu ska jag fundera ut något kul att busa med där, så hörs vi en annan gång!

jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde följa upp gårdagens roliga inlägg med ett lika glatt till. Men nej. Quinnie var hemsk idag, två steg fram och 5 tillbaka fick verkligen ett uttryck idag. Ren trots och test tills jag var så arg att jag hoppade av och gick, då går hon som om ingenting har hänt och fattar inte alls varför jag muttrar. Suck. Hästar. Nu är måttet rågat, jag har provat allt jag kan komma på och lite till, förutom att sätta på graman. Det var den som löste problemet för mig när vi precis hade köpt henne och hon började ifrågasätta åt vilket håll vi skulle gå så jag får trotsa mig själv och börja använda den. Hon är farlig för både sig själv och mig som hon håller på så nu är det nog. Något måste göras för att bryta mönstret och jag har gjort allt jag kan för att undvika gramanen eftersom jag tycker att den egentligen symptombehandlar och inte problembehandlar. Tyvärr har vi nu kommit till den punkten att jag antingen låter Q gå precis som hon vill, dit hon vill, när hon vill eller så får jag prova något annat. Så gramanen är avdammad och redo för användning efter flera år i en garderob. Jag måste bryta mönstret på något sätt och får hon inte upp huvudet lika lätt kommer hon inte upp lika lätt på bakbenen och hon kan inte skjuta iväg lika lätt.

Annars då? Bollen ser till att alltid förgylla mina dagar  genom att vara enormt social och pussglad De två damerna har inte så mycket till övers för att socialisera men Bollen älskar att mysa <3 Tur att det är någon som visar uppskattning när det är en som har som mål att sänka mig totalt... (okej, jag vet att hästar inte tänker så (vad man vet) men det känns som att det är vad hon är ute efter) Elly visar bocksprång värda en rodeokung i hagen så hon får nöja sig med tömkörning ett tag till innan jag rider igång henne. Skippar gärna sitta i sadeln när hon har bakknäna klart över manken, är nog svårt att sitta kvar då!

I samarbete med Granngården

Har ni sett Granngårdens utbud av hästutrustning på nätet? Har ni missat det tycker jag absolut att ni ska kika in där! Jag har helt ärligt inte haft så bra koll på vad de har, då de inte har en butik här i Linköping. Men nu när jag satte mig för att leta upp 1 gammal favorit, en ny favorit och en wantie som jag ska presentera för er insåg jag att de har ett riktigt stort utbud. De har nu även samarbete med Charlies häst och hund, vilket innebär att det finns gott om bra märkesutrustning utöver de egna varor de har.

Så vilka varor har jag då valt? Jo, vi börjar med en gammal favorit. Horseware-täcken, i alla färger och former, de enda täcken jag använder dagligen. Här finns Granngårdens utbud av hästtäcken, mina favoriter just nu är de olika liners som finns att sätta i Horsewares utetäcken. På så vis kan jag ha ett utetäcke och ett innetäcke och sedan ändrar jag tjockleken med hjälp av en liner. Jag ÄLSKAR det systemet, det är smidigt, enkelt och framförallt billigare och flexiblare att köpa en liner per tjocklek än att ha ett täcke i varje tjocklek. Linern går dessutom att använda i de flesta av deras täcken (även de som det inte står utskrivet att de passar i, om de bara ligger still) vilket innebär att det är lätt att byta om man byter täcke. Som bonus blir det dessutom enkelt att tvätta ett svettigt täcke (för att hela tiden ha ett rent täcke närmast hästen), man tvättar bara linern :-).

En ny favorit jag hittade är ridtröja i fleece från Covalliero, den är så mysig! Riktigt härlig fleece och en fin färg. Den är min nya ”vara snygg på träning”-fleece.

Jag har inte så mycket snygga ridtröjor då jag sätter funktion före design, men nu så! Förutom att den är mysig och varm räcker den ned bra i svanken, något jag tycker är viktigt på en ridtröja. Blir man kall i svanken blir man lätt kall på hela ryggen och sen börjar man frysa, stor tummen upp för långa ryggar men tajta midjor! Materialet i tröjan känns stadig men ändå mjukt, vilket jag gillar. Den är dessutom supermysig så den passar lika bra som myströja som i stallet.

Min wantie denna gång är en oljerock från Covalliero. Jag har försökt hitta en riktigt regntät jacka (typ oljerock-style) att ha i stallet ett tag, så den här låter som ett bra alternativ. Den är dessutom snygg och ser skön ut så den ska jag helt klart se till att prova för att se om den ska få följa med mig hem nästa gång jag är i Norrköping så jag kan prova den i butiken.

Det här var mina favoriter för denna gång. Förutom dem jag nämnt finns även många andra produkter i Granngårdens sortiment som ligger mig varmt om hjärtat, som exempelvis de bästa stall- och ridskor jag någonsin haft från Ariat och supersmidiga täckeshängare som underlättar upphängningen av blöta täcken. Granngården är helt klart en hästbutik som är väl värd att spana in, både i butik och på nätet.

Inlägget är i samarbete med Granngården.