Ibland tror jag att man som ryttare gärna vill lite för mycket på en gång. Det blir då lätt kortslutning om man samtidigt ber hästen om något nytt. Precis så blev det för mig och Quinne med bytena. När hon väl lärde sig byta ville jag lite för mycket och hon försökte allt vad hon kunde och vips så blev det pannkaka. Inte så att hon bytte orent men hon bytte lite snabbt, inte på min hjälp, lite före fram och framförallt lite hur som helst. Inget smidigt att ha med till tävlingsbanan med andra ord. Nu under hösten har hon ju fått chilla runt lite, jogga runt i skogen och gå i hagen. Det har lett till att vi tränat lite byten ute, under avdramatiserade förhållanden där hon har en helt annan bjudning och ett annat fokus och där bytena kommer naturligt i samband med svängar.

Igår provade jag, mest för skojs skull att byta på rakt spår (ute) och då gjorde hon 1 åt varje håll med 4 emellan klockrent. Därför kunde jag inte låta bli att testa även idag, när vi var på banan. Först var fokus på att hon skulle vara avslappnad, uppe med ryggen och ta lugna, rätt stora språng där hon längde ut överlinjen. När hon var på plats i ramen i det läget kortade jag upp formen lite, kortade galoppen och gav sedan ut tygeln igen, allt för att kontrollera att hon lyssnade och inte gick iväg. Eftersom hon gjorde det jobbet jättebra gick vi in på kvartslinjen, bytte en gång, hon höll samma lugna, jämna galopp och frågade om ett byte till så då bytte vi helt enkelt tillbaka. In likadant på nästa långsida men där räknade jag till 4 innan jag bytte tillbaka. Sen tyckte hon att hon kunde själv så sen fick jag rida lite övertydlig, sned och spänd förvänd galopp för att få henne att vänta på mig igen ;-) Bytte varv med ett enkelt byte och likadant åt andra hållet. Bytet vänster till höger gör hon riktigt bra, på min tanke bara jag flyttar höften ytterst lite. Det från höger till vänster är inte riktigt lika bra, men det har nog mest att göra med att jag inte har 100% koll på hennes vänster bak som gärna faller ur ramen lite och då gör det svårt för henne att byta rakt, så det kan jag inte lasta henne för ;-) När jag ser till att hon är rak byter hon bra så det är bara upp till mig att se till att det blir bra.

Jag tror att hon gör dem så himla bra nu för att hon dels fick lite vila från allt och kunde landa lite och dels för att vi gjort dem på andra ställen där vi har naturlig hjälp. Inte bara med vägarna utan bytena blir även raka ute när hon vill framåt på ett annat sätt än på banan där hon lättare vinglar in någon meter åt mitten, eller ut mot kanten. Quinnie hälsar att så länge hon får vara fälttävlanshäst så hon får ut och springa i skogen ställer hon gärna upp på att leka dressyrhäst ibland, men hon tänker inte springa med böj på nacken på trånga banor resten av livet ;-)

Idag var en stor dag i Bollens liv, idag fick han sin första spruta. Jag valde att åka bort till Mälaren Hästklinik - Linköping som håller till på Staby gård, lagom långt bort. Det är så osmidigt (och dyrt...) att ta ut veterinär till stallet för att ge en spruta, så då åker jag hellre till veterinären. brukar vara både smidigare, ta kortare tid och bli billigare, hoppas på det även denna gång ;-)

Bollen har (såklart) uppfört sig som en riktig stjärna! Gick med lite fundering in i transporten trots mellanväggen (första gången han åker med mellanvägg), står snällt hela resan och backar världsvant ut lugnt och sansat på ny plats. Tittade sig omkring, spanade, litade på mamma (hans mamma alltså, Elly var med) och gick lugnt med in på kliniken. Där stod han och spanade, var lite fundersam när en häst sprang i löpargången så han var tvungen att bajsa lite men sen stod han lugnt och började fundera på vad han kunde hälsa på istället.

När det väl var dags för spruta kliade veterinären lite på halsen, varpå han böjer sig mot henne och frågar om hon vill mysa och vips var han sprutad utan att han själv ens hade fattat det. Mycket smidigt gjort från veterinären, stor tumme upp på det!

Under tiden vi var där charmade han alla som var i närheten och såg honom, så klart ;-) Är man söt så är man, hälsar han. Att han dessutom är bra att ha och göra med ledde till beröm för hur snäll han var att gå med i grimma. Jag hoppas att han brås på mamma utan att snappa upp dumheter från gudmor (Quinnie) så han håller sig snäll, men det visar sig väl om några år eller så.

Här kommer 3 bilder från äventyret, direkt urlastad ur transporten med massor spännande att titta på, utanför kliniken och en där han står i transporten, det syns att han har i princip lika långa ben som Elly nu, haserna och bakknäna är på nästan samma höjd.

