Jag har ju börjat om lite med Elly, backat bandet och startat med att låta henne hitta sin egen balans. Utifrån det har vi sedan sakta jobbat upp lite styrka och bärighet. Jag vet ungefär hur KG brukar vilja göra så jag tvekade lite på att ta med Elly, jag vet ju att hon inte är riktigt igång och att hon inte har den styrkan hon har haft. Även om den styrka hon hade kanske var lite fel utifrån hur hon bär sig på bäst lämpade sätt för sin exteriör. Är ni med? Men, sista dagarna innan såg hon pigg ut och hon hade inte gjort något på en vecka så jag tänkte att äsch, vi kör. Jag behövde trots allt hjälp.

Lastar, åker dit och går in i transporten för att tränsa. Elly är laddad som jag vet inte vad och kan knappt vara still. Sen när är hon sån?!? Superladdad och väldigt glad. När hon väl förstod vad jag ville lugnade hon sig lite, så vi kom ut lika lugnt och fint som vanligt. Gick med Elly och Bollen (för han var såklart med ;-)) till ridhuset, släppte Bollen väl där inne och skrittade henne för hand. Fortfarande lika pigg så jag kände att det var rätt val att ta med henne. Travade igång henne lite medan KG fikade klart och hon var på G medan Bollen mest jobbade på att störa mamma. Tråkigt när hon bara springer runt och runt, roligare när hon springer full fart åt något annat håll så man kan springa med tror jag han tyckte.

KG kom ned, tittade lite på oss. Stannade oss, höjde tömmen, tog över ett par minuter och vips hade han fått igenom ganaschen, han får det att se så enkelt ut! Plötsligt kom en annan trav fram (Elly travade nästan lika bra som sin son där ett tag!) och hon fick en annan bjudning. Roligast av allt var att känna hur lätt hon var i kontakten, eftergiven men fortfarande bärande sig själv. Tidigare har jag haft lite det problemet att hon antingen går och bär sig själv men inte riktigt släpper igenom eller så får jag "ta igenom" och då lägger hon sig på bogen och i mina händer. Så det sista alternativet har vi inte sysslat med alls, det är inget hållbart sätt att bygga upp en häst. KG är ju magisk så han fick henne att förstå vad vi ville samtidigt som hon behöll sin balans och tog mera vikt på bakbenen (det var ju därför jag ville att han skulle kolla på oss, hehe). Så, hur gjorde han då? Jo, han gjorde som med precis alla andra han hjälper med tömkörningen. Se till att hästen ger efter för yttertömmen, det vill säga se till att hästen går ut till yttertömmen och tar stöd där. När det tagit stödet utan att hänga sig i tömmen kan man sakta ställa om och ställa inåt med hjälp av innertömmen. Passa att hästen inte faller in utan se till att den är eftergiven på yttertömmen hela tiden. Om du då samtidigt driver lite med spöt mot hästens kropp och ställer inåt med innertömmen kommer hästen slappna av i nacken och ställa igenom i ganaschen och DÄR har du en ny häst.

Låter inte så svårt och är inte så svårt när man väl hittat tajmingen och hästen har förstått vad som förväntas av den. Det häftigaste av allt är att han ur detta arbete sedan gör perfekta halter, med alla hästar på töm. Eftersom han har med sig hela hästens kropp och den jobbar in under sig ställer den sig också helt korrekt. Magiskt men så tacksamt att få hjälp med!

Det finns en kort film på min Instagram där man ser dels hur Bollen springer med och sen en kort sekvens där vi går runt honom. Han är oerhört cool att ha med och är väldigt snäll, annars hade jag inte vågat ha med honom och eftersom han är för liten för att lämnas själv hade jag då inte kunnat ta med Elly heller. Men har man årets coolaste mamma-häst får man ett coolt föl och då är livet enklare ;-)

Nuså, ett Halmstadsbesök igår avklarat så nu är Quinnie klar för start om ett par dagar, munnen fick klart godkänt den med. Hon har haft rätt fula sår i kinderna sen vi köpte henne som sakta blivit bättre. Igår hade hon endast ett litet sår i kinden på höge sida, precis där hon även hade en hake och var väl vass. Annars såg hon fin ut i munnen och behövde bara raspas till lite så det var skönt :-) Sakta men säkert blir det bra. Jag har försökt känna lite själv och har tyckt att det varit ett ställe på höger sida som varit lite vasst, vilket visade sig helt rätt. Quinnie tar numera det hela med ro och blir snart lika påverkad av lugnande som Elly... Sist fick Elly ponnydos men var ändå helt borta, hahaha. Det märks stor skillnad beroende på hur lugn och trygg hästen är i sig själv ;-) Quinnie var på gränsen till att behöva dubbel dos första gången då hon var väl på G, nu bara försvann hon in i dimman. Skönt att få ett kvitto på att hon litar på oss och har blivit trygg i den typen av situationer så hon kan ta det lugnt. Hon fick även beröm för att tugga maten bra, jämna, korta strån som det ska vara. Några dagars vila på det här så är det bara köra på som vanligt sen. Något Q kommer uppskatta, hon vill springa fortare och längre än vad hon fått på ett tag nu ;-)

Det är väl ännu lite tidig att säga bu eller bä, men än så länge är padden bättre än förväntat. Quinnie känns nöjd med båda sadlarna nu och då är jag nöjd, att jag dessutom satt riktigt bra och kunde rida desto bättre igår gör att jag kanske får backa på det där med att en pad inte kan få en dåligt passande sadel att ligga bra ;-) Såhär ser den ut under mina sadlar.

Dressyrschabrak från Equito och hoppschabrak från Mias.

K-G Svensson, vilken stjärna! SÅ bra känsla som jag hade med Quinnie igår har jag aldrig haft innan. Mjuk, elastisk, lugn i munnen (hon brukar gapa lite ibland när vi inte är helt synkade = jag inte lyckas förklara vad jag vill) och bara så härlig. Jag fick beröm för att ha fått henne väldigt lydig och att jag förbättrat framförallt galoppen mycket sen sist - alltid lika kul att höra :-D Speciellt eftersom jag inte har trimmat på det sättet på ungefär 3 månader...

Elly fick vara med en liten sväng hon med, jag har tyckt att jag inte får till det där sista i tömkörningen så jag bad K-G titta på det. Han höjde då tömmen lite och vips så hade vi löst det.

Grunder, grunder och lite mera grunder är vad han jobbar med. Alltid lika fascinerande att titta på och lyssna när han tränar ekipage! Om det så är att se skillnaden på en piaff när ryttaren rider lite för mycket med sätet eller om det är när en unghäst slutar springa och slappnar av. Det är samma typ av arbete från ryttaren men på olika detaljnivå, det finns en genomgående röd matta (röd tråd räcker inte, det är tydligare än så ;-)) hela vägen från basnivå till GP nivå och det är oerhört inspirerande att se eftersom om man då väl lär sig hur man ska göra kan man applicera det på vilken häst som helst. Att han dessutom är stenhård på att man ska rida från skänkel till hand, att hästen ska gå fram för benen och inte sätet och att man mjukt ska fånga upp det i handen går precis i min smak. Tänk om man kunde få skugga honom under några veckor, så mycket bättre ryttare jag skulle bli bara av att lyssna. Nu ska jag istället försöka få ned honom hit igen, så får jag passa på att suga in alla hans ord då.

Bättre sammanfattning om båda passen kommer, kanske inte idag eller imorgon dock.