 

Eftersom det bara inte går att avsluta tävlingssäsongen i augusti fick det bli en tävling innan årets slut, hehe. Vi åkte alltså på hopptävling igår, vi har sen augusti gjort en riktig hoppträning och skuttat lite över småhinder på sandbanan vid stallet två gånger. Uppladdat för att jag inte ska vara helt i fas med andra ord. Lägg till att Quinnie dessutom blivit så väldigt mycket lydigare att jag inte riktigt har koll på hur jag ska rida henne så förstår ni att det blir ytterligare lite spännande, haha.

110: Quinnie backade av en del på framhoppningen så jag fick inte riktigt bra tempo där inne, men bra galopp och fina språng. Väl inne på banan satte jag ett bra tempo och försökte bara hålla rytmen. Hon tittar ju aldrig på hinder men saker runt om däremot, de är ofta noga att inspektera, så även denna gång. 1-4 hoppade hon jättefint, var med mig och hade bara ökat farten lite, efter 4an (kombination) fick vi inte riktigt ordning på galoppen. Man red längs långsidan ned mot läktaren så lite korsgalopp på det och sen en häst som tränger från läktaren gjorde att svängen mo t5an inte blev riktigt bra. Jag såg ett framåtläge men ville inte börja släppa iväg henne så tog en halvhalt och då kommer frambensfelet eftersom hon kommer för nära på ett inbromsande sätt. Resten av banan hade vi fint flyt och bra språng. Jag är nöjd, jag vet varför vi rev och jag vet vad jag kan göra åt det. Målet var en rytmisk runda i bra tempo och det hade vi, skulle vi inte ha ridit klassen efter hade hon fått gå stort och då hade hon troligtvis inte rivit men börjar jag släppa iväg henne där är risken att hon sen bara fortsätter öka och jag inte riktigt får syr på henne.jag är väldigt nöjd med hennes språngkurva som blivit klart bättre, även att hon väntar på hindren på ett annat sätt nu.

120: Fortfarande lika avvaktande häst på framhoppningen men bra språng. Hon blev lite hängande över oxern men det är ju inte så konstigt när hon galopperar mer uppåt än framåt på väg mot hindret. Hon gillar fälttävlan bättre, (oftast) inte lika trånga framhoppningar ;) bra rytm inne på banan, vi får med oss frambommen på 4an, jag vet inte riktigt varför men tror att jag hade lite för dålig galopp i början av svängen vid kortsidan och att jag sen red iväg henne lite när jag väl insåg det vilket gjorde att hon inte var tillräckligt snabb upp med frambenen. Vi fick även med oss 7an, där blev det lite samma läge som mot 5an i 110n, nte riktigt ordning på galoppen i svängen så hon blev lite platt. Resterande hinder hoppade hon väldigt väl och vi hade denna gång inga kråksprång eller dåliga avstånd, bara lite för lång/platt häst på 2 hinder. Stort framsteg från min sida, som gärna börjar lägga mig i och fippla när jag blir osäker, nu red jag istället. Tiden blev lite lång dels för att vi inte alltid hade styrningen så vägarna var halvlånga och sen dessutom stod ryttaren efter min ivägen (!) på ett ställe. Jag vet inte riktigt hur hon tänker när hon går och ställer sig mellan några hinder och en dekoration där ungefär hela startfältet har ridit för att spara tid. Nejminsann, där stod hon bra tyckte hon! "Tur" att jag inte var felfri fram dit, då hade jag blivit galen på henne ;-) Jag var på väg att ropa "akta" men insåg att då hade hon hamnat mitt framför mig ändå, fast mellan hinder och sargen så jag fick "glatt" rida runt henne istället.

Jag är nöjd med dagen, Quinnie var väldigt nöjd med sig själv och vi har en bra känsla med oss nu. Så nu ska bara ryttaren lära sig rida sin lydiga häst också, så blir det bra lagom till i vår ;-)

Quinnie har hela veckan varit rätt jobbig att ta in från hagen eftersom hon först ska leka klart. Det innebär springa i cirkel runt mig och vifta med benen och bocka, typ som unghästar leker med varandra, haha. Men, idag stod hon minsann och väntade utan att behöva springa av sig. Tänk så bra det blir när hon får springa dagen innan! Det märks inte vid ridningen ska väl tilläggas, lika pigg och villig att springa som om hon vilat en vecka. Idag nöjde vi oss med lite lugn galopp ute på grusvägen, mest för att jogga igenom kroppen efter igår. Inte så mycket krav på form och övergångar en dag som denna utan det är gas och broms som ska funka. Resten tar vi på banan. Det gäller att lägga nivån utifrån hur hon är, från dag till dag. Imorgon ska jag ställa fram ett par hinder på banan, mest för min egen del. Gäller att slipa till ögat inför söndagen ;-)